Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förebud till hemfärden.
279
tantskap med Herren. Det war till min af gammalt kände Herre
och Frälsare, jag skulle gå. Snart uppträdde litwäl för mitt
inre öga en hel här af anklagelser. Mina många synder och
ströpligheter, upphofwet till den eländeston, som genomgår
mina ftrifter, stodo hotande för mig. Jag fick dock åter tröst.
Hela den stora raden af blodiga offer, den röda tråden, som
genomgår gamla förbundets tid, och som tydde på en försoning
genom offer, förebilder till det stora i tidens fullbordan
framburna offret, Jesus Christus, trädde för mig. Han war ju
kommen i werlden för att frälsa syndare. Skulle Gud nu för
mina synders skull förkasta mig, då skulle Han först förkasta den
stora lösepenningen och det kunde Han ej.
-
”Men nu tom en ny fråga. Är då din tro på denna
lösepenning_af_rätta slaget? Kanske du har bedragit dig med en
falsk tro? Denna fråga tycktes en stund beröfwa mig all tröst.
Men då framträdde för mina ögon hela mitt lif, och jag såg,
att med all min synd och uselhet har jag dock genom den tro,
Gud i mig werkat, gått en helt ny wäg genom hela lifwet och
werkligen af hjertat hållit Guds bud, så att hwad jag brutit
deremot warit min egen bedröfwelse. Allt hwad jag sjelf gjort
har warit eländigt, uselt, syndigt. Gud har werkat i mig denna
kärlek till själarna och deras wäl, som drifwit mig att mycket
göra och lida, hwilket aldrig låg i min natur att påtaga mig.
Jag såg nu, huru nyttig och wigtig äfwen Johannis lära är,
då han idkeligen påminner: ”Deraf weta wi, att wi äro af
sanningen och äro födda af Gud;” så att det är säkert
mißförstånd, då några mena, att wi icke behöfwa predika om
kännetecknen på den sanna tron. Och när jag nu med döden för
ögonen ser på, hwad jag lärt och skrifwit, kan jag med djupaste
mening förklara, att jag icke wet något att återkalla; och denna
förklaring behöfwes icke heller, enär jag hoppas, att alla deri
skola finna den i tre hundra år pröfwade lutherska läran.
”Frågar jag min egen känsla, wille jag helst, att
Herren läte mig somna och komma ifrån alla mödor, alla strider,
och blifwa fullkomlig. Men då jag tänker, att jag möjligen
kunde göra någon nytta, om jag åter finge helsa och
arbetskrafter, will jag ingenting önska, helst jag har många bröder och
systrar ännu i striden, hwilka jag wille, om jag kunde, på något
sätt glädja och styrka. Derföre lemnar jag det alldeles at Gud,
är alldeles ledig och lugn, ligger och hwilar och will se, hwad
Han gör. Helsa mina wänner detta”.
Afwen wid dödens närhet widblef han sålunda, hwad han
lärt, funde dermed möta äfiven ”den yttersta fienden”, ligga
”alldeles ledig och lugn” och hwila wid Gud. Det kan wara
till nytta att weta sådant för alla dem, som blifwit födda och
uppfostrade wid hans predikan, och för alla, dem, som läsa och
någonsin skola komma att läsa hans efterlemnade skrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
