Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"N:r 7
RÖSTRÄTT FÖR KVISTN0R
3
Kvinnorösträttsdcbatton i Riksdagen.
Votering efter partilinjer.
Ej en högerman, ej en högerröst för kvinnorösträtten.
Lördagen den 18 maj behandlade
riksdagen samtliga förslag om ändring
i nu gällande rösträttsbestämmelser.
Huvudintresset kom härvid natnrligen
^itt knyta sig vid den kungl.
propositionen om rösträtt för kvinnor.
Konstitutionsutskottets majoritet, bestående
•av utskottets samtliga
vänsterrepresentanter hade hemställt om bifall till det
kungl. förslaget med följande motive-
Ting:
Utskottet delar den av föredragande
departementschefen till det åberopade
statsrådsprotokollet uttalade mening om
lämpligheten därav, att politisk valrätt och
valbarhet för kvinnor införes; och då
utskottet därjämte vid granskning av det
framlagda förslaget till grundlagsändring icke
funnit anledning att däremot framställa
någon anmärkning, får utskottet hemställa
om bifall till densamma.
Mot denna hemställan hade högerns
representanter reserverat sig — blankt!
Socialdemokraterna i utskottet hade
reserverat sig till förmån för den
socialdemokratiska riksdagsgruppens
motion om allmän och lika rösträtt för
kvinnor som för män eller alternativt
till sådan ändring i utskottets förslag,
att gift kvinna med egen debetsedel,
som erlagt sina utskylder skulle vara
röstberättigad, även om hennes man
icke erlagt sina utskylder.
I Första kammaren började debatten
kl. 11 och fortgick till omkring 1U 4
med det resultat att kammaren med
86 röster mot 58 avslog
regeringsförslaget. Andra kammaren, som först
behandlat övriga rösträttsförslag, hade
vid 3-tiden på eftermiddagen hunnit
fram till kvinnorösträtten, som här
debatterades med avbrott för middagen
till kl. 10 på kvällen. I denna kammare
bifölls regeringsförslaget med 140 röster
mot 66.
Första Kammaren.
Debatten inleddes av hr Thyrén, som
mycket väl kunde förstå att regeringen ansett
vissa skäl föranleda framläggandet av ett
förslag om den politiska rösträttens
utsträckning till kvinnokönet, då han själv
tidigare varit av samma mening åtminstone
vad kvinnornas valrätt angår. Nu hade
han emellertid ändrat sig och sökte
förklara att omslaget inte bottnade i
ombyt-lighet, utan i bättre insikt.
Skälen för åtgärden att ge kvinnorna
rösträtt och valbarhet kunde uppdelas i
lämplighetsskäl och rättfärdighetsskal. Det
förhållande, vari de stå till varandra, är
emellertid oklart för många. För vad som
är samhällsnyttigt behövas inga
rätt-färdighetsskäl. För vad som är
samhälls-skadligt hjälpa åter inga
rättfärdighets-skäl. Endast om varken skada eller nytta
uppstår kan det bli tal om att låta
rätt-färdighetsskälen bli avgörande.
Hur är det nu med lämplighetsskälen
för kvinnorösträtten, det vill säga nyttan
contra skadan? Jag håller det — för att
nu börja med kvinnorösträttens möjliga
inverkan på nykterhetsfrågan — för
troligt att den skulle i Andra kammaren öka
antalet anhängare av totalförbudet. Men
det vore dålig alkoholpolitik att använda
denna antagliga inverkan som argument
för kvinnornas rösträtt. Ett alkoholförbud,
genomdrivet av Va av männen jämte 2/3
•av kvinnorna eller till och med samtliga
landets kvinnor emot de */3 av männen är
varken önskvärt eller lyckligt. Det allra
minsta för att man skall våga sig på
alko-liolförbudet, det är att en riksdag, vald på
nuvarande grunder, ger majoritet för det.
En sådan, av män vald representation är
’en god manometer, där den verkliga
styrkan av motståndet nte i landet kan avläsas.
Tal. var mycket pessimistisk hur
femi-nisterna skulle ställa sig till t. ex. frågan
»om att få bort de gifta kvinnorna och de
unga flickorna ur industriarbetet. Men än
värre blevo de konstitutionella
konsekvenserna. Kvinnor skulle genom
boskillnad kunna få rösträtt, även om deras män
stupa för utskyldsstrecket. Huru länge
skulle under sådana förhållanden
utskyldsstrecket kunna hålla sig? Och sedan
kvinnan fått valrätt till Andra kammaren, skulle
hon naturligtvis begära inflytande i FörBta
kammaren och rikta attacken mot den
"skändliga 40-gradiga". Här finnas
sålunda överallt fruktansvärda ferment till
politiska strider. Ensamt dessa skäl äro
tillräckligt väl grundade för att avstyrka det
nu föreliggande förslaget.
