Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
Nionde Kapitlet.
-
ålder icke ens welat antaga nödfall i afseende på nattwarden,
emedan man dock den förutan kan hafwa Christus. (Se d:r
Speners theol. betänkanden, sw. öfwers. pag. 303-305). Och
skulle icke häruti en wiß ordning iakttagas o hwilken
willerwalla och samwetsnöd! Tänkom oß, om hwem som helst kunde
gifwa sitt folk, eller hwem som begärde det, Christi letamens och
blods sakrament, hwilken jämmerlig vordning! Huru kunde ett
grannlaga samwete wara tillfredsstäldt och förwissadt, att det
werkligen wore Herrens nattward, det man på sådant sätt
undfinge? Huru skulle icke den corintiska oredan här blifwa en
beständig och nödwändig följd, nemligen denna: ”Icke åtskiljande
Herrens lekamen!” Så långt ur wårt bref.
―
–-
”Att här införa detta”, heter det nu widare, ”har under
tiden warit of mindre angenämt, isynnerhet emedan wi weta, att
wåra separatistiska bröder äro föremål för hela den otrogna
hopens fräcka smädelser, och det stall synas dem, såsom wore oc
wi på den hopens sida, liksom Luther i striden mot
wederdöparena måste anses stå på de påfwiskas sida. Många otrogna
torde ock wilja tyda detta, såsom wore wår mening, att allt är
wäl med wår kyrka, deß prester och deß ”nya böcker”; då wi
deremot anse det stå så till, att om ingenting göres till lindring
för de suckande christnas samweten, stall Herren snarligen komma
och med sin muns swärd strida emot den kallsinniga, sömnaktiga
kyrkan (Uppb. 2: 16). Nej, wi hafwa endast welat wisa, hwad
christna i denna bekymmersamma ställning haswa att göra.
Pröfwen det men med allwar, men med Gud, hans heliga
ord och hans yttersta dom för ögonen! Låten icke föttet
regera och föra eder, hwarken till flenmod eller öfwermod och
otålighet, utan ware blott sanningen wår ledare. Det är lätt
att knorra, anmärka fel, klaga och uppröra sinnena, men icke
så lätt att sedan lugna och leda dem. Låtom of i denna
upprörda tid handla med besinning, tänka och tala med skäl och
sans. Å andra sidan är det ock lätt att sofwa och förglömma
fin pligt. Måtte wi wäl se till, hwad wi hafwa att göra, och
stå wäl grundade på sanningen! Men framför allt är det af
wigt att genast göra, hwad wi finna wara wår pligt; att wi
ice lättsinnigt tänka och tala på ett sätt, men handla på ett
annat. Honom, som håller något för synd, men fortfar att
göra det, honom är det bestämdt synd. Den som anser något
wara sin pligt, men icke gör det, honom är det synd (Rom.
14). Hwad wi för wår del anse i närwarande ställning wara
wår pligt, är: bedja! ja, bedja både Gud och öfwerheten
om någon hjelp; men först och sist bedja Gud för wår arma
kyrka - ty der är mycket att beklaga - och bedja Honom
nådigt förlåta wåra och wåra fäders synder och bortlägga det onda,
som Han håller i sin hand öfwer oß, men gifwa oß det goda;
uppwäcka nitiska och trogna arbetare i sin säd, bortrensa
förargelsens frökorn och gifwa sitt folk frid och wälsignelse. Låtom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
