Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
40 RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR
N:R 20 A
Statsministern ville närmare granska det
spörsmål, som en och annan talare
tangerat, nämligen om det är sannolikt att den
här diskuterade frågan skall kunna
avskrivas från dagordningen eller om den,
som det sagts, kommer tillbaka åter och
åter till dess den fnnnit sin lösning. Hr
Thyrén tycktes i sitt anförande ansluta sig
till den förra uppfattningen, men det måste
ju erkännas att hans yttrande af 1912
väsentligt försvagats genom det yttrande af
1908, som hr Hellberg uppläste. Många
viktiga krav kunna vara av övergående
beskaffenhet, men orsaken att de sjunkit
undan har varit den, att under dem ligga
djupare krav, som kunnat lösas på annat
sätt Men tror väl någon, att förhållandet
är detsamma med kvinnorösträtten? Sedan
den en gång gripit omkring sig, kan den
endast tillfredsställas genom sin egen
uppfyllelse. Den är endast ett nytt utslag på
ett nytt område av den största politiska
kraft, som verkat sedan ett sekel tillbaka,
nämligen franska revolutionens krav på
jämlikhet. Denna fordran har utövat
samma inflytande på samhällets egen
omform-ning, som de materiella krafter, vilka
ungefär samtidigt väcktes till liv och som
utövat en så oerhörd omgestaltning.
Kvinnorösträtten är en fortsättning på samma
känsla, som de ofrälse på sin tid kände
infor adelns privilegier och som kom dessa
privilegier att falla. Den är en
fortsättning på den fattiges fråga: är det rättvist
att därför att jag är fattig och icke har
utsikt att bli annat än fattig, jag icke skall
äga något inflytande i fosterlandets
angelägenheter? Därmed uppstod striden mot
censnsstrecken. Nu fråga kvinnorna: vad
ligger det för rättvisa i, att vi icke skola
anses som fullmyndiga medborgare endast
därför att vi tillhöra ett annat kön? Och
deras fordran nu står i noggrann
överensstämmelse med kvinnans större och större
utflyttning i samhällsarbetet. Kvinnorna
ha funnit vägen till fabriker, kontor,
skolor, till läkarbefattningar, överallt i
samhällsarbetet deltaga de. Kan det då vara
rättvist att säga, att de icke få deltaga i
avgörandet av fosterlandets
angelägenheter? Kan det vara möjligt, att de skola
vara dugliga och skickliga i sitt yrke, men
att en oöverstiglig mur skiljer dem från
fosterlandets angelägenheter?
Ingen i kammaren tror säkerligen, att
utvecklingen kan drivas tillbaka. Kvinnans
deltagande i samhällsarbetet skall alltmera
okas, och då så är förhållandet, komma
icke heller verkningarna att minskas och
rösträttskravet att falla tillbaka. Tal.
utvecklade, att enligt hans uppfattning även
den gifta kvinnan bör kallas
självförsörjande (bifallssorl), men det är naturligt,
att rösträttskravet blivit särskilt viktigt för
de ogifta självförsörjande kvinnorna.
Hos mig är den uppfattningen rotfäst, att
detta inte är någon fråga, som utgör ett
politiskt mod för dagen, utan en fråga
som gripit så djupt, att det är otänkbart att
den skall kunna avföras utan att den blir
löst.
När högern för några månader sedan höll
ett möte i Stockholm, där en kvinna talade,
uttalades allmänt den meningen, att denna
högerkvinna förmått ge det bästa och mest
samlande uttrycket för församlingens
stämning. Om högern sålunda sätter stort värde
på de politiska högerkvinnorna utanför
riksdagen, förefaller det föga konsekvent
att den vill vägra dem tillträde till
riksdagen. År 1907 gav den dåvarande
justitieministern i den då framlagda
rösträttspropositionen ett förträffligt uttryck åt
övertygelsen om rättvisan i kvinnornas krav
och förvissningen att det snart skulle gå i
uppfyllelse. För att bidraga till denna
förhoppnings infriande har regeringen nu
framlagt 6in proposition och med
åberopande av justitieminister Peterssons ord,
förstärkta av hr Thyréns ord af år 1908, om
att både logik och rättvisa kräva att
kvinnorna få rösträtt, ber jag kammaren bifalla
den k. propositionen. (Bravorop.)
