Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
Åttonde Kapitlet.
<
wederparterna är denna: De påstå, att lagen skall äfwen hos
en christen intränga i samwetet, straffa och döma och alltid wara
oß en tuttomästare till Christus; att om den det icke gör, är tron
icke af rätta slaget. Wi åter påstå, att nu, sedan tron är
kommen, äro wi icke längre (oxéte) under tuktomästaren, att det står:
lagen har warit, icke att den skall wara wår tuttomästare till
Christus. Nej, i samwetet, brudkammaren, der skola bruden och
Brudgummen wara allena”. Jag swarade wid förbifarten: ”Ni
lär alldeles rätt; wi lära alldeles såsom ni; men ni skiljer icke
emellan läran och öfningen. Wi förklara oß något bättre.
Antagom, att, då wi sutit en stund och glammat öfwer wår frihet
från lagen, och huru Brudgummen skall wara ensam med
bruden, en framträder och säger: Detta är rätt. Så der har jag
haft det, sedan jag för ett år sedan kom till ljuset; sedan deß
har Moses icke kommit in i brudkammaren då får en sådan
twå stora ögon af mig, och jag frågar: Hwadan har du kommit,
som kan denna konst? Nej, du har mißförstått oß, min wän. Wi
trødde icke, att någon skulle kunna den. Du har en alltför
fullkommen tro. Uppriktigt sagdt, din tro är icke af rätta slaget, då
du är utlärd i denna konst. Då Luther som mest predikat om
wår frihet från lagen, tillägger han: ”Men se blott till, att du
icke kan denna konst alltför wäl.” Se hwad han widare härom
säger i Evangelii Post. N:o 70 § 33; jemför ock de föregående.
Detta är taladt för de blödiga hjertan, som känna, huru
lagen städse intränger i samwetet m. m. Men se, nu hafwa edra
wederparter också rätt. - Allwarsamt sagdt: Om ni ock bland
edra motståndare har sådana, som rentaf i själ och hjerta äro
werkhelgon eller kainiska, så får ni dock se till, att ni talar rätt;
att ni icke ger tillfälle till hugg på eder. Wi tro ju, äfwen wi,
att den tro, som icke anfättas (af synd, lag, djefwul), icke är af
rätta slaget”. — Så ungefärligen talade jag. S-n hade efteråt
hade_efteråt
yttrat, att R-8 nog skulle snart få det riktigt; han (Rosenius)
war ej så långt från fanningen, menade den käre brødren. Men
andra af de evangelista förstodo mig och menade, att det kunde
nog wara så godt, att S-n toge en liten rättelse i kärleken.
Nå, wißt togs allt i kärleken, och wi sfildes som kära bröder.
Det war och är ostridligt, att de hafwa den stora sanningen på
sin sida, hafwa lif och ljus och salighet i Christus. Gud beware
dem! Men jag skrifter detta, på det du, som eger deras
synnerliga förtroende, må weta så noga som möjligt, huru der
tillgår, och kunna deß bättre tjena dem.
”Och en tanke, wid hwilken jag först och sist stannar, är denna:
Den, som med andligt lif och ljus i Christi hemlighet kan hållas
i mesta fattigdom och ödmjukhet, kommer att göra mesta, nytta och
få mest wälsignelse; och, å andra sidan, att wij äfwen med högsta
ljus kunna störta i största galenskap, om wi icke wandra i räddhåga
och hållas i ödmjukhet. Derpå hade jag ett bedröfligt exempel i
Westerbotten af den beryktade G-n, den äldste, den mest wälsig=
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
