Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR 157
Tovenius mellan mina nävar en mörk kväll på lands¬
vägen och utan vittnen. Jag skulle inte krama ihjäl
honom, jag skulle bara färga honom en liten smula
snarlikt svenska flaggan.
—
Det skulle inte jag vilja göra, svarade pastorn
kort.
—
Nej, för att du är en varelse olik alla andra,
upphöjd över eller herre över alla dina lidelser. Men
nog kliade det också i dina fingrar, du praktmänniska,
när Gundla skildrade scenen i Frugrottan eller hur?
—
Därför gned jag mina händer för att lindra klå-
dan, replikerade Hjorten leende.
—
Jaha, jaha! Känner till den gesten sedan förr i
världen, innan det small till. Minns du när vi hyvlade
om de fem gesällerna, som attackerade akademisekre¬
terarens döttrar? Den tiden var det ruter i dig. Men jag
kan inte glömma den överjesuiten Tovenius. Att en
sådan en ska få bära prästkragar och hålla sig kvar i
ropet som en verklig apostel. Vilken skillnad på honom
och på den ärans mannen pastor Hulting, fast de för
övrigt äro samma andas barn.
—
Nej, långt därifrån, min vän! Hulting är läsare av
det renaste vatten, full av levande tro och brinnande
övertygelse. Han har verkat oändligt mycket gott inte
blott genom lära, utan även genom efterdöme, och om
han också hyllar trosåsikten om helvetet, så halkar
han den åtminstone lätt förbi och lägger kärlek och
nåd i den vågskål, i vilken andra oupphörligen lägga
eld och svavel. Nej, Gud give oss många sådana
läsare.
Men nu kom gamla Sara instörtande och omtalade,
att en kalesch vält omkull i diket till den djupa
landsvägen utanför, och att ingen karl fanns hemma i
gården för att hjälpa.
—
Nå, än pastorn och jag då, kära Sara, ä vi ett
par gamla mamseller?
Och med dessa ord var kronofogden uppe på benen
och hade lagt pipan i en vrå.
—
Ja, si jag har väntat länge på det här eländet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
