Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åren för utläggningen af Romarebrefwet.
265
likwäl måste wi äfwen betyga: Säden är mycken, men arbetarena
(jemförelsewis) få! Wi hafwa då skäl både att prisa Herren och
bedja om hans fortfarande wälsignelse.”
Återkommen från en resa till åtskilliga delar af
Westergöthland under hösten 1862 stref han till en af de wänner, hos
hwilka han der gästat.... ”Herren ware lofwad för allt och
wälsigne mer och mer dessa orter och alla kära medlemmar af
Guds folk på jorden! Ack ja, Han sköter oß, den wäl underlige
men ock alltid trofaste Herren. Det är ju dock icke
menniskowerk utan wisserligen Herrens, detta som jag såg, dessa hopar
af menniskor, som sökte icke lefamligt bröd utan den osynliga
andens näring af lefwande Guds ord. Och huru wi nu bättre
eller sämre lyckas i wårt sökande, är dock blotta sökandet
redan ett så underbart Guds werk, att wi kunna wara wissa,
att Han, som begynt ett sådant werk, will ock fullborda det, stöta
och leda det till sitt åsyftade saliga mål. Herren ware alltid
lofwad. Om han ock förer oß underligt, nedslår och dödar oß
äfwen wid wåra mest wälmenande sträfwanden, så är deruti
bara den Ewiges wishet och trohet. Men bittert blir det, ångest,
nöd och suckan kostar det oß, när wi skola genomgå allt, som
hör till denna underliga uppfostran. Afwen jag, arme, får känna
deraf så paß, att jag wäl ofta welat wara död hellre än att
lida den Underliges stötande. Och likwäl will jag icke helt
förtwifla, icke ens lemna den tröstliga wißheten, att intet händer
mig utan Herrens befallning. Aro ock alla edra hufwudhår
räknade, säger den trofaste Herren.”
Wid början af året 1863 ftref han åter till d:r Baird:
”Till Herrens pris och deras fröjd, hwilka bedja, att Guds rike
måtte komma, fan jag säga, att den goda säden bär frukt ibland
oß. Under fistlidne år har rörelsen warit stor och uppenbarat
en pågående wäldig strid emellan ljusets rife och mörkrets
wäldigheter. Wi hafwa knappt förr fått wara wittnen till så
häftiga anfall af Herrens och hans Smordes fiender som under det
förflutna året. Dessa angrepp, hwilka framträdt i böcker eller
tidningar eller uttalats enskildt och offentligt, hafwa blifwit
riktade dels emot Herren Christus sjelf och wår tro på Honom,
dels ock emot den alltmer utwidgade werksamheten för Guds rike,
som numera har sin medelpunkt i evangelista fosterlandsstiftelsen.
Men Herren ware pris! Allting måste tjena Honom. Allt detta
har ganska mycket bidragit att wäcka uppmärksamhet och mana
till sökande efter sanningen; och denna wakenhet, detta sökande
har blifwit allt allmännare.
Bland det søm af Rosenii wänner blifwit of meddeladt
såsom drag ur hans lif, hafwa wi funnit särskildt wärdefullt ett
bref, ftrifwet under ett af de sednare lefnadsåren till en ung wän,
som på hans födelsedag skickat honom några verser. I dessa rim
hade hon äfwen uttalat den önskan, att han alltid måtte
förblifwa ”uppriktig emot Andens röst”, att ”sanningen aldrig måtte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
