Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
Nionde Kapitlet.
och wilja med de orden att icke draga i främmande of med de
otrogna, utan gå ut ifrån dem, ”fly falsk lära och fly den
främmande herderösten” o. m. d. Annars måsten I fly utur werl
den, säger apostelen. Men R-m säger: ”Nej, nej, Paulus, detta
går icke an; man måste fly den utwärtes kyrkogemenskapen; det
är icke nog att föröfrigt med sitt hela wäsende fly och wittna
emot lögnen, det är blott genom en gerning, du kan wittna
deremot, nemligen genom utgåendet ifrån kyrkan. Den, som icke
gjort den gerningen, har icke wittnat både med ord och gerning.”
Så lärer R-m. Är detta med eller mot sanningen? Wi hafwa
nu sett det. Då apostlarna lära, att wi icke stola äta med den,
som oftickligen wandrar, icke helsa honom i wägen, så talas der
om det ätande och helsande, som brukades mellan (andliga)
bröder för att antyda broderlig gemenskap; ty ett annat ätande
med de otrogna har apostelen sjelf medgifwit (1 Cor. 10: 27).
Men R-m säger: ”Du skall icke gå till samma altardut”, fastän
wid nattwarden i den yttre kyrkan är så liten gemenskap med de
otrogna, som förut är wisadt. Det är blott med Christus och
de trogna, jag har en sann och innerlig gemenskap; det är blott
med dem, jag warder en kropp och en ande, såsom Luther
uttryckligen säger, då han förklarar det ordet, att wi äro ett bröd,
såsom alla af ett bröd delaktiga. O huru mycket luftigare wore
det icke, om wi hade det såsom i Luthers tid och i apostlarnas,
att de trogna hade sina egna ordentligt inwigda lärare och kunde
i deras inbördes broderliga gemenskap äfwen åtnjuta Herrens
nattward! Men icke går det an att grunda kyrkan på en
nödfallsgerning, såsom att den ene brødren skulle meddela den
andra sakramenterna. Sådant må endast ste, der jag icke på
annat sätt kan få det; men här kan jag i den utwärtes kyrkan
få sakramenterna lika riktiga och ostympade, som R—m
någonsin kan giswa dem”
Då nu Rosenius sålunda med råd, förmaning och
warningar wille i kärleken tjena såwäl de bröder, hwilka läto säga
sig och stannade qwar inom statskyrkan oaktadt alla deß brister,
och å andra sidan sådana bröder, hwilka följt med strömmen och
utgått från kyrkan, förstå wi, huru pressande hans ställning ofta
skulle blifwa. Och huru mycken kärlek, ödmjukhet och wishet
behöfde Herren icke gifwa honom, att han under alla påtryckningar
skulle stå qwar, på den plats han stod, och tjena såwäl till högra
som wenstra sidan! Genom att anföra ett bref till några
separatistiskt sinnade bröder i Piteå skola wi wisa det ännu mer.
Under wistandet med sin familj i Umeå sommaren 1852
hade han wid en predikoresa längre upp mot norden äfwen
besökt Piteå, under tre dagar der predikat och derwid, såsom han
alltid gjorde, med undwikande af alla yttre stridsfrågor, sysselsatt
sig med det för lif och gudaktighet enda nödwändiga. Att föra
själar till Herren, att behålla dem qwar i enfaldig tro på
Herren, war ju alltid hans hufwudsträfwan. Efter återkomsten till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
