Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det andra årtiondet af werksamheten i Stockholm.
241
meration. ”Wänner”, skrifwer han, ”som åtagen eder beswäret
med prenumeration och utdelning af wåra tidningar, tröttnen
icke, om I weten, att I äfwen härmed tienen Herren och hans
dyrköpta. Uti annat fall må wi upphöra”. Det synes, som
skulle dessa ord hafwa gripit i månget hjerta bland hans talrika´
wänner i landet och drifwit dem att betyga, huru de wißte, att
de genom att sprida hans tidningar ”tjenade Herren och hans
dyrköpta”; ty af en anmälan redan i n:o 1 följande år ser det
ut, som skulle tidningsreqvisitionerna för det året inkommit
tidigare och rikligare än de föregående. Upplagan af Pietisten måste
ock ytterligare ökas.
”huru ditt bref gladde mitt gamla torra hierta,” skref
han i Juli detta år till en från en längre resa till sjös
återkommen broder. ”Herren ware ewinnerligt prisad och lofwad!
Det säger jag både för dig och mig. Ja, slutet på allt, hwad
wi erfara, blir wißt det, att Herren warder prisad, att Han stall
få mycket lof och pris och ära i all ewighet; ty efteråt se wi,
att allt, hwad Han oß gjort, är lika priswärdt. De som på
hafwet fara och drifwa sin handel till sjös, de förnimma Herrens
werk och under på hafwet (Ps. 107); sådant ser jag ditt hjerta
nu beprisa. Gud ware lof, säger jag än en gång. Men äfwen
jag har warit i ”djupt watten” mången gång, sedan wi stildes,
och i många wäder. Ja, jag känner mig ofta såsom en
sjöfarande, som swäfwar emellan mäktiga elementer de foro upp
åt himmelen och foro ned i afgrunden, att deras själ förtwiflade
för ångest, så känner ock jag mig ofta. Men Herren stillade
stormen, så att böljorna saktade sig. Ja, just så. Hwað allt
jag kan åsyfta härmed, kunde jag bättre säga dig, om wi
personligen träffades... Men jag säger sanningen, icke är det mig
någon främmande sak, att Jonas, profeten, wille fly ut till hafs
från Ninive eller att på allwar önska sig döden”.
Sommaren tillbragte Rosenius med sin familj hos en wän
på egendomen Åby utanför Gefle. ”Under hans sommarwistelse
på Åby”, skrifwer en af hans många wänner der i orten,
”talade han hwartredje söndag i Gefle, Hille och Wahlbo. I
staden utlade han Epheserbreswet. Wid förklaringen öfwer
hustaflan skärpte han synnerhet förmaningens udd så, att mången
jämrade sig. På Åby talade han öfwer Romarebrefwet; han
höll der föredrag hwarje afton i weckan samt söndagsmorgnarna.
Mycket folk strömmade dit från staden och landsbygden; en
nådeswind blåste; själar föllo till och föddes på nytt, som ännu
wandra i Guds Sons tro. Efter morgonbönen frågade han
stundom, om någon önskade qwarstanna för att få en och annan
dunkel fråga utredd eller något språk belyst. Så samtalades t. ex.
en hel förmiddag om dopfrågan, hwilken denna tid wäckte oro i
finnena. Under denna wistelse på Åby skref Rosenius n:o 7—9
af Pietisten. Hans arbete skedde under mycken bön, suckan och
själskamp. Tidigt på morgnarna och äfwen om natten war han
Rosenii lefnadsteɗning.
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