I anledning av ett yttrande av hr
Thyrén tillkännagav statsministern senare,
att varken Första kammarens nuvarande
gestaltning eller den 40-gradiga skalan är
något som hör evigheten till. Detta
uttalande uppkallade hr Gezelius till ett
bekymrat anförande, vari han med mycket
eftertryck tillkännagav, att han på inga
villkor kunde vara med om
kvinnorösträtten, vilken enligt hans mening icke skulle
förbättra kvinnornas ställning utan
tvärtom försämra den.
Hr Berger tillkännagav att han skulle
rösta för avslag. Han var inte övertygad
om att det fanns någon folkstämning för
kvinnans rösträtt, eller att kvinnorna
Bjälva livligare önskade den.
Andra Kammaren.
Hr Nyström inledde debatten.
Han framhöll, att då kvinnorosträtten är
uppförd på båda de partiers program, som
här tillsammans utgöra majoritet, så är
frågan redan avgjord vad beträffar denna
kammare, och det kunde synas onödigt att
säga något. Men å andra sidan är frågan
av så stor vikt, att den ej bör med tystnad
förbigås. Tal. vände sig mot den k.
propositionen och ville göra gällande, att
förslaget icke överensstämde med rikets 6anna
nytta. Innan man vet, hur 1909 års reform
kommer att verka, kommer man med en ny
och ännu mer omfattande reform.
Tal. gick så in på att söka visa, att
förhållandena här och där kvinnorosträtten
redan är införd ej äro lika och ej kunna
jämföras, pekande bl. a. på, att i vårt land
kvinnorna äro i avgjord majoritet.
Kvinnorna skulle hos oss, om ej det
proportionella valsättet räddade männen, kunna
besätta hela Andra kammaren. Intet
europeiskt land av någon betydelse har ännu
velat befatta sig med kvinnorösträtten.
Englands parlament har nyligen avslagit
den och Italiens deputeradekammare
avslog den härom dagen med förkrossande
majoritet.
Valrätten är ingen naturlig rätt, endast
ett uppdrag, som staten lämnar dem som
befinnas skickade härför. Om nu bland
männen många rösta utan att förstå vad
de göra, så är detta intet skäl att utsträcka
rösträtten till ännu flera, som ej förstå vad
de göra. Tal. sjöng så på melodin om
kvinnans verksamhetsområde i hemmet och
tyckte sedan, att männens skyldighet att i
nödfall försvara landet bör ge dem en
företrädesrätt till rösträtten. Man har ej
kunnat peka på, att kvinnornas ställning här
är sämre än i andra länder, ej på att vi
män här sörjt sämre för kvinnorna än i
andra länder. Så säger man: staten
behöver kvinnans hjälp. Ja, staten behöver
naturligtvis kvinnor, men intet är det
därför sagt, att den behöver dem i riksdagen.
Tal. ville också påpeka, att med den k.
propositionens antagande städernas
inflytande i kammaren skulle växa oerhört, då
kvinnorna på landsbygden ej äro i tillfälle
att utöva rösträtten lika talrikt som
kvinnorna i städerna. Tal. menade så, att en
av huvudorsakerna till att förslaget
kommit fram vore, att regeringen räknat ut,
att reformen skulle stärka de liberalas
inflytande. Men skulle kvinnorosträtten öka
reformdillet, så vore detta ännu ett skäl för
tal. att motsätta sig den. Om man i andra
länder får höra, att Sveriges män ställa
sig under kvinnornas färla, så skall ej
aktningen för vårt land och folk stiga. Yrkade
efter ett citat av Tacitus avslag.
(Munterhet. Några bravorop från högern.)
