Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strider och erfarenheter under åren 1844-1847.
135
-
-
samtala med hwarandra under några timmar, utwecklade
Hamberg för Rosenius återigen sina tankar i den dem emellan
omtwistade frågan om helgelsen och de christnas kraft, och Hamberg
framhöll åter för Rosenius, huru man enligt hans åsigt borde
i predikningarna helt enkelt framhålla, hwad en christen bör wara
och göra, förmana dertill och sedan ej så mycket tala om
swaghet; traft skulle nog gifwas, blott man allwarligt winnlade
sig att få den. Rosenius & sin sida åhörde, reflekterade och
bidade. Efter en dags wistande i Upsala woro de båda
wännerna färdiga till återresan. Det afbrutna samtalet skulle nu
fortsättas. Knappt hade de likwäl uppsökt sig en ensam plats på
den af passagerare fyllda ångbåten, förrän de af ett hällregn
twingades att söka tak öfwer hufwud i den redan nästan
öfwerfulla salongen. Här träffade nu Hamberg och helsade några
personer, som han kände sedan tiden före sin omwändelse. Ett
samtal med dem inleddes, wistelsen i Basel, hans nuwarande
ställning och afsigten att snart såsom missionär utgå till China
omtalades. De närmast omkringstående lyßnade nyfiket härtill,
andra önskade äfwen få del af hwad som sades, och snart såg sig
Hamberg omgifwen af en frets uppmärksamma menniskor,
uppmanad att för dem berätta om sina resor och erfarenheter i
Basel m. m. Rosenius, som dragit sig undan i ett hörn af
salongen, fröjdades och prisade i sitt hjerta Herren för det tillfälle,
som sålunda gafs den käre brødren att för en icke obetydlig hop
werldsmenniskor aflägga ett wittnesbörd om det hopp, som i
honom war. Och Hamberg berättade. Lifligt och med mycket
behag skildrade han resan till Basel, de märkwärdigheter han sett
under wägen, ankomsten till Basel, beskref missionsinstitutet,
föreståndaren, eleverna, rummen, allt, det minsta och det största, och
allt med stor utförlighet. Rosenius började undra, såg oroligt
på sin klocka, att tiden förgick. ”Han ämnar fånga dem med
list”, tänkte han dock wid sig sjelf, ”och när han wäl fängslat
deras uppmärksamhet och wunnit deras wälwilja, då kommer han
med ett wäckelsens ord, en förmaning om nödwändigheten af
bättring och tro”. Tiden förflöt emellertid, man närmade sig
redan hufwudstaden, icke ett enda ord till mer egentlig nytta för
de odödliga själarna hade blifwit uttaladt, och snart tillkännagaf
det wanliga kanonskottet, att man war nära
Riddarholmsbryggan. Alla skyndade upp på däck, och man skildes åt, de flesta
synbarligen intresserade af den angenäme berättaren.
Uppkommen i land syntes Hamberg icke litet förwånad af
Rosenii något allwarsamma fråga: ”Huru är det med dig, färe
broder?” Det war dock ingen tid till förklaring, man måste
stiljas för att i hällregnet söka uppnå hwar och en sin boning.
Följande dag träffades de båda wännerna åter. Och nu war
det Rosenius, som förmånades att på sin upprepade, pröfwande
fråga, huru Hamberg befann sig, få ett gladt: ”Io - wäl”
till swar. ”Jag trodde dock, att ditt samwete skulle warit såradt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