Kvinnorösträttens indirekta verkningar skulle emellertid
sträcka sig vida omkring. Den nya
kvinnliga valmanskåren skulle inbjuda allehanda
politiska företagare till agitation och
jobberi. Först när kvinnorna ha samma
politiska kompentens som männen, då och ej
förr kunna rättfärdighetsskälen få tala.
Men ha de då inte denna kompetens? Nej,
ty den kommer inte an på skolutbildningen,
utan den beror på huruvida kvinnorna,
hustrurna, äro ställda i den intressestrid
hvarur all lagstiftning framgår. Mannen
står mitt uppe i denna strid, hustrun åter
erfar bara dess reflex. Lagstiftaren måste
söka tillbakatranga den samhällssjukdom
som heter kvinnoemancipation och därmed
söka reparera den blunder han begick då
han lät kvinnan ge sig in i industriarbetet.
Vilken kraftutveckling kräves då av
kvinnan, för att hon skall knnna komma till
politisk rösträtt? Det finns en säker och
dyster väg: kvinnan skall i lika stor
utsträckning som mannen bli självförsörjande och
familjen tillhöra historien. Tal. ville
emellertid hoppas, att kvinnan icke skall gå
längre på denna väg än dit hon redan
kommit. Hennes krafter skola ägnas att
uppfostra sina barn och sköta sitt hem, och har
hon krafter till övers, då kan hon uppfostra
sina barn ännu bättre och sköta sitt hem
ännu bättre. Tal. uttryckte till sist den
förhoppningen, att den kvinnliga politiska
rösträtten aldrig skulle bli en verklighet,
d. v. s. att förhållandena aldrig skulle bli
sådana, att den behöver gå i verkställighet,
cch yrkade avslag på utskottets hemställan.
Hr Hellberg framhöll, att den kvinnliga
rösträtten nu befinner sig i sitt tredje
stadium: regeringsinitiativets, och gjorde
gällande, att de skäl, som vid föregående
tillfällen anförts mot reformen, nu voro
fallna. Den står nu på en punkt, varifrån den
icke kan avföras, förr än den är löst.
Talaren gick därpå igenom motståndarnas
vanligaste argument och stannade vid skälet
att kvinnorna själva icke visat tillräckligt
intresse för saken. 140,000 namn på
petitionslistorna vore ingenting. — Det är dock
märkvärdigt hur olika man taxerar siffror!
Jag är övertygad om att denna kammares
majoritet anser pansarbåtsinsamlingens
100,000 givare representera en mäktig
folkopinion. Här avgöres saken tydligen av
sympatier och antipatier. Och hur många
tro herrarna nu skulle vara med om en
opinion för kvinnorösträtten efter de
senaste årens frammarsch! Tal. betecknade det
som en stor inkonsekvens, att högern unnar
kvinnan all kommunal verksamhet, men
samtidigt nekar henne den politiska. I
våra dagar flyta dock kommunen och staten
allt mera in i varandra. Ett faktum är, att
den politiska rösträtten endast är det sista
steget i kvinnorörelsens utveckling.
Motståndarna skulle ha passat på att stämma
i bäcken; nu har bäcken blivit en bred och
mäktig flod, och den går icke längre att
hejda.
Tal. vände sig nu mot hr Thyrén och
framställde frågan: Varför skall han nu
slå ett stort slag igen? Som bekant, yttrar
sig hr Thyrén inte i småfrågor, som vi
andra, utan slår alltid stora slag. Men inte
kunde han väl lyfta Herkulesklubban för
att övertyga majoriteten här i kammaren,
som väl förut varit ganska väl beredd. Med
tanke på att han inte är alldeles
främmande för en viss ärelystnad, kom jag till den
slutsatsen att han måste ha föresatt sig att
knäcka hela rösträttsrörelsen. Ja, vad vet
jag? Jag måste därvid erinra mig vad en
annan klok professor fick höra om sitt
uppträdande här i kammaren förra gången
frågan var före. En av den kvinnliga
rösträttsrörelsens främsta representanter svara-
de på hans utredningar med att kalla
honom "en fluga på utvecklingens hjul". Jag
tror för min del att det hjulet rullar nog,
även om nu två flugor satt sig på det.