Hr Larsson i Västerås framhöll att i ju
större omfattning man ger medborgarna
medbestämmanderätt inom samhället, desto
säkrare är man att de olika
samhällsklassernas intressen bli tillgodosedda samt
motiverade utförligt kravet på en sådan
ändring i propositionen att kvinna med egen
debetsedel, som erlagt de henne påförda
ut-skylderna, skall äga rösträtt, även om
mannen icke erlagt sina utskylder. Bifall till
hr Brantings reservation.
Hr Persson i Tällberg hade, så länge han
sysslat med politik, ansett det vara en
enkel gärd av rättvisa, att kvinnorna få
rösträtt. Tal. undrade om hr Nyström menat
allvar med allt vad han sade. Hr Nyströms
ord var en genklang från den tid, då
Luther skrev sin katekes och satte kvinnan
som det förnämsta stycket i mannens
lösegendom. Det var emellertid för hr
Nyströms yttrande, att städernas inflytande
skulle stärkas, att alltså reformen skulle
rikta sig emot oss enfaldige lantmän, som
tal. begärt ordet. Tal. var ej rädd för att
stärka varken städernas eller landsbygdens
inflytande, utan Önskade, att alla goda
krafter komme med. Yrkade bifall till
utskottets hemställan. (Bra.)
Hr Lundström i Göteborg fann det ej
lönt att orda om de teoretiska skälen för
och emot kvinnorösträtten, då det ej var
möjligt att komma med något nytt. I
stället var det några praktiska synpunkter,
som borde göras gällande. Det k. förslaget
är trots sin stora ordrikedom mycket
magert. Där finns intet svar på frågan, vad
man vill vinna med kvinnorösträtten. Det
är icke meningen, att den nya
valmans-majoriteten skall åstadkomma några
särskilda nya reformer eller några nya
partier, ej heller att den skall stärka något av
de förut befintliga partierna. Är det
meningen att överhuvud bevaka några
kvinnliga intressen? Erfarenheten utvisar
emellertid, att näppeligen något större antal
kvinnor komme att väljas. Vad är
meningen? Jo, svarar man, de kvinnliga
synpunkterna, de kvinnliga veka linjerna böra
tränga igenom även hos de manliga
väljarna. Det är alltså meningen, att Andra
kammaren ännu icke har tillräckligt
många, låt oss säga kvinnligt veka män,
utan att det behövs flera.
Tal. hade ej kunnat finna, att kvinnan
i Finlands lantdag kunnat åstadkomma
något väsentligt. Bland alla deras
motioner finnes ingen, som berör näringslivet,
den högre kulturen eller den högre
statsförvaltningen. Med den kvinnliga
rösträtten skulle vi få fullmaktsröstning med på
köpet. Sålunda två stora politiska nyheter
på en gång.
Justitieministern höll i huvudsak
samma anförande som förut i Första
kammaren. Han polemiserade därjämte mot hr
Nyström och framhöll, att vad han yttrat
var ett slag på munnen på den föregående
regeringen och även på Första kammaren.
Hr Nyström hade också yttrat, att männen
lika bra utan kvinnornas hjälp, kunna lösa
de frågor som röra kvinnornas intressen.
Men ha vi då verkligen någon rätt att
brösta oss över hur vi ha gjort detta? Hur
är det med rusdryckernas förbannelse, af
vilken kvinnorna drabbas än mer än
männen: ha vi lyckats hjälpa kvinnan på detta
område? Hur ha vi lyckats med de sociala
reformerna, vilkas lösning är särskilt af
vikt för kvinnorna, hur ha vi tänkt på de
ogifta mödrarna, vilka nu hos oss ha en
ställning som kan betraktas som skandalös
och enastående i Europa? God vilja har ej
Baknats, men insikten saknas; vi förstå ej
var skon klämmer och kunna ej förstå det.
En klass kan ej representera en annan
klass* intressen. Det var ej så länge sedan
hr Nyström och många med honom ansågo
att de förmögna kunde representera
arbetarnas intressen — den tiden är nu förbi
och torde ej komma tillbaka. Och av samma
skäl kunna ej män representera
kvinnointressen.
