Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 JOHAN JOLIN
svenska så väl, att det var endast på det slutna o-ljudet,
vilket han stundom av misstag gjorde öppet, som man
kunde igenkänna engelsmannen.
—
Det är således för min skull, herr pastorn lärt sig
detta svåra, men sköna språk, som är mitt moders¬
mål? frågade Gundla och kände sitt hjärta överfullt
av rörelse vid tanken på all den möda, som den av
andra göromål överhopade andans mannen måste ha
nedlagt på detta för honom så överflödiga språk¬
studium.
—
Nej, inte endast för er skull, miss Hind, sva¬
rade mr Richardsson under det hans stämma darrade,
utan också för det barns, som ni omfattar med så
mycken kärlek. Ni vill skicka det ifrån er, för att
lära det sin moders tungomål, men har ni väl betänkt,
att denna skilsmässa skall förkrossa ert hjärta?
Gundla spratt till. Hon vågade icke upplyfta sina
ögon.
—
Skall då inte lille Arthur Stranger — Stranger
betyder främling, som ni vet — skall då inte den
lille främlingen kunna av er far och av mig få lära
allt, som är nödvändigt för hans fortkomst på studiernas
bana i Sverge, till dess han nått den ålder, då, som
ni hotat — ni överger vårt land för att slå er i ro i era
fädernebygder. Eller, miss Gundla, skulle det inte vara
en himmelsk fröjd för ert hjärta att behålla den lille
främlingen här?
Gundla vågade ännu icke möta den talandes blickar.
Hon darrade i sitt inre som av en frosskakning.
—
Om det vore en fröjd? viskade hon sakta.
—
Ack, miss Gundla! Ack, att ni ännu vore fattig
och övergiven såsom jag såg er första gången, jag
skulle då tala till er utan fruktan, bikta utan att bli
misstrodd för lumpna, egennyttiga avsikter.
—
Och vad skulle ni bikta, mr Richardsson, som
jag inte längesedan tror mig veta? frågade Gundla
milt och uppmuntrande.
—
Ni har anat till min brinnande tillgivenhet för er,
men ni kan inte ana, att jag med kärlekens skarpa ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
