Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
Tolfte Kapitlet.
från allt arbete hos wänner på Röfors i Westmanland fände
han sig så återställd, att han icke allenast kunde afsluta de åter=
stående numren af Pietisten för året utan ock tänka på deß fort=
fatta utgifwande och med det följande året, såsom wi redan
nämnt, börja ett arbete, som icke skulle kunna afslutas förrän
efter många år.
”Min helsa är, Gud ste lof, så förbättrad, att jag är fullt
upp så bra som i somras”, skref han under denna höst (den
26 Nov.) till en fär broder. ”Af Herren är det stedt. Tad
för ditt deltagande. Helsa alla kära wänner. De hafwa wißt
hjelpt mig med sina böner. Herren ware ewinnerligen lofwad
för allt det goda jag åtnjuter. Jag tycker att på mig
synnerligen sannas: Der synden öfwerflödar, der öfwerflödar då
nåden mycket mer... min käre broder, huru äfwen ditt sista
bref grep mig, då du talade om ditt elände. Der träffar du
mig så alldeles. Stundom är jag förskräckt och färdig att förtwifla,
stundom blir jag trött att tänka derpå, stundom fröjdas jag,
att Christus, ärans Konung, skall i ewighet prisas, att Han
botat ett så förskräckligt ondt. Ja, just detta som du nämner,
fielfwisthet, högmod, kallsinnighet emot Gud, afguderi,
försumlighet och fel i barnens wård m. m. jemte ännu andra tidtals
anfallande synder sådant är det, som håller mig i ”djupt
watten”. Men, när jag från alla troende, af Chriftus lefwande
själar hör enahanda qwidande, så tänker jag: wi fitta nu wid
de elfwer i Babel, wi äro icke hemma när Herren, wi äro i ett
fiendeland, wi skola en gång förlossas och då blifwa såsom
drömmande af öfwerraskande owäntad salighet. Och att föra oß
ända dit skall ock wara den gode Herdens sak, den trofaste
Frälsarens ära”.
-
Daktadt all den försigtighet han nu började iakttaga för
att icke öfweranstränga sig, togo dock wintermånaderna åter de
swaga krafterna alltför mycket i anspråk. En enwis utpinande
gulsot kom äfwen härtill. Med den ihärdighet, som Christi
tärlets twingande makt hos honom werkat, arbetade han likwäl
äfwen under denna swaghetstid alla dagar någon stund.
Owerksamheten war honom en plåga. I bref från denna tid till en
bekymrad presterlig broder talar han äfwen något om sig sjelf,
under det han söker trösta denne. ”Jag ser i summan af dina
erfarenheter”, stref han, ”blott den gamla wisheten och huld=
heten i Guds omwårdnad. Jemte de många nådebewisen, den
myckna nåd, Han gör dig för både kropp och ande, skall du ock
hafwa din tuktan; den ena tiden sjuklighet i huset, den andra
tiden något tillfälligt bekymmer, först och sist de andliga, den
enskilda själens och själasörjarens. Att uti en så mångfaldigt
wälsignad församling som din skall inträda sömnaktighet,
försoffning och werldslighet, war ju alldeles att wänta. Måtte alla,
som se det, bestorma nådethronen med bön och åkallan, så kan
wäl den store öfwerherden ännu hjelpa saken. O, så förskräck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
