Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förebud till hemfärden.
277
med hufwudwärk, tog dennå såsom följd af öfweransträngning,
sade då med en wiß glädje: ”Nå, nu är det då afgjordt, att jag
icke skall predika”. Men nu hade d:r B-n pålyst, att jag skulle
tala, och ofantligt mycket folk samlades. Hela wägen till
Winslöf war jag i oro och hufwudwärk. O, hwad jag led. Nu wißte
jag, att d:r B―n war sjuk, war ock owiß, om någon annan wore
färdig att tala i mitt ställe. Wid bangården mottogos wi af
tre prester; men ingen af dem wille predika; allas bekymmer
war stort. Kyrkan war redan full, och en stor hop_samlad utan=
för. Nu nödgades en af bröderna göra början, lät sjunga en
psalm och talade nära en timme. Under tiden låg jag på en
soffa för att hwila. När jag nu på gifwet bud kom i kyrkan,
blef hufwudet bättre och på predikstolen alldeles bra, så att jag
med stor lust talade om den gode Herden i nära twå timmar
och mådde efteråt alldeles bra. Hwad tycker du, jag då skulle
säga till min Gud? Ja, så der sköter oß Herren”. - Sednare
på aftonen fortsattes resan till Helsingborg. De förut swaga
krafterna undergräfdes emellertid på detta sätt ännu mer, fastän
hans ande lifwades af att öfwerallt möta bröders kärlek och
stora lyßnande, nådehungrande staror.
Från besöket i Winslöf hafwa wi att anföra en liten
tilldragelse, hwilken blifwit oß meddelad af d:r B-n: ”Då Rosenius
matt och swag”, skrifwer han, ”sistlidet år för sista gången
besökte Winslöfs gamla prestgård och med stor kraft till allas
förmåning hade predikat i Winslöfs kyrka inför en talrik
menighet och derefter trött och matt återwände till prestgården, kom
hemmansegaren P. S-n i Wanneberga honom till mötes wid
förstugutrappan i afsigt att helsa och göra sig påmint. ”Detta
är den mannen, som förwandlade sitt bränneri till en bönesal,”
fade jag, ”och i hwilken sal du talade för tio år sedan; nu har
han förwandlat hela sitt hus till en förberedande skola för
elever, som härifrån dimitteras till Johannelund”. ”Jaså,”
swarade Rosenius med matt stämma, ”bed då Gud om nåd och
förlåtelse för den goda gerningen!” och så wände han sig
genast med stapplande steg mot dörren, att en stund ensam få hwila
i den tysta kammaren. Men P. S-n och jag glömma aldrig
den helsosamma lexan; den uddhwassa pilen, som flög från den
wäl spända bågen, hänger qwar alltsedan, och ingen drager den
ut, ty deß hullingar woro wäl slipade”. Huru många sådana
drag skulle icke kunna anföras!
Thorsdagsaftonen den 6 Juni ankom han med sin hustru och
dotter öfwer Jönköping till Göteborg. Ifrigt uppmanades han att
stanna der öfwer pingsten och att äfwen der tala. Sedan han
pingstdagen åhört en högmessopredikan af d:r Wieselgren i
domtyrkan och under de mellanliggande timmarna icke haft tillfälle
till hwila, begaf han sig till Johanniskyrkan, ehuru han redan
då tände ett lindrigare illamående. Efter en häftig stöt af
wagnen wid en ojemnhet på wägen klagade han öfwer hufwudwärk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