(Skratt.)
Det är ju möjligt att hr Thyrén talat av
Övertygelse. I så fall är ändå hans
övertygelse av ganska nytt datum. En talare i
Andra kammaren yttrade om hr Thyréns
vältalighet att han vid varje stort tal hade
en känsla av att ett andra anförande
hängde i luften. Det andra anförandet hänger
inte längre i luften. Det är just det som
vi hört här i dag. Det första hölls i Lund
år 1908. — Talaren uppläste därefter under
livligt deltagande från såväl kammaren
som läktaren åtskilliga punkter ur hr
Thyréns stora rösträttstal, som alla stodo i klar
motsats till dagens anförande. Därefter
fortsatte han: Detta var nu hr Thyréns
första tal! Ett ganska gott inlägg för den
sak han i dag med så mycken värme
bekämpat! — Jag vill nu övergå till att göra
några randanmärkningar till hr Thyréns
sista anförande. När han säger att
rätt-fä rdighetsskäl icke få gälla inför en
sam-hällsfarlig princip, så återstår det honom
att bevisa att det här verkligen föreligger
en samhällsfara. Men här brister han i
bevisföringen och kommer med vad jag
vågar kalla idel hugskott. Kvinnans
farlighet för nykterhetssaken är ett lysande
exempel på det slag av konstruktion som han
haft så god användning för. Männens
ställning till den stora förbudspetitionen är
tillräcklig för att bemöta den farhågan. —
De principiella motståndarna äro
emellertid snart ur leken och kunna avföras
från dagordningen. Jag kommer nu till
uppskovsmotståndarna. Om kvinnorna
kunde förmås att uppge sin rösträttsrörelse så
kunde ett uppskov ändå ha något skäl för
sig. Men motståndet kommer att ägga dem
ytterligare och de komma naturligtvis att
vända sig mot det parti som höjt detta
motstånd. Förra året höllos 211 politiska
föredrag av kvinnor inför 90,000 åhörare
här i landet. Till nästa val kommer antalet
säkert att fördubblas, och högerns kvinnor
äro bundna, då de varken vilja tala för
vänstern eller för det parti som sätter sig
emot deras speciella krav. — Majoriteten
tror nu, att kvinnorna speciellt skulle
understödja det socialdemokratiska partiet, och
jag har en hemlig misstanke att detta just
är drivfjädern i motståndet. Men
misstanken är troligen alls icke berättigad, oavsett
det oriktiga i att lägga en dylik
partisynpunkt på ett rättskrav. Efter allt att döma
komma kvinnorna icke att förskjuta den
politiska situationen märkbart. Tal.
erinrade till sist om justitieministerns ord, att
de mindre länderna framför andra äro i
behov av alla nationella krafters samverkan
och att vi icke ha råd att undvara
kvinnan i samhällsarbetet, och slutade med att
yrka bifall till utskottets hemställan.
(Bra-vorop.)
Hr Steffen: Förhållandet mellan hemmet
och staten har i vår tid i grund och botten
ändrats, särskilt vad de mindre bemedlade
klasserna beträffar. En mängd frågor av
social, moralisk, hygienisk synpunkt, som
förr avgjordes inom hemmet, ha nu flyttats
ut och ställts under statsmaktens
inflytande. Därför måste kvinnan också ha sina
särskilda uppgifter inom det offentliga
livet. Där kommer hon att ta upp sina
gamla uppgifter som hon icke finner inom
hemmet, men inom det offentliga livet. Genom
denna förändring kan det sociala livet
endast vinna i rikedom. Då min uppfattning
i det väsentliga ansluter sig till hr
Bran-tings reservation, får jag yrka bifall till
denna.
Hr Kjellén karaktäriserade vad han ville
mena med manlighet i politiken och ansåg,
att vi böra hålla därpå. Kvinnorösträtten
måste ses ur statens synpunkt. Man kan ej
låta den bli en affär mellan kvinna och
man, med borteliminerande af staten, som
då endast skulle ha att hjälpa kvinnan på
med kappan, då hon förklarar sig ha lust
att träda ut i det offentliga livet. Tal.
utvecklade hur redan i utlandet en
strömkantring gör sig gällande i uppfattningen
av kvinnans politiska krav. Denna
motström mot den kvinnliga rösträtten håller
på att växa sig stark. Det är sålunda icke
riktigt, att påstå, att utvecklingen går i
den kvinnliga rösträttens tecken. Den
föregående tal. gjorde min ringhet äran av att
citera ett uttalande av en ledande
rösträtts-kvinna, att jag i detta hänseende blott voro
en fluga på utvecklingens hjul. Hr Kjellén
slöt med en replik, att han hellre ville vara
en fluga på utvecklingens hjul än
vagns-smörjan.
