Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
Elfte Kapitlet.
-
blifwa honom mindre wigtig,” och dertill bifogat ett bref, hwari
hon bad om ursätt för dessa önskningar. Wi haswa fått en
särsfild uppmaning att wid anförandet af Rosenii swar framhålla,
att den, till hwilken han stref, icke war bland hans äldre
männer utan, sjelf ”ffröplig och verfaren, ofta i behof af hans råd
och hjelp”. Rosenius, som hade trott, att de nämnda
önskningarna åsyftade någonting särskildt hos honom, stref dagen efter
deras emottagande: ”Haf hjertligt tack för allt det jag fick på
min födelsedag men allramest för den kärlek, som uppenbarar
sig i de verser, du äfwen stickade, och den del af ditt bref, som
handlade om dessa. Det anförda ordspråket om ”ägget, som
will lära hönan” etc. ftulle wißt aldrig fallit mig in wid hwad
du skrifwit; så lättsinnigt tog jag icke sådana tilltal. Icke heller
har jag ansett det såsom ”förmätenhet” och ”beställsamhet”
nej, kämpande böner på mina knän, tre, fyra särskilda gånger,
sådant framkallade dessa warningsord. Och endast kärlek i ditt
hjerta har jag ansett för deras källa. En sådan kärlek kan jag
icke nog uppskatta; om sådan kärlek har jag bedt Gud och mina
wänner alltid. Jag behöfwer allt; om jag icke annars förstode
det, så förstår jag det deraf, att Gud tillfänder det; ty äfwen
jag will tro, att intet sker utan Herrens befallning. Brådskan
tillåter mig ej säga allt, hwad som kunde sägas; jag skyndar
derföre att bloft bedja om ett litet tillägg till den
kärleksbewisning, hwarmed du börjat. War god och hjelp mig med speciel
påpekning att ännu bättre få syn på det onda, som på ett ställe
i tredje versen åsyftas. Med all min dagliga ängslan öfwer,
att jag i lif och lefwerne icke kan följa Guds ord, hwarken kan
(för egen del) rätt tro eller wara, såsom Guds ord lärer, så kan
jag dock icke (med all bön derom) få tag på den punkt, hwari
jag med tanke, mening och öfwertygelse witer ifrån ”fanningen”.
Att ”hålla sanningen mindre wigtig” (v. 3) måste åsyfta finnet,
icke huru wäl eller illa det går oß i utöfningen, utan att man i
mening och öfwertygelse rättar sig efter sitt eget tycke och ice
efter Guds ord. War god och säg mig, muntligt eller skriftligt,
hwad du i den wägen funnit hos mig. ”Uppriktigheten mot
Andens röst” är och samma sak. Jag wet intet, som så bestän
digt och striande angeläget förekommer i mina böner till Gud
som denna punkt; och då jag nu af tonen i verserna tycker mig
märka, att du ser något, som du icke sagt mig, ber jag dig nu
på det hjertligaste att göra mig den tjensten. Ty såsom jag sagt,
med all min ängslan öfwer min uselhet, wet jag dock icke med
mig, att jag med uppsåt öfwar något, som strider emot Andens
röst och sanningens ord. Det är just om samma sak, nemligen
uppriktigheten, Paulus talar i sitt förswar emot de corinthiers
domar om honom i 1 Cor. 4, jemf. v. 2 och 4 i det kapitlet.
Just så som han der säger, så kan ock genom Guds stora nåd
jag, usling, säga. Men kanske jag deri är förblindad. Hjelp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
