Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosenii förhållande till de separatistiska rörelserna i landet. 203
Stockholm fick han nu ett bref från några bröder i Piteå, deri
de yttrade stor oro och undran öfwer, att de ”samlingar”,
Rosenius der hållit under sednaste besöket, icke blifwit af
myndigheterna antastade; att han icke i sina föredrag angripit och
warnat för presterna o. s. w. Rosenii swar till en af bröderna,
S-g, strifwet den 20 Dec. samma år, fullt af faktmod och
kärlet, låta wi här följa:
”Edert bref war ett det wackraste jag erhållit, och äfwen gläder
det mig att deri få ett bewis af eder kärlek. Ja jag märkte wid mitt
besök, att jag i S―g wisserligen har en broder i Christus,
derföre kunde jag sådant wänta. Deremot skulle den anmärkning,
ni gjort om det ”lugn”, som rådde under de tre dagar, jag war
hos eder, ganska mycket bekymrat mig, om icke dels det motsatta
förhållandet härstädes dels flera omständigheter och ändtligen
ett högre wittnesbörd hade fulleligen tröstat mig. Jag ser, att
Sg antager, att jag både känner Luthers anförande och ytt=
rande om en rätt lärares åliggande att äfwen warna för
úlfwar, och att jag förstår den wanliga sammanblandningen af
lag och evangelium, hwilken äfwen wore att warna för. Om nú
Sg derjemte håller mig för en christen, för lefwande i Guds
Sons tro, och att jag will rätta mig efter ordet, så kan han
utan wittnen tro, att jag äfwen i detta stycke icke framlefwer i
strid deremot. Deßutom har jag wißt här i Stockholm en stor
skara sådana wittnen, som både weta, huru jag underwisat mina
barn och syskon i Christus om det falska i nämnda lärdom, och
äfwen huru liten wänskap och frid jag har af werlden i
allmänhet och presterna isynnerhet. Af de ett hundratjugu prester,
som finnas i Stockholm, wet jag icke flera än twå, som icke äro
afwigt finnade emot mig, och deremot att många hafwa gått
efter mitt argaste till den grad, att de genom att uppreta
pöbeln anställt sådana oroligheter, att wi en gång, inspärrade af
en hurrande och hotande folkmassa, måste genom en bakdörr
söka wår räddning. En annan prest har hotat wärden, som
öppnade sina rum för oß, att låta tända eld på min boning
o. f. w. Detta är blott något af, hwad som blifwit uppenbart;
och ännu i denna dag röner jag samma fiendskap, ehuru
regeringens ffydd nu skaffat oß mer yttre lugn. När nu en lika
förföljd broder från södra Swerige war hos oß för ett år
sedan, då war allt stilla, och wi hörde ingenting af den
wanliga fiendskapen. Så gick det ock mig hos eder. Jag tror
derföre, att detta kan förklaras med nyfikenhetens intresse. Märk
nu eder andra fråga, hwarföre jag icke hos eder predikade mot
edra prester. Jag får då uppriktigt bekänna, att just S―g och
några andra wänner, som omgåfwo mig, woro dertill wållande.
Th ni torde ännu minnas, huru jag frågade eder, hwad som på
den korta tiden wore mest nödigt att föredraga, och ni talade
då bara om andlig och inre nöd, synden, flentron, anfäktning,
med ett ord om de allmännaste brister både i tro och lefwerne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
