Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
Åttonde Kapitlet.
-
-
summat att skrifwa. Dels omständigheter, dels egen tröghet och
försummelse haswa warit skulden. Men det torde wara mer för
andra, som du och jag böra anwända wåra stunder och krafter,
än för nöjet af broderlig umgängelse. Sag nämner
”omständigheter”. Du torde hafwa hört, att jag gjort en lång resa norrut.
Resan warade öfwer sex weckor; dock war jag icke länge på
hwart ställe och en ganska uppmuntrande, jag hoppas ock till
något nyttig och wälsignad resa war det. Men så glad och
andlig jag war under resan, så olycklig, vandlig, ja ogudaktig har
jag warit efter hemkomsten. O, färe broder, wi hafwa en stor
och underlig Gud Underlig, Råd, ja ewig Fader, Fridsfurste.
Om jag hade skrifwit till dig för tio dagar sedan, hade jag wäl
knappt wågat räkna mig bland christna. En förskräcklig
ogudaktighet, torrhet, dödhet, liknöjdhet, otro, wanmatt, sedan rasande
lustar och begärelser allt detta i nära fjorton dagar så høpadt
på hwartannat, att jag trodde hemligen, att jag wore kommen
under den domen: Efter de förstodo Gud, men hafwa icke prisat
Honom som en Gud, derföre har ock Gud öfwergifwit dem i ett
wrångt sinne. Och midt i detta elände, som jag blott för några
få äldre wänner kunde beklaga, skulle jag gång efter annan sitta
och tala andligt för andra, wara dem ett ljus och en eld, af
hwilken de skulle antändas. Tänk dig, eller erinra dig huru
det smakar! Men, lofwad och ärad ware den ewiga
barmhertigheten och trofastheten hos wår underlige men oföränderlige Gud
och Fader, genom sin Ande har han åter förklarat mig fin Son
under ordets betraktande, så att jag nu åter sjunger om seger
och har i Herren både rättfärdighet och starkhet. Det är
isynnerhet den gamla lifsartikeln om wår frihet ifrån lagen, som åter
warit medlet att återställa trons lif och förtröstan i mitt arma
hjerta så att jag nu ofta säger mig detta: Står jag under
lagen, skall jag swara inför lagen, då tager jag genast afsked från
all tanke på salighet, då äro alla troende förtappade, intet fött
frälst, och då är Christus fåfängt död. Är jag åter icke under
lagen, är Guds Son gjord under lagen för att förlossa dem,
som woro under lagen; war det just det, lagen icke kunde
åstadkomma, som Gud gjorde, då Han sände sin Son i syndeligt kötts
liknelse då är jag försatt i en herrlig frihet, då är jag på en
sådan plats, der ingen synd kan tillräknas mig, der intet i mig
är fördömligt m. m. Men jag önskar till Gud, att Han sjelf
wille städse föröka mig tron; th jag har kännt, att tron är
Guds gåfwa.
”Från Norrland kunde det wißt warit mycket att berätta;
men jag wet då icke, hwarmed jag skall börja eller sluta. Men
forteligen: Der är ganska herrligt, allt jemförelsewis_fagdt,
jemförelsewis med hwad wi wanligen se på jorden. Den skönaste
punkten i denna Guds plantering, således sjelfwa blomsterkullen,
funno wi uti och omkring Umeå. Tänk dig en så liten stad,
och ser a sju christliga handelsmän, sedan handtwerkare, män och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
