Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
Elfte Kapitlet.
rådet af Jobs hustru: ”Wälsigna Gud och dö”. O, att wi
funde prisa den underlige, dolde, trofaste! Jag förstår emellanåt, att
det är idel nåd och wishet i hans wägar. Men nog. Förlåt,
att jag werkligen blott talat om mig sjelf och min dolde Herre.
Jag wäcktes dertill, då jag åter genomläste ditt bref och såg,
att ock du har dina erfarenheter af hans fördöljande. Herren
styrke och hugswale dig, färe broder”.
Så fördolde Herren sitt ansigte för honom, under det han,
andra till ljus och tröst, fick skrifwa sin utläggning af den
herrliga epistelen till de Romare. Det war ock på den wägen,
Herren gifwit honom den hos honom framstående huldheten om
andras själar; såsom han tidigt stref i ett tröstebref till en
anfättad presterlig broder: ...”Man förstår aldrig Guds ord rätt
förutan erfarenhet. Och wi arma barn, som skola tjena andra
med ordet, stola då särskildt i wårt hjerta och hus hafwa
erperimentalfältet. Oratio, meditatio och tentatio *) woro ju de tre
wäsendtliga beredelsemedlen för läraren. Och jag säger för min
del, att om jag hade fått blifwa så from och helbregda, som jag
önftat, tänkt och bedit af Gud, hade jag nu icke suttit med detta
bref, jag hade hwarken haft nog hjerta för saken eller nog
förstånd”.
-
Till en annan wän, som frågat honom, huru han bar sig
åt för att kunna tro, att Gud älskade honom, stref han: ”Hwad
frågar du? Hnru jag bär mig åt att få mitt hjerta att tro, det
Gud älskar mig? Sådant brukar jag icke tro. Jag tror på sin
höjd, att Han skall wara mig nådig, förlåta mina grufliga
synder och frälsa mig högre stiger icke min tro. Att Gud skulle
älska mig, det kommer icke i fråga. Så bär jag mig åt”.
Autsedan fadrens död hade hans åldriga moder wistats
hos den äldre brodren i Robertsfors. Men då nu denne
blifwit utnämnd till kyrkoherde i Öfwer-Kalix, wäcktes fråga om,
att den gamla för att stonas från den mödosamma flyttningen
dit upp, hwilken till stor del måste ske landwägen, i stället skulle
göra den jemförelsewis lättare resan ned till Stockholm för att
der, såsom man då tänkte, tillbringa sina återstående dagar.
Rosenius, som hyste stor ömhet för sin moder, gladde sig som
ett barn åt denna flyttning. I början af sommaren 1864 fid
han ock i sitt hem emottaga den kära modren.
Wi haswa förut sett, huru Pietisten wunnit spridning äfwen
i wåra grannriten. Ärligen hade den i ett ice ringa antal
exemplar gått öfwer till Norrige. Sedan flera år tillbaka hade
deßutom utgifwaren af den norska tidningen ”Budbäraren”
öfwersatt och der infört artiklar ur Pietisten. På detta sätt hade
åtskilligt af de 18 första årgångarna blifwit tillgängligt äfwen
för det norska folket. Att Bietisten äfwen i detta land warit
ett wälsignadt medel till själars pånyttfödelse och helgelse i san-
*) Bön, betraktelse och frestelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
