Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
Tolfte Kapitlet.
tet fattas. Det säkra är, att Han stall sjelf föda sin hjord.
Ty så säger Herren, Herren: Si, jag skall taga min hjord till
mig och besöka dem, likasom en Herde besöker sina får. Han,
wår rätte gode Herde, lefwer, och hans år taga ingen ända”.
Lördagen den 18 Maj anträdde han nu tillika med sin
hustru och dotter resan söderut. En hos honom mer owanlig
retlighet i lynnet hade under den sista tiden ingifwit hans
närmaste stor oro. Resan tycktes emellertid göra honom godt. I
Jönköpings kyrka talade han på söndagen i en aftongudtjenst
för en stor menniskomassa. Wid en wäns bröllop, som han de
följande dagarna bewistade, war han synnerligen lifwad och
talade flera gånger under de twå dagarna af sitt besök der.
Wägen togs nu öfwer Wexiö till Carlshamn, i hwars kyrka han
äfwen predikade; derefter i Asarums, i Christianstads och sist
på wäg till Helsingborg äfwen i Winslöfs. Efter ett fort
besök i Köpenhamn, der han äfwen en gång talade, och i Helsingör,
återwände han till Helsingborg. Derifrån skref han
tisdagen den 4 Juni om sina erfarenheter under resan till en wän,
som yttrat något om faran af den hyllning, han öfwerallt fått
erfara: ... ”Gud ware prisad, att Han hugfwalar och styrker
dig i allt! Du skall få se, att Han gör det alltid. Så gör
Han ock mig. Jag förundras öfwer all hans nåd... Men hwad
tycker du, att jag ännu sitter här och skrifwer! Jo, icke skall det
alltid gå efter wår önskan. För twå timmar sedan war jag så
naturligt glad, att allting skulle gå efter min i Stockholm
uppsatta reseplan, att jag skulle wara i Göteborg på onsdag och
tomma till Lysekil på thorsdag. Wi tänkte nemligen i afton gå
med ångbåt till Göteborg, men nu är det omöjligt; ty just nu
har hastigt en hård rasande nordweststorm uppstått, som wältar
Nordsjön på oß, om wi reste. Nu ärna wi i morgon gå med
bantåg den långa wägen om Jönköping. Här ser du en af de
små pröfningarna, hwarmed Herren tuktar mig något litet på
denna eljest så farliga resa (i den mening hwari du sjelf derom
brukade ordet ”farlig” i ditt sista bref). Men o, så mildt, så
lindrigt! Prisad ware den gode, milde, trogne Herren! Ja, då jag
nu har en stund ledig, kan jag berätta dig något mer om pröfnin
garna under resan. Ehuru ingenting händt mig, som kan
kallas olyckligt, har dock till motwigt mot den orimliga dyrkan, det
enfaldiga folket egnat mig, usling, Herren tuktat mig med
inwärtes oro och fruktan för hwarjehanda isynnerhet en
underlig beflämning, när jag nödgats predika. Så war det i
Jönköping, der jag grufwade mig för den stora kyrkan och tänkte,
att när den är så swår att fylla, skulle jag i ifwern att blifwa
hörd förtaga mig och ej komma ned med lifwet. Likartadt i
Carlshamn; bättre i Asarum. Att jag deßutom öfwerallt fått
hafwa min wanliga preßning af den kännbara tomheten,
förstår du nog. Men se i Winslöf, der war då min arma själ mer
än wanligt plågad; ty den dagen waknade jag (i Christianstad)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