Hr Liljedahl: Tal:s djupaste skäl for
kvinnorösträtten var, att kristendomen
ställt man och kvinna lika. Kristus
upptäckte barnet, arbetaren, kvinnan, och från
kristendomen utgå nutidens stora rörelser,
arbetet för barnens rätt, för
kroppsarbetarnas rättigheter, för kvinnans frigörelse. De
skäl man nu söker skrämma med ha
anförts var gång kvinnan beträdde nya
arbetsområden. Yrkade bifall till utskottets
hemställan.
Hr Lindhagen: Hr Nyström säger, att
kvinnorna ha det lika bra här som i andra
land. Det är en oriktig frågeställning: de
ha det lika dåligt som i andra länder. Tal.
trodde inte som hr Nyström, att den Övriga
världen skulle blicka ned på oss med
ömkan, om vi först genomförde
kvinnoröst-rätten, säkert är, att eftervärlden skulle
skänka oss sitt erkännande. Men det är
nog så, att det är makten man är rädd för,
man räknar ut, att nu är det så och så för
vårt parti och nu är jag så och så säker
på ställningen i min valkrets och på
mandatet, men komma kvinnorna med, så vet
man ej hur det kommer att bli. Tal. yrkade
den ändring i den socialdemokratiska
reservationen, att gift kvinna skulle ha
rösträtt fullständigt oberoende av mannens
skattebetalning.
Hr Lindman betonade gentemot
justitieministern att Första kammaren icke uttalat
sig för den kvinnliga rösträtten, därför
att den år 1906 gick med på en skrivelse
till regeringen huruvida kvinnlig rösträtt
borde införas. Att kvinnans ställning
behöver förbättras i familjerättsligt avseende
är nog så visst, men därav följer icke att
henne bör beviljas politisk rösträtt.
Kvinnans tjänster i samhället äro lika viktiga
som männens, men det är och förblir en
skillnad mellan dem och det lönar sig ej
att kämpa emot naturen. Här gäller ej det
ena könets överlägsenhet över det andra,
utan det är fråga om hur de på bästa
sättet skola tjäna samhället. Genom införande
af politisk rösträtt för kvinnor i den nu
föreslagna omfattningen måste man betänka
att kvinnora äro flera än männen här i
landet Ha herrarna beräknat konsekvenserna
af detta, om alla kvinnor som erhålla
rösträtt också använda den?
Vidare talar man om folkstämningen i
landet, som skulle fordra kvinnlig
rösträtt, och man anför några rader ur den
rösträttsproposition som framlades av den
regering, vars chef jag var, i vilken det
säges att kvinnorösträtten inom snar
framtid borde införas. Ja, så står där ju
verkligen, men det kan hända att uttrycken äro
starkare än meningen egentligen var.
(Ironiska bravorop och munterhet.) För att visa
att de icke "alltid varit vänner av den kvinn-
liga rösträtten" citerade talaren några
uttalanden av statsrådet Petrén, finans- och
justitieministrarna. Detta föranledde
justitieministern att avbryta honom med orden:
"Var god läs anförandet in extenso, om jag
får be!" Varpå hr Lindman svarade: "Jag
ber att få läsa upp vad som passar mig!"
Den folkstämning, fortsatte han, varom
det talas, har man intet sett mycket av.
Den stora petitionen, som visserligen
samlat 142,000 namn, har dock, i likhet med
alla dylika opinionsyttringar, mindre
betydelse. Där man skulle finna en verklig
mätare på folkstämningen vore väl de
kvinnliga rösträttsföreningarna — de ha
emellertid blott samlat 1 procent av landets
kvinnor.
Talaren ansåg att det var oförsvarligt att
framlägga förslag om kvinnorösträtt då
folket icke gått till val på denna fråga,
även om den hade en, låt vara, framskjuten
plats på det liberala programmet.
