Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
Sjunde Kapitlet.
”Sag wille ej för allt i werlden hafwa denna resa ogjord”,
ftref Hedberg till Rosenius; ”ty jag är glad och fröjdar mig af
hjertat, så ofta jag tänker på den enfaldiga trons anda och den
inbördes kärlek, som jag förnam hos så många ibland eder,
derföre jag ock under min wistelse hos eder kände mig så glad,
uppmuntrad och styrkt af wår gemensamma tro, eder och min, samt
hoppas, att wår sammanwaro icke skall wara utan frukt både för
mig och eder”...
Dagen efter de båda finska brödernas afresa ankom, såsom
redan sagdt, en annan länge wäntad broder, missionär
Hamberg, hwilken efter att hafwa genomgått en twåårig kurs wid
missionsinstitutet i Basel återwände till hemlandet blott för att
taga afffed af de fära wännerna der, innan han begaf sig ut
till det missionsfält (China), der han efter endast några års
arbete i wingården fann sin graf (1854). Högst lärorikt war det
att höra Rosenius omtala särskildt fina erfarenheter wid detta
sista besök af Hamberg i hufwudstaden. Nyß hade Rosenius
stridt med Hedberg om lagens och förmaningens wigt, lagen
såsom en tuftomästare till Christus och ett rättesnöre för
lefwernet, och förmaningen såsom en behöflig påminnelse och hielp för
den genom nåden williga anden. Nu kom Hamberg och hade
efter några dagars umgänge och samwaro med wännerna en
alldeles motsatt anmärkning emot Rosenii predikan, hwilken han
i förtroliga stunder meddelade denne. Det war alltför litet af
lag och förmaning i hans predikan, menade Hamberg; helgelsen
predikades ice rätt; de christna i Stockholm klagade ock för mycket
öfwer swaghet och uselhet. Man skulle blott med allwar
framhålla Guds wilja, menade han, och sedan allwarligt föresätta
fig att göra derefter, skulle nog kraft gifwas, och den idkeliga
flagan upphöra. Under det twååriga wistandet i Basel hade
Hamberg, upptagen af studerande och spekulerande, insupit några
mindre helsosamma läror och haft föga tillfälle att i lifwet öfwa
den kunskap, han samlat i hufwudet. Afwen här hade Rosenius
att kämpa för sanningen och i kärleken framhålla för den käre
brodren hans verfarenhet i dessa stycken. För närmare wänner
omtalade han stundom några erfarenheter under denna tid af
Hambergs sista besök i Stockholm, hwilka här må finna ett rum,
då de nu båda ingått i det ewiga lifwet ur det tillstånd, deri
man ”förstår endels” och ”profeterar endels”. Dessa
erfarenheter utgöra ett lärorikt bidrag till kännedomen om den för många
hemlighetsfulla orsaken, hwarföre, bland en kring Herrens ord
samlad hop, somliga werkligen tyckas hafwa kraft att göra nästan
hwad godt de wilja, klaga åtminstone aldrig öfwer brist på kraft,
under det deremot andra nästan ständigt sucka under känslan af
wanmakt, brist och oförmåga. Särskildt lärorik war hans
berättelse om en resa till Upsala, som han wid denna tid företog
tillsammans med Hamberg. På resan dit, då de båda wännerna
helt ostörda, wandrande fram och tillbaka på fördäcket, fingo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
