Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 JOHAN JOLIN
inna, än för härskarinnan på Ragnarsnäs, och än för •
Fingals vördnadsvärde gamle far, vars brev sannolikt i i
detta ögonblick hade anlänt till Paris. Den oerfarna i
flickan kände icke faran av att blanda många vinsorter. .
Hon bara läppjade och log.
Ack, alla dessa skålar, den smekande musiken, den i
plaskande vattenkonsten, den ögat bländande ekläre- ■
ringen, för att icke omtala dagens ansträngningar, som
strödde sin doft av vallmo över vilans behag, med ett :
ord, allting förband sig att göra stunden nästan till
en
dröm, en dvala för den överlyckliga, den förtjusta
och tacksamma flickan.
Hon hörde Fingals smekande stämma tala om hans
himmelska sällhet, om stjärnorna, som nyfiket tittade
in på det unga paret genom paviljongens öppna tak.
Hon hörde honom svärma om Gud såsom kärlekens
rätte och ende överstepräst, och om hjärtans förbund,
vilka kunna bli lika heliga och eviga, om de beseglas
med en kyss och ett trohetslöfte, som om de bekräftas
genom en tråkig, ointresserad prästman, vilken bräkande
uppläser en sorts signelseformulär.
Hon hörde honom till den slutligen uppvaktande
betjäningen tala om le baron och la baronne utan
att hon riktigt förstod sammanhanget. Ack, allting
var ju en ljuv, poetisk dröm, en tillvaro nästan såsom
ovanom skyarna, ett svävande på vingar till klangen
av den skönaste musik. Gundla ville gråta av idel
glädje. Då spratt hon till vid det avgrundslika ljudet
av ångpipans visslande.
Sista trängen för dagen gick till Paris.
—
För sent! utropade Fingal och slog sig med
handen för pannan.
—
För sent? frågade Gundla och reste sig upp,
medan en obestämd, ofattlig ängslan sökte bana sig väg
genom de översvämmande glädjekänslorna i hennes bröst.
Och det var för sent. Omöjligt att på ett någorlunda
mänskligt sätt komma till Paris förrän följande morgon.
Monsieur le baron och madame la baronne nödgades
stanna över natten på Hotel de France.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
