Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 JOHAN JOLIN
i gamla Saras hand, såg gumman ut som en förolämpad
matrona.
—
Åhå, fräste den gamla, man har väl någon skam
i sig! Och synd och skam vore det att ta betalt för en
tjänst, som man gjort så ogärna.
Med dessa stolta ord vände gumman det ovälkomna
herrskapet ryggen och försvann i sin köksdörr.
Pastorn hade med en lätt hälsning återvänt till sitt
arbetsrum, så att kronofogden ensam spelade värd åt de
förhånade gästerna.
—
Kyrkoherden är väl så minnesgod och inte glöm¬
mer bort min lilla pik? Som jag sagt, syssla och frihet
må gärna stryka för nöjet att en gång riktigt grund¬
ligt få — få säga: Mjuka tjänare, ers helighet!
Men om någonsin det mest koncentrerade hat, den
mest glödande ilska skulle avtecknas i ett par människo-
ögon, så tjänade Anders Samuels nu som den yppersta
modell.
—
Nu kan du döma om hurudan djävulen är, då hans
anhang ser ut som dessa människor! väste Tovenius
till sin äkta hälft, i det de nygifta försvunno genom
gårdsporten.
Men den nyss så giftige skämtaren skyndade in till
sin förkrossade vän, föll honom om halsen och viskade:
—
Se så, nu är huset rent, nu kunna vi ostörda sörja,
rådslå och gråta tillsammans.
Och under högljudda snyftningar lutade den »elake
kronofogden», såsom fruntimmerna i orten kallade sin
humoristiske gunstling — sitt huvud mot ungdoms¬
vännens skuldra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
