Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
terat utifrån alla människors naturliga likhet och från politiska
rättigheter mera än från skyldigheter.
Kvinnans rösträtt har knappast på allvar kommit före i
svenska riksdagen förrän år 1902. Då inlämnade
ordföranden i Fredrika Bremer-förbundets lagkommitté herr Carl
Lindhagen en motion, vari framställdes begäran om utredning och
förslag till en särskild rösträttsreform för kvinna. Motionen
föll, men blev anledning till en rösträttsrörelse bland kvinnorna
själva. Kort efteråt, den i5 april 1902, anordnade
förbundet ett möte för kvinnor, där man valde en kommitté, som
skulle verka för bildandet av en kvinnlig rösträttsförening.
Resultatet blev så småningom en för liberala och konservativa
kvinnor samfälld förening, den 4 juni 1902.
Rörelsen utvecklade sig med ganska stor hastighet, icke
minst genom fru Ann Margret Holmgrens föredragsresor, under
vilka hon grundade 60 föreningar. Föreningarnas antal och
medlemsfrekvens var i stadigt stigande, och enligt de 1906
reviderade stadgarna skulle Landsföreningen vara en
»sammanslutning av lokalföreningar, som verka för att svensk kvinna
må erhålla politisk rösträtt på samma villkor som man».
Därigenom fick man en för olika partier hållbar plattform, som
kunde ändras allteftersom rösträttsbestämmelserna för män
ändrades. Första ordförande var skolförestånd. Anna Whitlock.
4. Den kvinnliga rösträttsrörelsens neutralitet fick under den
första tiden sitt erkännande från alla partier, genom de motioner
om kvinnans rösträtt, som utgingo från olika håll. Hr
Lindhagen framlade 1904 med instämmande av 35
andrakammarledamöter en hemställan att riksdagen måtte hos regeringen
anhålla om utredning angående rösträtt för kvinnor, och
landshövding Sjöcrona motionerade samtidigt i första kammaren om
valrätt. 1906, då unionsbrytningen gjort kravet på en nationell
samling starkare, vidtog rösträttsrörelsen en synnerligen
kraftig agitation, som nu icke längre uteslutande begagnade sig av
liberala argumenter utan också betonade kvinnans olikhet med
mannen, vilken gjorde henne särskilt behövlig inom
samhällsarbetet. Nu begärde riksdagen också en utredning av Kungl.
Maj:t, stödd av konstitutionsutskottet, som denna gång hade
icke mindre än fyra motioner för kvinnans rösträtt att åberopa.
5. De närmast följande åren sökte man genom masspetitioner
och på andra sätt påskynda denna utredning. Då denna kom,
professor Reuterskiölds historiska 1911, och överdirektör
Widells statistiska 1912, visade det sig, att ingendera kunde fälla
något avgörande utslag för eller mot. Även 1911 föll frågan på
högerns motstånd, men strax därpå hölls den internationella röst-
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
