Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2ÖO JOHAN JOLIN
Hennes hjärta ryste vid tanken på en förening med
den man, som hon numera icke ens kände sig älska,
långt mindre akta. De gräsliga fantasibilderna, även¬
som Fingals ohyggliga anlete kommo prästens dotter
ovillkorligen att ännu en gång tänka på den av hennes
fader förnekade djävulen.
Med skälvande hjärta började Gundla sitt svar, me¬
dan hon ännu höll den forne älskarens hand i sin.
—
Vi ha båda hunnit den ålder, då kärleken inte
längre är en skön poetisk dröm, utan en känsla, som
bör vara sammanvuxen med hela vårt inre väsen. För
att kunna älska vid våra år måste man hysa någonting
mera än kärlek till varandra, man måste känna den
djupaste aktning och vara sammanlänkade genom sym¬
patiska vanor och åsikter, genom prövad tro, gudaktigt
sinne och den innerligaste förtröstan. Låt oss rannsaka
våra hjärtan, baron Elghjerta, vad ha de numera gemen¬
samt? Några ljuva minnen, några blommor, över vilka
en vidrig ödla krälar. Jag skall bedja Gud för er och
för er längtan till förädling, men jag skall aldrig i
dessa böner finna styrka att bli er räddande ängel.
Min ungdomskärlek har slocknat i askan efter sin egen
glöd, och dess sista glimmande gnista har anblicken
av ert sedeslösa liv förkvävt. Jag älskar numera endast
min far och mina bröder, min gamle guffar och över
allting annat på jorden mitt barn, min son — er son.
—
Min son! utropade Fingal med hänförelse och
reste sig med feberaktig häftighet upp i sängen, liksom
hade hans krafter fått förnyat liv vid den överraskande
nyheten. Gundla, min vän, min maka! Var är min
son, vår son?
Men Gundla förmådde med mildhetens våld den
sjuke att åter lägga sig ned.
—
Se inte på mig! Vänd dina ögon bort från min
vederstyggliga åsyn! suckade Fingal i det han tacksamt
smekte vårdarinnans hand.
—
Baron Elghjerta! Ni måste vara lugn! Sådana
utbrott som nyss skola onödigt kompromettera mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
