Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I58 JOHAN JOLIN
jämrade Sara. Ett sådant hällregn som i natt, och
landsvägen gropig och sned som en olycka, och så
det djupa diket sen! En vacker dag, när det blir mark¬
nad, så komma väl bönderna inrakande genom fönstren
till oss här nere i gropen. Ack, ack, ack! När jag
tänker på Hjortens prästgård, med sitt rara kök, så
komma tårarna mej i ögonen! Och ett sånt skafferi
sen.
Men medan trotjänarinnan föreläste över lyckans skif¬
ten, skyndade hennes otacksamma åhörare ut över går¬
den åt gatan, där en halvvuxen drängpojke höll i de
skrämda hästarna, under det hans herrskap fåfängt
sökte hjälpa sig ur det dyiga diket. Vagnens ena
bakhjul hade hoppat av och vältningen skett så hastigt,
att, medan själva åkdonet låg omkull på sidan, hade
de åkande glidit hals över huvud ned i diket.
—
De arma människorna! Frun ligger ju huvudstupa
i gyttjan, och har någonting under sig som ser ut
som en herre! skrek gumman Sara, och såg sig för¬
tvivlad om efter mera hjälp.
Men ingenting syntes till, och till granngården var
det dessutom några hundra alnar.
Pastorn och kronofogden lyfte med förenade krafter
en
skeppundstung matrona ur sitt obekväma läge, men
som damen vrickat en fot, nödgades pastorn mera
bära än stödja henne under promenaden till sina rum.
Under tiden vände kronofogden på damens kavaljer,
som ännu låg framstupa och vars ansikte blivit alldeles
oigenkännligt under beröringen med den djupa leran
i diket. Den obekante tycktes en stund fullkomligt rygg-
bruten under den gedigna börda han nyss nödgats
uppbära. Kronofogden reste den jämrande och pustande
mannen på benen och sporde med illa dold munterhet
hur det stod till och om
någonting annat fattades än
tvål och vatten.
Men den komiska figuren, som ännu tycktes stå
lull på dikesrenen, syntes mäkta generad och frågade,
om
någon fältskär fanns i närheten och vart man fört
hans olyckliga fru.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
