- Project Runeberg -  Rosen bland kamelior /
237

(1928) [MARC] Author: Johan Jolin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ROSEN BLAND KAMELIOR 237

Ack, jag har ju aktat och ärat dig, jag har ju till¬
bett dig, som om du vore jungfru Maria själv, den
heliga madonnan, som ännu ingen konstnär målat skö¬
nare än du synes mig. Nu fattar jag ditt brott, nu
kan jag tänka mig din synd. Den heliga jungfrun var
ju också mor.
Och ynglingen tryckte förlåtelsens kyss på den över¬
sälla moderns läppar.
Gundla knäppte sina händer samman och tackade
Gud för att den svåra stunden var överstånden. Mor och
son knäböjde, omarmande varandra under bönen, medan
aftonsolen göt sin strålkrans över deras liksom för¬
klarade anleten.

Och nu vill jag inte heta Stranger längre, utan
Hjort, som du och onkel, nej, morfar, rättade sig
Arthur. Men tveka nu inte längre att erkänna mig
och höj ditt huvud stolt över smädelsen. Jag känner,
att jag numera aldrig skulle kunna förneka mig äran
att kallas din son.
Men ännu hade icke Gundla sagt sin älskling allt.

Och din far, frågade modern milt. Har du ingen
längtan att lära känna honom?

Nej, nej! Aldrig! svarade Arthur häftigt. Jag vill
inte ens veta hans namn, ty jag bävar för den fasans¬
fulla känslan att hata, att förakta och förbanna honom.
Det milda ansiktet överdrogs av en hastig rodnad
och ögonen sköto lågor.

Men om du vore tvungen att höra det, tvungen för
att genomgå ditt första dop av smärta, att veta namnet
på den man, som du måste undfly och — förlåta. Din
far, den far, som du känner dig böjd att hata och
förbanna, är också — Rosalie Elghjertas far.
Arthur raglade ett steg tillbaka och stirrade på sin
mor.

Rosalie! utropade han med klagande stämma.
Rosalie! Hon, min lilla ängel, som omsvävar mig i alla
mina drömmar. Hon, som jag i en framtid tänkt mig
som min valkyria i livets strid, målet för alla mina för¬
hoppningar? O, min Gud, vad jag är olycklig!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:31:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/roskameli/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free