Justitieministern: Mot de eleganta
svartmålningar, som framförts av hrr Thyrén och
Kjellén, vill jag endast ställa
riksdagsskrivelsen av 1906, där både rättfärdighets- och
nyttighetsskäl anförts av riksdagens
majoritet.
Utredningen har inte framfört något
faktum, som kunnat bestyrka de förfärliga
spådomar, som de båda herrarna här gett oss.
Tal. delgav därefter en resolution som
enhälligt fattats av den australiska senaten
och däri denna konservativa församling
de-savuerar alla olycksprofeter, som höjt sin
röst mot den kvinnliga rösträtten.
Olycks-profeterna i Australien hade nog samma
skäl, om också icke så vältaligt eller
fantasirikt framförda som dem vi hört här i dag.
Troligen kommer det också icke att dröja
så länge, förrän kammaren står på samma
punkt som Australiens senat. Tal.
hänvisade därefter till riksdagsskrivelsen, vars
begäran nu i allo efterkommits, och som
alltså nu borde borga för att kammaren
fattade beslut i enlighet med sin förut
uttalade mening.
Hr Beckman framhöll, att alla de
formella skäl, som förut åberopats mot
reformen, vore bortsopade. Är det icke oklokt,
att då kvinnan aldrig kommer att ge upp
sin strid, utan kämpa den ut till seger,
tveka att helt enkelt redan nu erkänna
hennes rätt?
Hr Clason såg ett skäl för avslag
i det svaga intresse för rösträttsrörelsen,
som han trott sig förmärka bland de
svenska kvinnorna under fjolåret, som dock bort
vara deras klang- och jubelår. Som stöd
för sitt påstående framdrog han siffror ur
L. K. P. R:s årsberättelse. Vi ha fått den
erfarenheten av rösträttsutvidgningen för
män att 40 procent av männen inte brytt
sig om rösträtten. Hur skulle månne
procenttalen bli om nu tillika IV2 miljon
kvinnor skulle få rösträtt? Tal. gick så över
till England, talade om att kvinnorösträtten
där befinner sig i stark motvind, och sökte
visa att riksdagens skrivelse av 1906 är
mycket hypotetisk och att riksdagen
därför inte alls behöver känna sig bunden av
den.
Hr Olsson i Göteborg konstaterade, att var
gång hr Thyrén uppträtt, så har någonting
stått på spel, antingen våra egendomar
eller våra huvuden eller som i dag — hela
samhällsbyggnaden. Hr Olsson hyste
emellertid ingen fruktan i någotdera
hänseendet och ville därför söka bemöta hr
Thyrén. Denne hade funnit det så klokt och
nödvändigt att jordbrukare representeras i
riksdagen av jordbrukare, näringsidkare av
näringsidkare o. s. v. Men om det är klokt
att var sak representeras av sina bärare och
inte av sina eftersägare, då är det väl
också klokt att han slappes in i riksdagen. Det
centrala i spörsmålet berörde hr Thyrén, då
han yttrade att tiden för kvinnans politiska
makt är kommen, då hon står mitt uppe i
intressestriderna. Få utredningar ha gått
så på sidan om saken som utredningarna i
kvinnorösträttsfrågan. Det är inte
inverkan på äktenskapsfrekvens, på nykterhet o.
s. v., som behövt utredas. Det är
kvinnoarbetet i det moderna samhället som bort
utredas. Det talas vackra saker om
kvinnans uppgift vid "husaltaret".
Restauranger växa upp som svampar ur jorden bara
därför att männen fly från husaltaret, men
det finns ett tillfälle då de ofelbart erinra
sig att husaltaret finns, och det är då
kvinnorösträtten kommer på tal. Även
kvinnorna ha mer och mer övergivit
"husaltaret", men det beror därpå att själva den
ekonomiska utvecklingen drivit dem
därifrån. Kvinnorna bli mer och mer
materiellt självständiga och i och med detsamma
även mer och mer intellektuellt
självständiga — med andra ord mer och mer sådana
hr Thyrén vill ha dem för att de skola få
rösträtt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
