Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förebud till hemfärden.
275
ligt den der sjukdomen, försoffningen och werldsligheten, will
gripa Christi församling äfwen här och öfwerallt. Jag talar
här ”såsom om rep i hängd mans hus”; ty det är just detta
onda, jag tycker skall göra slut med Guds rike hos mig, mitt
hus och många mina närmaste. Den ewigt nya wisan blir
gammal och lång. Att Gud är wår hulde Fader, att wi nu
lefwa under en ewig nåd och under wäntan på en ewig
herrlighet, är icke mer så uppfriskande, kropp och själ uppfröjdande som
i de fordna år; det stora ämnet är icke nu så ensamt stort och
först och sist på läpparna som förr. Uti denna bekymmersammá
ställning tröstar mig endast, hwad jag icke blott tror utan erfar,
att den gamle trofaste, ja trofaste Herden också är waken
häröfwer och har sina medel att ruska upp oß ur sömnen, förnya
nöden och ropet och derpå äfwen lifwet i Honom ehuru de
medel Han brukar ofta äro bra bekymrande. Denna wår Herres
trofasthet skall äfwen trösta dig, färe broder”.
-
-
―
Alltsedan föregående höst hade Rosenius, dertill uppmuntrad
af flera wänner, påtänkt en resa till södra Swerige. Ryktet
härom hade spridt sig, och under loppet af wintren hade bref
ingått från en mängd wänner söderut, hwilka önskade se honom
hos sig. Läkare hade ock tillstyrkt några weckors wistande wid
westra kusten och så blef den för många af hans wänner
minnesrika resan wåren 1867 besluten. Krafterna woro wid denna tid
mycket nedsatta. Med möda hade han kunnat afsluta
predikningarna öfwer de fyra adventssöndagarna, hwaraf tre utkommit i
det första häftet för året. Predikandet i Bethlehemskyrkan
söndagsmiddagarna och onsdagsaftnarna hade han litwäl med några
få afbrott fortsatt under hela wintren och wåren.
Passionshistorien och påsftexterna woro åter genomgångna för sista gån
gen. Och hwilken af Rosenii wänner och åhörare skulle wäl
kunna glömma, huru han behandlade dessa stora ämnen!
Onsdagen den 15 Maj besteg han för sista gången den predikstol,
på hwilken han 27 år förut, julen 1840, första gången uppträdt.
Ett långt stridfullt, men så högst wälsignelserikt lif af arbete i
Herren låg emellan den första och denna sista predikan i detta
tempel. Med ungdomlig eld och liflighet hade han första
gången, såsom wi minnas, talat om Guds barn på jorden och sielf
lifwats och lifwat sina åhörare genom detta stora ämne. Med
en i Andens skola mognad erfarenhet talade han denna sista
gång öfwer det ämne, som ju mer de flyende åren lärt honom
att allt grundligare känna hans egen och alla menniskors djupa
förders och wanmakt under fienderna, blifwit alltmer stort och
wigtigt för hans hjerta, nemligen om den gode Herden. ”När
jag nu ser, hwad Herren gjort med mig”, skref han härom sednare
på sommaren till Scott, ”är det mycket märkligt, att jag wid min
sista andaktsstund i Bethlehemskyrkan före afresan hade till text
Davids 23 psalm, i hwilket wännerna efteråt sett en stickelse
af den allwise Guden. Ja, Herren är wår Herde, oß skall in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
