Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR 13
fram från hennes i dubbel mening beklämda bröst,
medan hon skoningslöst kastades mot väggen.
Men i nästa ögonblick dignade demonen till marken
under Fingals tyngd som ryttare, medan »bror August»
grep ett par munkar i strupen och befallde dem att
skona änglar, om de efter vanan icke ville skona
människor.
Det kraftiga ingreppet vållade ett avbrott i galoppen,
ett avbrott, som gav de hotade damerna litet andrum,
och, efter en notväxling av några mustiga eder mellan
de krigförande, förmådde man galoppanföraren att åter¬
vända med sitt skriande följe till den jämnare terrängen.
Fingal förde den efter skrämseln ännu skälvande
rosen in i ett sidorum, dit småningom också de andra
representanterna av Floras barn samlade sig, ehuru med
illa skövlade blomstergårdar.
—
Ni är svenska, min sköna okända! viskade Fingal,
i det han bjöd sin ros ett uppfriskande glas vatten.
—
Och ni är en artig landsman, svarade damen,
som hur försiktigt hon än behandlade sin mask, medan
hon drack, likväl lät sin riddare och räddare skymta en
flik av sitt ansikte.
—
Tusen tack! tilläde hon saktare, för er rådighet
och manhaftighet. Hade inte ni och den andre vät-
villige kavaljeren kommit till vårt beskydd just i elfte
timmen, så vete Gud hur den stackars rosen nu sett ut.
—
Jag törs väl inte be er om ert namn i utbyte
mot mitt? frågade husarlöjtnanten inställsamt, i det
han tog till bundsförvanter sina ljuvaste blickar och
sina mest förföriska leenden.
—
Man går ju på en maskerad för att dölja, och
inte för att yppa sitt namn, svarade blommornas drott¬
ning, medan hon fortfarande under de mest graciösa
rörelser ordnade sina illa åtgångna rosor.
Baron Fingals nyfikenhet låg på sträckbänk. Vem var
hon väl denna ståtliga kvinna, vilkens ångestrop hade
röjt hennes fädernesland?
I ögonblick av starka sinnesrörelser förnekar sig
aldrig modersmålet. Man kan utgjuta sina känslor på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
