Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosenii förhållande till de separatistiska rörelserna i landet. 179
dessa uppbyggelsetillfällen, men förmanade derjemte till
försigtighet, stillhet och, der sådant war möjligt, till lydnad för den
bestående ordningen. Detta framgår äfwen af hwad han i
Pietisten härom strifwit. Så t. ex. finna wi i n:o 11 år 1848
”Några ord om konventikelplakatet”, hwilka wi här anföra. De
äro icke intagna i de sednare upplagorna.
”Detta är wißt ett mer ströpligt ämne att tala om,”
skrifwer han; ”men som många enfaldiga falighetssökande själar,
isynnerhet på wissa trakter af riket, der de ej blifwit underrät=
tade om, huru det egentligen har sig med detta plakat, ofta
blifwit dermed skrämda och oroade af sina motståndare, wilja wi
här gifwa dem en liten enkel och uppriktig underrättelse derom.
”Konventikelplakatet är en gammal qwarliggande förordning
från konung Fredriks tid i werlden, eller af 1726, deruti
swensta christna förbjödos att samlas i sina hus till Guds ords
betraftande. Häraf se wi, att den regering, som war i Swerige
för 120 år tillbaka, förbjöd sådana sammankomster. Men den
regering, som nu finns i Swerige, tillåter dessa sammankomster,
ser dem hållas hwarje wecka i hufwudstaden och öfwer hela
ritet och förbjuder dem icke, utan skyddar dem twärtom. Till de=
ras skyddande har regeringen nemligen förbjudit, att någon får
göra laga åtal mot dessa sammankomster, med mindre särskildt
offick derwid inträffat, som fordrar åtal, och konungens
justitiefancellersembete först gifwit särskildt bifall till rättegångs
anställande.... Att detta är förhållandet, kan först hwar och en sjelf
se af hwad som öfwerallt passerar, nemligen att de, som blott
iakttaga rätt tid för sina sammankomster, samt läsa och älska wår
egen kyrkas läroböcker, aldrig af regeringen förbjudas att sam=
las, att då de, som brände wår kyrkas bekännelseskrifter,
förbjödos sina sammankomster, höllo ”läsarena” på samma ort och tid
fina alldeles oförhindrade. Redan häraf kan hwar och en sjelf
fe, hwad den närwarande regeringen will. Men deßutom hafwa
wi ock uttryckliga förklaringar af regeringen, kungabref, som
öppet medgifwa ”läsarena” denna frihet. Se här den kungliga
förordningen af den 9 Jan. 1822.”
Wi förbigå här sjelfwa förordningen, hwilken derefter
widlyftigt anföres; det hufwudsakligaste deraf är redan meddeladt,
nemligen att frihet bewiljades ”läsarena” att hålla sammankomster,
med det enda wilkor, att de icke höllo dem under den allmänna
gudstjensten. Derefter heter det widare:
”På detta sätt lyda de nyaste förordningar i ämnet. Det
är icke någon mildhet eller efterlåtenhet af pastorer och länsmän,
utan det är kungliga förordningar eller regeringens hägn, som
wi haswa att tacka för den frihet wi åtnjuta. Härigenom är
wäl då det barbariska konventikelplakatets egentliga onda
förebygdt; men då likwäl, så länge det finns qwar ibland wåra
lagar, många illasinnade begagna det såsom ett återspöke till
att skrämma och bekymra de enfaldiga, och dessa, när de ej weta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
