Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
Tionde Kapitlet.
den trosnåden, sjelf komma of till hjelp, då wi äro nära att
förloras, komma oß till hjelp och frälsa oß genom tron. Såle=
des få wi sluta dermed, att Han, Herren, är både wår
rättfärdighet och wär starkhet och wär förloßning. Ja, lofwad ware
hans trofasthet, Han är allting, Han gör allting! Och till slut
är jag mest nöjd dermed, fastän det är egentligen den saken, som
mest pinar oß, att wi icke få blifwa något.”
Úti Pietisten stref Rosenius under detta år en förträfflig
underwisning om den rätta bättringen (”Stenkrukorna
öfterfulla”); åtskilligt om helgelsen och goda gerningar; förmaningar
till trons bewisning i lefwernet; om ”Den hemliga wisheten”
och äfwen uti n:ris 3, 4 och 5 den för fattiga hjertan så hugne=
liga artikeln ”Den gode Herden”. Emot n:o 4 af denna
artikel (särskildt pag. 54-57) infördes i n:o 51 af Wäktaren samma
år några till deß Red. insända anmärkningar, hwilka ytterligare
stärptes genom Red:s egna.
Det ligger utom gränsen för det mål, wi för oß uppsatt,
att här i sin helhet taga upp dessa anmärkningar; likaså att
ingå i någon kritik öfwer dem. Gerna hade wi welat med några
korta ord antyda, hwad dessa anmärkningar egentligen åsyftade,
men tilltro oß icke kunna göra det, då wi påträffat nästan idel
motsägelser, icke blott emellan insändarens anmärkningar och
redaktionens utan äfwen emellan åtskilligt af hwad insänd. sielf
framhåller. Så säger han t. ex. straxt i början: ”Man har
mer och mer kommit till det slutomdöme, att Pietisten will på
trons grund framhålla den wigtiga förmaningen för ljusets barn
att icke wandra i mörkret utan såsom ljusets barn wandra i
ljuset”. Och så omedelbart derefter: ”Mången har det dock
förundrat, att Pietisten nästan alltid talar så om helgelsen, som om
den icke hade någon utansida, utan blott gäller den inwärtes
menniskan, hjertats fromhet, renhet och helighet. Onekligen synes
det, som wore Pietisten af den tanke, att allt tal om den yttre
wandringen, alla förmaningar till werk och gerningar ligga
egenrättfärdighetens och werthelighetens område så nära, att man
för att undwika att komma in på detta bör bruka den
försigtigheten att lemna allt sådant tal.” Längre fram anföras till
stöd för anmärkningarna följande ord af Thomander: ”Det är
icke wäl bestäldt med det lärjungaskap, som aldrig kommer till
ynglingens friska lif eller till jungfruns rena, oöfwerwinneliga
trohet, utan går den andra dagen tillbaka, lika mycket som den
framgick den första. En sådan lärjunge snafwar och qwider den
ena stunden, trälar och qwider den andra; han will bewisa sin
tro med sina ströpligheter, af idel farhåga för den
sjelfrättfärdigheten att bewisa sin tro med sina gerningar; han gifwer
ständigt wika för den onde och menar honom wara öfwerwunnen
nog, blott man wet att utförligt beskrifwa, huru många
tumsbredd man har wikit för honom; han sparar sig sjelf, öfwerallt
der det gäller, och berömmer sig sedan, att han är helbregda;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
