Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosenii förhållande till de separatistiska rörelserna i landet. 197
yttre konungadöme, utan äfwen anse sig kallad att
wara_werldslig konung.
”Det andra stället, som de anföra till stöd, war det i
Concordia pia: ”Af allt detta är nu klart, att församlingen eger
rätt att wälja och ordinera prester. Derföre, när biskoparna äro
fättare eller icke wilja ordinera skickliga och tjenliga personer, så
äro kyrkorna för Gud skyldiga att ordinera sig sjelfwa
kyrkoherdar och kyrkotjenare”. Här mena de, att det är alldeles bestämdt,
att folket kan inwiga prester; men det är icke alldeles säkert, att
detta war Luthers mening; th af några föregående ord synes,
att Luther i ordet ”församling” äfwen inbegriper deß lärare, då
han med anledning af Eph. 4: 8, 11 fäger: ”Och ibland de
gåfwor, som församlingen egentligen tillhöra, räknar han
(Paulus) herdar och lärare”. För det andra säger han uttryckligt,
att hans förehafwande här icke är att tala om folkets matt,
utan om förhållandet mellan biskoparnas och de andra presters
makt; ty få slutar han: ”Wi hafwa nu handlat om
prestwigningen, hwilken endast gjort någon åtskilnad mellan biskoparna och
de andra presterna, såsom Hieronymus säger”. Ty anledningen
härtill war, såsom i artikelns början står, att Hieronymus ytt=
rat: ”Hwad gör en biskop, det en prest ock icke gör,
undantagande prestwigningen?” Hela meningen, är således den, att när
biskop icke will ordinera dugliga prester, så kan församlingen ge=
nom sina andra prester göra det, när brist på lärare
någonstädes uppstår. Att detta war meningen synes af det exempel,
Luther anför af ”det allmänna församlingens bruk”. Men jag
har redan talat för widlyftigt härom. Den, som ännu i detta
mål enträten är, läse i de stora biblarna i sakregistret under Litt.
P. om predikoembetet, så lydande: ”Makten till att utwälja och
kalla predikanter hafwer Gud gifwit icke något särskildt stånd,
utan hela församlingen, af det andliga, werldsliga och husstån=
det bestående m. m. emedan ock församlingen bör pröfwa
lärarena m. m. Men prestwigningen och ordinationen kommer allena
predikoembetet till” (1 Tim. 4: 14; 2 Tim. 1: 6; Tit. 1: 5;
2 Tim. 2:2). Att detta icke är ”blott menniskobud” utan Guds
heliga ordning, derom kan man öfwertygas af Luthers förklaring
öfwer Ep. till de Galater, första kapitlet och första verserna, der
han wisar, huru det utwärtes predikoembetet allt ifrån
apostlarna kommit genom de inwigdas händerspåläggning ända till
oß. Detta haswa ock wåra separatistiska bröder i werk och
gerning erkänt, då de ingen wigning företagit.
”Men att oinwigda utdela altarets sakrament är stridande
både mot ordet och kyrkohistorien, såsom redan wisadt är. Derom
kan ock läsas till slutligt afgörande i samma bibelregister under
Litt N. om nattwardens sakrament: ”Medelpersonen, som det
förhandlar, bör nödwändigt wara en ordinerad prestman och
lagligen kallad; th Christus hafwer det åt apostlarna anbefallt”
Här står: ”nödwändigt”. Ja, saken är denna: Man har af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
