Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
Tionde Kapitlet.
wid sitt arbete. Dagarna woro ofta upptagna af samtal med
salighetssökande själar.
”Utom den wälsignelse hans besök i wår stad medförde
genom de offentliga föredragen”, ftrifwer samma män widare,
”fingo ock enskilda kretsar åtnjuta rik wälsignelse genom hans
anderika umgängelse. Dessa stunder qwarstå för många i
oförgätligt minne. Wanligtwis slöts härwid en tät frets omkring
honom, såsom yngre felningar kring den äldre stammen. Han
berättade då lärorika erfarenheter ur sitt långa lif i nåden, eller
drog fram till betraktande någon af Skriftens skatter. Wille
icke något andligt samtal komma i gång, förspillde han ej den
dyrbara tiden, utan gick in i sitt rum, uppmanande dem, som
önskade samtala med honom, att en efter annan inkomma. Med
faderlig omsorg war han mån om att få reda på själens
förhållande till Herren och gaf just de råd, uppmuntringar eller
förmaningar, som behöfdes. Härwid sparade han, andligen, icke
riset, och udden tändes. Hans tal war i sanning ljusligt och
med salt bemängdt”.
Sedan Rosenius i n:o 1 af Pietisten för det nya året 1857
öfwer Uppb. 5: 1–6 skrifwit en ljuflig ”Tröst i alla bekymmer”,
började han en utläggning öfwer tio Guds bud, hwilken icke
afslutades förrän med n:o 6 följande år. Såsom ett slutord för
året stress i n:o 12 en skön julbetraktelse öfwer Gal. 4: 4.
Alltsedan hösten 1852 hade Rosenius hållit sina
sammankomster i den ganska rymliga lokalen wid Johannis östra kyrkogata.
Trängseln började emellertid äfwen här blifwa beswärande, och
om söndagsmiddagarna måste ofta hela staror återwända, hwilka
ice rymdes inom salen. Flera af Rosenti wänner och åhörare
beslöto då att hos direktionen för Bethlehemskyrkan söka tillåtelse
för honom att der hålla sina sammankomster. Den 28 Februari
1857 inlemnades sålunda en af en mängd wänner underskrifwen
anhållan derom, hwilken ock genast bewiljades; och redan
följande onsdag den 4 Mars höll han der sin första betraktelse
öfwer början af första akten af Christi lidandes historia. Först
efter påst samma år begynte han att der äfwen predika
söndagsmiddagarna fl. 1-3.
Jemt femton år hade förflutit, sedan Rosenius, den 13 Mars
1842, fist hade uppträdt i Bethlehemskyrkan. Huru hade icke
Guds rite under dessa åren gått framåt! Med en uthållighet
och trohet, som endast Herrens Christi kärlek gifwer, der den
blifwit twingande för ett menniskohjerta, hade han under dessa
år fortsatt sitt predikande i hufwudstaden, ofta isynnerhet under
de första åren i de oansenligaste små lokaler för blott några få
åhörare, mestadels ur samhällets ringare klasser - och detta
under nästan ständig fruktan och fara för angrepp af en
uppretad folkmassa. Och likwäl hade han icke ryggat tillbaka, ehuru
hans kött ofta bäfwade och wille draga sig undan denna korsets
wäg. Herren höll honom likwäl genom sin nåd sländigt qwar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
