Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 JOHAN JOLIN
brännmärkt av alla kristligt tänkande. Men lugna er,
ännu kan han ändra sina åsikter.
—
Aldrig! suckade Gundla. Vad som en gång bli¬
vit hans övertygelse, det håller han sig vid ärligt och
troget, och viker ej en tum därifrån för jordens alla
skatter.
—
Men det finns ett sätt att tysta smädelsen och
rädda åtminstone skenet. Må han sedan tänka och
grubbla hur som helst, allenast hans tankar äro tysta
och inte förråda honom.
—
Hur menar kyrkoherden? frågade Gundla med
undrande uppsyn.
—
Jo, om till exempel en allmänt aktad och in¬
flytelserik prästman, ett mönster för alla sant gudaktiga
kristendomskämpar, skulle genom en äkta förening med
pastor Hjorts sköna dotter ånyo höja faderns sjun¬
kande anseende, och kasta sin tros väldiga sköld över
den för otro misstänkte; vilken skulle då våga hysa
några tvivel rörande avfällingens omvändelse, änskönt
han i själva verket beklagligen i hemlighet förbleve
densamme, och för sitt syndiga grubbel alltid finge
svara inför Herren.
Gundlas sköna ögon vidgades av överraskning. Hon
betraktade sin granne stillatigande.
—
Och vad vore det bevänt med en dotters kärlek,
om hon inte kunde vara i stånd till detta offer för sin
far? fortsatte Anders Samuel, som tog hennes tyst¬
nad för ett gillande.
—
Ni menar således, att min fars irrlärighet vore
mindre klandervärd, om den bedreves i smyg, än om
den ilades i öppen dag? frågade Gundla, som med
häpnad började läsa i Tovenii innersta tankar.
—
Naturligtvis, ty den skadade då endast hans egen
själ, men förpestade ingen annans, och vad beträffar
hans dotter, skulle hon snart vid skenet av trones lampa
åter komma på den rätta vägen.
—
Och vilken skulle denne prästman vara, som så
ädelmodigt ville åtaga sig räddningskallet, och så för¬
domsfritt blunda för sin skyddslings ogudaktiga själs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
