Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den astronomiska världsbilden. Fyra föredrag av Professor Östen Bergstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gatssystemet bestämt påvisa någon spiralstruktur, sådan den
man finner hos de typiska spiralnebulosorna. På sista tiden har
man också alltmer börjat luta åt den uppfattningen, att Vinter-
gatssystemet, som i storlek rätt betydligt överträffar spiral-
nebulosorna, i själva verket består av ett konglomerat av mer
eller mindre fristående undersystem, och en motsvarighet där-
till har man sökt i de grupper av tydligen samhörande spiral-
nebulosor, som finnas här och var på himlen. Enligt denna
uppfattning tillhör £. ex. vår egen sol ett »lokalsystem», som 1 sin
ordning jämte andra dylika tillsammans bilda det stora galak-
tiska systemet. Vissa svårigheter vidlåda emellertid denna teori,
och full klarhet har långtifrån uppnåtts i frågan.
Vårt av milliarder solar — däribland vår egen — uppbyggda
galaktiska system ingår kanske, jämte ofaliga liknande system,
av oss uppfattade som spiralformiga och elliptiska nebulosor
eller som grupper av dylika, i ett system av högre ordning, det
»metagalaktiska systemet», om vars utsträckning och form vi
ännu ej kunna göra oss någon föreställning. Enligt en redan
tidigt framkastad spekulation skulle det oändliga världsalltet
kunna tänkas vara uppbyggt så, att det metagalaktiska systemet
i sin tur vore medlem av ett system av ännu högre ordning,
o. s. v. i oändlighet. Därom veta vi emellerfid ingenting. Vi
äro beträffande våra föreställningar om världsbyggnaden nätt
och jämnt i färd med att söka fränga ut över vårt Vintergafts-
systems gränser fill större kosmiska avstånd. Huruvida vi där-
vid skola komma ut i en oändligt utsträckt värld eller i en, så-
som relativitetsteorien förutsätter, ändlig och i sig sluten värld,
detta är en ännu helt och hållet öppen fråga.
Ett av de mest påfallande dragen i vår nuvarande världsbild
är det intryck av oerhörd tomhet och ödslighet, som universum
ger. Om vi fänka oss en bild av världsalltet, där solarna repre-
senteras av dammkorn, så skulle det genomsnittliga avståndet
mellan ett dammkorn och dess närmaste granne vara omkring
130 kilometer. »Universum i stort sett utgöres icke av stjärnor,
utan av tomrum, ofattbart vidsträckta områden utan något ma-
teriellt innehåll, där förekomsten av en stjärna är ett ytterst
sällsynt undanfagsfall.» :
SKRIFTER ATT LÄSA:
Bergstrand, Astronomi, 1925. Kr. 37:50.
Jeans, Universum omkring oss, 1930. Kr. 8:50.
Populär Astronomisk Tidskrift, Årg. 1—12, 1920—1931.
Nordisk Astronomisk Tidsskrift, Ny Rekke, Bd 1—12, 1920—1931.
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
