Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
Trettonde Kapitlet.
wudet. Mot aftonen försämrades tillståndet; någon medwets=
löshet hade åter inträdt. Förmågan att tala war nu borta;
slaget hade småningom träffat tungan, denna lem som han i så
många år brukat att tala om det dyra namn, som war honom
öfwer allting färt den fick nu hwila af sitt långa trogna
arbete på jorden. Natten war åter orolig. På söndagen märkte
läkaren ett flaffljud i hjertat, som syntes oroande. Man
befarade en ny utgjutning i hjernan. Under hela dagen hade
uttrycket i hans ansigte warit lugnt; intet tecken till medwetande
hade man dock nu kunnat märka. På e. m. wid 6:tiden reste
han sig häftigt i sängen och förblef sittande stödd af några
wänner och tillbakalutad mot kuddarna under twenne timmar. Blo=
dets trängning åt hufwudet tycktes härigenom lindras.
Småningom spridde sig, under det han så satt, öfwer ansigtet en
förunderlig klarhet. Intet spår af lidande märktes derpå utan
endast den husligaste hwila och stillhet. Oförgätligt war det
uttryck af frid och sällhet, som under dessa timmar låg utbredt
deröfwer. Men andra stunder kommo nu för de omgifwande.
Detta hade warit blott en ljuftig hwilostund före den allrasista
wäldiga striden. Kl. 10 märkte man en ny trängning åt hjer
nan, wåldsammare är de föregående, hwarwid den några
ögonblick kring hufwudet lifligt arbetande högra handen med ens
förlorade sin rörlighet och sjönk ned mot sidan för att aldrig mera
röra sig, hwaremot den wenstra för en stund återfick sin sedan
förra slaganfallet förlorade kraft och nu för första gången efter
åtta månader höjde sig ända upp mot hufwudet. Härmed
börjades nu dödsarbetet. Några förskräckliga timmar af wåldsam
kamp mellan lif och död följde. Afwen ett par rum från den
med döden kämpande tyckte man sig känna den wäldiga
brottningen. Mot morgonen bröt sig kampen i en den ymnigte
swettning, och då denna, först kall, blef warm, rch kroppen, del=”
wis redan kallnad, åter brännande het, genomb iswades de
närwarandes hjertan af outsägligt stridiga känslor. Man började
tänka på lif och wågade icke ens bedja derom, bruten som
stofthyddan war, med tungan förlamad — och man önskade det
likwäl. Läkaren stingrade emellertid snart alla sådana tankar
och förklarade, att de säkraste förebud till döde i inträdt, han
sfulle icke funna lefwa öfwer den nu inbrutna igen - mån
dagen den 24 Februari. Och så skedde äfwen. Arbetet blef allt
lindrigare; lem efter lem swalnade, kallnade; pu en upphörde
att kännas. Under allt detta kunde man icke en enda gång
märka det minsta tecken af medwetande.
-
Många wänner fyllde under denna dag timme efter timme
hans hem för att få se ännu en stymt af den färe brodren.
Omkring fl. 4 samlade sig hans familj och de närmare wänner,
som under dessa dagar natt och dag omgifwit honom, wid hans
säng och i närmaste rummet för att gemensamt hos Herren wid
ordet söka styrka och wederqwickelse. De första verserna af 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