Hr Pettersson i Södertälje förstod den
suck ur ett beklämt hjärta som hr
Nyström-uppsänt: högern har nu något av
gammal-mansförskräckelse då den ser hur tidens
utveckling går förbi den. Dock borde högern
i detta fall göra klart för sig att förslaget
att ge kvinnorna rösträtt ej är så
revolutionärt: det har gamla anor allt från Louis
De Geers tid. Högern har själv sporadiskt
ådagalagt sitt intresse för
kvinnorösträtten, bl. a. 1907, då den Lindmandska
ministärens justitieminister i entusiastiska
ordalag uttalade sig för den och hoppades att
den snart skulle bli en verklighet. Även
högern skall en gång reagera mot det
absurda däri att kvinnorna skola ha valrätt
till Första kammaren men ej till andra.
Hr Sandler vände sig mot hr Lindmans
uttalande, att kravet på rösträtt åt kvinnor
ej gäller en rättsfråga utan frågan
huruvida det är nyttigt för staten att
genomföra en dylik reform. Tal. ville med
anledning av detta uttalande fråga hr
Lindman och hans partivänner, om de anse att
majoriteten i kammaren bör ha rätt att
fråntaga dem deras rösträtt, blott därför
att majoriteten anser att det sätt varpå
de-utöva sin rösträtt icke är till nytta för
staten? (Munterhet.) I fråga om
kvinnorösträtten sammanfalla rätts- och
nyttighets-skäl: kvinnornas rösträtt skulle bli till
gagn för samhället för kvinnorna själva
och for männen. Och beträffande
rättsskälen kan väl intet sådant skäl anföras för
männens rösträtt som inte likasåväl kan
anföras för kvinnans Yrkade bifall till
reservationen med den av hr Lindhagen före
slagna ändringen.
Statsrådet Petrén hade uppkallats av att
hr Lindman citerat ett hans yttrande. Han
uppläste det in extenso, varav framgick att
hr Lindman endast citerat ett brottstycke,,
som, taget för sig själv, gav en skev
framställning av vad tal. menat.
Hr Branting konstaterade att hr
Lindmans falska citat fått kammarens enhälliga
och snabba dom. Den tveksamhet som för
några år sedan verkligen uttalats från
några håll mot kvinnorösträtten var för
övrigt något helt annat än den cyniska
reträtt från en tidigare ståndpunkt som gjorts,,
då hr Lindman om sin
justitieministers-kända yttrande helt frankt förklarat att
man då yttrade sig "i något starkare
ordalag än vad man verkligen menade". TaL
hade baxnat, då han hörde detta
uttalande-från en f. d. statsminister. Varför
uttalade-man sig i starkare ordalag än vad man
menade? Ville man kanske söka kvinnornas
stöd för den stora kompromissen, det stora:
fiskafänget 1907? Det är ju möjligt att det
var så, men man hade ej väntat sig att nu
få höra en öppen bekännelse därav. Detta,
manar till försiktighet gent emot de mest
auktoriativa uttalanden från det hållets
(Bravo.)
Regeringen har då den fört fram
kvinnorosträtten ställt sig på de nu bestående
streckens grund. Men ett underligt
undantag har gjorts: den bestämmelse varigenom
den kvinna som har och betalar egen
debetsedel blir rösträttslös, om hennes man
ej betalar sin. Det ligger en logisk
motsägelse i detta, sade tal., instämmande med
vad hr Viktor Larsson yttrat i saken.
Däremot kunde tal. ej följa hr Lindhagen,
i hans yrkande på att även de gifta
kvinnor som ej ha egen debetsedel skulle under
alla förhållanden få behålla sin rösträtt,,
även om mannen stupar på utskyldsstrecket..
Detta skulle bli en egendomlig partiskhet i
lagstiftningen; så länge strecken finnas,,
vore det egendomligt om man från dem
un-dantoge de gifta kvinnorna.
Finansministern hade uppkallats av hr
Lindmans sätt att citera ett yttrande av
honom vid en tidigare riksdag. Tal. hade*
alltid varit anhängare av kvinnans rösträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
