Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det andra årtiondet af werksamheten i Stockholm.
243
derpå. Och se, efterhand hade den lilla hopen wuxit; den hade
blifwit en stor stara. Och då wi nu efteråt stå och förwånas
öfwer de rita frukterna af denne mans arbete, wißt borde wi
deraf lära wälsignelsen af ett i stillhet och enfald framburet,
oaflåtligt fortsatt wittnande om den oförskyllda nåden i Christus.
Ett sådant arbete skall alldrig blifwa utan frukt.
Rosenii uppträdande i Bethlehemskyrkan hade emellertid icke
blifwit gilladt af alla, som på ett eller annat sätt hade med
saken att skaffa. Några hade önskat, att han, såsom lekman, icke
skulle tala från predikstolen utan från altarrunden. Underrättad
härom stref Rosenius till en af de bröder, som warit af denna
mening, följande. Wi hafwa derwid kommit ihåg Davids
bekännelse: ”Jag warder trängd på alla fidor”.
”Jag tror mig göra en god gerning, om jag skrifwer några
ord till att belysa, huru jag betraktar Bethlehemskyrkan och mitt
uppträdande i densamma. Jag är werkligen genom Guds nåd
sjelf af det finnet, att jag will så mycket möjligt är gå
förståndigt och oförargligt tillwäga; jag är icke af den meningen, att
blott man går i Herrens ärende, må man gå så djerft och groft
tillwäga, som man will — nej, då hade det knappt gått wäl dessa
sjutton år, under hwilka jag midt i Stockholm bedrifwit detta
läseri. Men på samma gång är dock icke försigtigheten och
warsamheten allt, hwad man får se på, om man will på allwar tjena
Herren och hans dyrköpta själar. Det kommer en stund, då ”man
blir så illa twungen” att göra något, som man sjelf helst droge
sig tillbaka för man blir så twungen, då man nemligen icke
wet, om Herren Christus ännu gifwit sitt bifall till ett
tillbakadragande, icke wet, om Herren Christus ännu sagt: du får nu
draga dig undan, du slipper lyßna till dem, som bedja dig tolka
mitt ord för dem, du får nu lyßna till dem, som ”besinna det
menniskor tillhörer”. När man icke wet, om Herren Christus
ännu gifwit sitt bifall till något sådant, då är man bunden i
samwetet af en kallelse från en hop själar, som begära wår tjenst.
”Hwad nu beträffar mitt uppträdande på prediksstol, så har
jag wißt oftast dragit mig tillbaka, då herdar wid statskyrkans
tempel bedt mig uppträda i deras predikstolar (jag har blott
under sista året, 1856, uppträdt i elfwa sådana tempel; men
endast twå gånger lydde jag derwid uppmaningen att tala från
predikstol, de andra gångerna stod jag i choret, så betraktar jag
statskyrkans tempel); men då fråga åter blef om
Bethlehemskyrkan, då wißte jag mycket wäl, hwad dock några tyckas
alldeles förglömma, att hon, Bethlehemskyrkan, alls icke utgör något
statskyrkans tempel, utan är helt och hållet en privat egendom,
alldeles likasom min bönesal wid Johannis kyrkogata, hwilken
sal också i en juridisk skrift, som är i mina händer, blir kallad
”fyrksal”. En sådan anstalt är ock Bethlehemskyrkan, blott wida
större, bättre bygd och inredd, men har aldrig tillhört statskyrkan
och aldrig stått under deß myndigheter. Om jag här står i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
