Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förebud till hemfärden.
281
och icke långt derefter, stödd af en stadig arm, äfwen ute i fria luften
göra allt längre wandringar. Efter någon tid började han
diktera ett och annat bref och snart äfwen något för sina
predikningar i Pietisten. Redan en timmes arbete tröttade honom
litwäl. Den långa predikan på juldagen, hwartill han redan
på sjukhuset uttänkt planen, hann han sålunda icke fullborda
förrän i Augusti. Krafterna ökades emellertid märkbart. Äfwen
den wenstra armen och handen började wisa några tecken af
återkommande lif.
För de många männer, hwilka under sommaren besökte
honom, omtalade han gerna sina yttre och inre erfarenheter under
resan och i Göteborg, yttrade derwid ofta, att denna sommar
warit en af de gladaste han uppleswat. I bref till Scott af
den 31 Augusti säger han äfwen sådant och särskildt något om
den förkänsla han haft af det slag, som träffat honom. Efter
att hafwa berättat händelsen i Göteborg tillägger han:
”Hwad nu mina inre erfarenheter härwid angår, så hade
jag hela den föregående tiden, innan resan anträddes, haft en
förkänsla af, att Herren på något sätt skulle slå mig. Detta
icke genom någon aning utan snarare genom att komma ihåg,
huru Herren förut stött mig. Nu hade jag, såsom du wet, med
1866 afslutat min utläggning af Romarebrefwet och äfwen
anmält min afsigt att börja skrifwa predikningar öfwer wåra nya
söndagsterter. Med anledning såwäl af det ena som det andra
hade från många håll en mängd wälmenande ftrifwelser ingått
med tacksägelser och wälönskningar. Man gladde sig åt det nya
företaget och wäntade, att jag nu skulle göra allting; så att till
och med en fär broder talade om, huru jag äfwen skulle gifwa
swenska kyrkan en förbättrad psalmbok v. s. w. Nu war ju
rätta tiden inne för Herren, som icke will gifwa sin ära åt en
annan eller sitt lof åt afgudarna, att grundligen wisa, huru allt
fött är hö och all menniskans herrlighet såsom ett blomster på
marken. Ehuru jag nu, sedan detta slag träffade mig, af
många warit beklagad, kan jag likwäl säga, att denna sommar
warit den gladaste jag haft på länge, efter jag nu lärt wärdera
hwarje lindring i sjukdomen, hwarje steg till förbättring. Så
gör Herren, när wi med all medgång och helsa icke äro nöjda,
då slår Han oß något, så blifwa wi tacksamma äfwen för det
lilla, Han tillblandar i den bästa bägaren”.
Till en annan broder hade han yttrat redan i Göteborg,
då han talade om det slag, som träffat honom: ”När jag såg
skaror af menniskor samlas för att höra och se honom, som
skrifwit Pietisten, då tände jag en bäfwan och tänkte då Herodes
och folkets ropande: Guds röst är detta, och huru Herren slog
honom derföre, att han icke gaf Gud äran” (Apg. 12: 21-23).
Efter återkomsten till Stockholm war helsötillståndet så mycket
förbättradt, att han äfwen i hwimlet på deß gator kunde med
någon hjelp gå ute, stundom icke obetydliga sträckor. Redan på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
