Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åren för utläggningen af Romarebrefwet.
267
mig då, på sätt jag bedit. Ja, hjelp mig, Gud! På dig, du
gamle, trogne mitt lifs Gud will jag ännu trösta!”
”Alla dina bref hafwa gjort mig glädje”, skref han till en
broder i början af 1864, ”men intet föregående har så rört mitt
hjerta och gjort dig så fär för mig som detta, och det blott
igenom ditt medelande ur dina förkrossande erfarenheter af elände
och bekymmer. O, min färe broder, då förstå wi hwarandra!
Än så, än så, men något rätt hjertefrätande - det är ock min
skola. Uti denna lära wi, hwad ingen broder kan lära den
andra. Och det för hwilket blott ewigheten skall wara nog till att
beprisa Guds underliga godhet, om wi frälsas till hans himmelska
rife, det lära wi också der.”
-
Ännu ett bref till en förtrogen wän anföra wi här. Det
är af den 2 Mars 1864. Jemföra wi dessa under hans
sednare lefnadsår skrifna bref med andra tidigare, särskildt de lifliga,
trosfrista utgjutelserna från de första åren af hans nådelif, så
finna wi kanske icke samma wärme och liflighet som förut, men
deremot en i lidandets och anfäktningens hetta så mycket mer
renad tro, som utan all känsla af nådens ljuflighet eller Andens
werk uti oß omfattar och håller sig wid Gud sjelf i hans
nådelöften. ”Dyre broder”, stref han, ”ja idel nåd för nåd, eller ock
ewinnerligen förbi med mig åtminstone. Men nu, i denna
ewiga nåd ware wår frid. Utan något öfwerflöd på tid och
utan något annat ärende, will jag blott utgjuta mitt hjerta i en
broders stöte, som förstår mig. Ack, blott de orden: ”en broders
flöte, som förstår mig”, hafwa wäckt min känsla till tåreflöden
och ett knäfall för min fördolde underlige Herre, som har sig så
emot mig, att jag kan tro bättre om en menniska, en synlig
broder att jag har frågat: Jesu, är du mig så huld,
förstår ock du mitt arma hjerta? Ja, färe broder, så fördold och
underlig är Herren emot mig. Sådant ”nattstycke” är ock mitt
hjerta (såsom du yttrar om ditt), och det i dubbel mening: först
natt och mörker af egen ondska, sedan ock genom brist på
nådeblickar af Honom, af hwilken jag dock helst wille wara känd och
älskad. O, min broder, huru underligt blir icke detta lifwet,
”det fördolda lifwet med Christus i Gud!” Jag är ofta färdig
att tröttna och säga med Elias: ”Det är nog; så tag nu, Herre,
min själ; jag är ice bättre än mina fäder; jag har haft nit om
Herren Gud”. Sa, jag, arme, har haft en önskan öfwer alla
andra mina önskningar och sträfwat derefter nu i mer än tretio
år, nemligen den, att jag skulle blifwa en from och allwarlig
christen; men ännu har jag icke blifwit det utan waknar hwar
morgon till samma sorgliga er~~~nhet, att synd och lättsinne
kasta boll om mig ftulle jag ice röttna och förtwifla? Och
likwäl håller jag på ännu med samma sträfwan. Är icke det
underligt? Sådant är ock wisserligen ett under af hans dolda
trofasthet, hwilken likwäl låtsar icke weta af mig, nemligen det
att jag icke långt för detta gifwit alltsammans förloradt och följt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
