Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 JOHAN JOLIN
—
Topp! Men vi ha ännu en halvtimme på oss.
—
Jag tänkte bara, att jag förut skulle få brev från
Gundla, fortsatte pastorn, och breven bruka alltid an¬
lända söndagsmorgnarna varannan vecka. Jag har inte
hört någonting på flera veckor, och mitt hjärta riktigt
våndas emellanåt. Senast skrev jag så, att mitt brev
borde ha hälsat henne på hennes nittonde födelsedag.
—
Jag var ensam hemma på mitt boställe den dagen,
förklarade kronofogden, men jag firade den med dubbel
svensk salut och med eklärering i alla kronorna på
kvällen, medan jag drack Gundlas välgångsskål i en
långtoddy, en verklig långtoddy. Allt tjänstfolket och
mina goda grannar fattighuskäringarna fingo också
traktering. Mitt gamla huskors, mamsell Knyppel, höll
på att spricka av förargelse, ty gumman sökte förgäves
hela dagen klämma ur mig varför det festades, sköts
och eklärerades. Ja, herregud, att man ska se ut som
ett rödbetsfat i synen och vara född en tjugu, trettio
år för tidigt! Figuren är annars inte så illa, eller hur,
Emanuel? Tre alnar och två tum, i höjden förstås. En
tamburmajor skulle inte ha passat så rasande för en
»grenadjär»? Eller hur, ers tystlåtenhet?
Men »tystlåtenheten» gick och tittade i fönstret om
icke postdragaren skulle synas till.
—
För att komma från stort folk till småttingar,
återtog kronofogden, i det han med pipsnuggans mun¬
stycke knackade den utåt gatan stirrande pastorn på
skuldran, så hade du ju ändå två dussin pojkar att
börja med i din skola, vill jag minnas. Har du nu
dränkt hela tjoget i ån utanför dina förra skolfönster,
efter du bara har fyra kvar?
—
Deras föräldrar började frukta mig som ateist och
fritänkare. Min vän i viken, Tovenius, hade gjort sig
mycken möda, för att i hela stan utsprida orsaken till
mitt avskedstagande, och som jag inte ville besudla
barnens oskuldsfulla fantasi med några detaljbeskriv¬
ningar på djävulen, ansåg man mig vanvårda de ungas
religiösa och moraliska uppfostran.
—
Ack om jag bara hade den där ärkespetsboven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
