Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
60 RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR
N:R 20 A
fylld till sista plats; den rymde
visserligen icke mer än 60 personer, men där
voro alla åldrar representerade från
skolbarnen till deras mormödrar. Och
en följande afton, när en berömd
predikant höll möte i Missionshuset, kunde
fattigvårdsföredraget ändock samla ett
40-tal män, kvinnor och barn, vilket
inte är dåligt, om nian betänker
konkurrensen. Äktenskapslagstiftningen
tycktes vara av aktuellt intresse för
Hil-lerstorp att döma av de många
människor, som den aftonen infunno sig,
långt fler än lokalen kunde rymma.
Sista aftonen avslutades med ett
rösträttsanförande och med utdelning av
L. K. P. R:s flygblad, vilka rönte en
strykande åtgång.
Därefter bar färden söderut till
Lan-deryd, som ligger icke långt från
Hallandsgränsen. Samtidigt anordnades
kurser i Refteled och Gislaved. I
Lan-deryd tycktes det sociala intresset hos
kvinnorna ännu slumra, ty de första
föredragen besöktes endast av 20
personer, men ökades antalet till omkr. 50
de båda sista. Det sades, att
föreläsningar där voro i allmänhet föga
besökta, och att de försök, som gjorts att
bilda en föreläsningsförening hitintills
strandat på grund av invånarnas
likgiltighet för saken. I Refteled åter, där
man kunde väntat ringa tillslutning,
blev det 35—50 åhörare, trots tiden nu
var mindre lämplig — mitten av april
månad — då vårarbetet var i full gång,
och de ljusa aftnarna icke lockade till
föredrag inomhus. I Gislaved växlade
åhörarskaran mellan 80—150 personer.
Ehuru allmänna meningen i Gislaved
icke lär gilla, att kvinnorna syssla med
andra intressen än hemmets — F. K. P.
K. har nog en ganska trögarbetad
jordmån därstädes — så tycktes där icke
förty kunna finnas kvinnor, som väl
förenade hem- med samhällsintressen.
Den gästfrihet och vänlighet, som
visades mig i Gislaved, höra för övrigt till
de angenämaste minnena från denna
ieseturné med dess ibland
förekommande besvärligheter och strapatser.
Slutligen styrdes kosan återigen
norrut och rakt in i det vackra Mo
härad till socknarna Angerdshästra och
Mulseryd. Från Smålands Taberg tog
det ungefär 2 timmar att resa efter
häst till Angerdshästra, men då var
man också ute på riktiga landet och i
den härligaste natur, som nu stod i sin
första ljusa grönska. I Angerdshästra
och Mulseryd hade skolråden välvilligt
ställt skolhusen till förfogande, där
hade gjorts reklam för saken på bästa
sätt genom att kungöra kursen efter
gudstjänsten i Missionshuset. Då man
känner till de långa avstånden i en
föga bebyggd landskommun och vet, hur
upptagna husmödrarna äro denna tid
av året, verkar det nästan rörande att
finna ett 30-tal åhörare vid föredrag,
from ju ingalunda kunna locka på
grund av ämnesvalet. Och den spända
uppmärksamhet varmed föredragen
åhördes sade mer än ord, att det bland
allmogekvinnorna finnes icke blott
kunskapsbegär och lusten att lära, utan
också något av denna vaknande
sam-hällskänsla, som om den främjas och
vårdas förvisso skall komma
utvecklingen tillgodo.
I Angerdshästra och Mulseryd höllos
kurserna kl. 4 e. m. såsom varande den
tid då husmödrarna lämpligast kunde
lämna hemsysslorna. I Mulseryd blev
det endast omkring 20 åhörare,
undantagandes vid söndagsföredraget, då det
samlades ett 100-tal; det var ju helt
naturligt att denna tid av året med det
myckna arbetet i jorden, som krävde
allas krafter, man ej kunde påräkna en
större publik, och därför fick nu
kursarbetet för denna termin avslutas.
Samtliga dessa kurser ha hållits av-
giftsfritt för deltagarna. Vid flertalet
platser har godtemplarsalen förhyrts,
då det i regel tagit för lång tid träffa
uppgörelse med respektive skolråd
angående skolsalens upplåtande; i de
större samhällena torde dessutom
skollokalen i regel vara för liten.
Det har visat sig, att den största
tillslutningen vid föredragen varit under
februari—mars månader, varför arbetet
under denna tid ävensom januari torde
lämna bästa behållningen.
Lördags-och söndagsföredrag ha i regel varit
mest besökta; för övrigt växlar
åhörareantalet i hög grad beroende på
oförutsedda faktorer, såsom god eller dålig
väderlek, anordnandet av andra
föredrag eller möten på platsen o. s. v. En
sak av vikt är naturligtvis
lokalpressens ställning; önskligt vore att
tidningarna mer än hittills ägnade saken
någon uppmärksamhet, redogjorde för
kursernas syfte och ändamål samt
uppmanade kvinnorna att begagna sig av
tillfället att inhämta kunskaper.
Om det sålunda i stort sett varit
endast goda erfarenheter från dessa
försöksvis anordnade kurser i fråga om
det intresse, varmed kvinnorna
omfattat dem, kan detta med fullt skäl
även sägas om männen. Hur
uppmuntrad blir man t. ex. icke av att träffa
saminan med högersinnade lantmän,
som säga: det är alldeles nödvändigt
att våra kvinnor nu börja röra på sig
och sätta sig in i tidens frågor, och om
den kvinnliga rösträtten snart nog går
igenom, vilket vi tro den gör, så går
det inte an att våra kvinnor komma
för långt efter städernas. Och många ha
de män varit, som uttalat sin önskan
att få kvinnorna kommunalt och
politiskt intresserade. Vid min fråga, om
de inte trodde kvinnorna då skulle
försumma hemmen, ha de svarat: Ja, men
karlarna ha ju fullt av allmänna
uppdrag och klara ändå skötseln av sina
gårdar, och det är väl ändå orätt, att
kvinnorna inte skola ha någon talan.
För en rösträttskvinna äro sådana
uttalanden i hög grad glädjande, icke
minst i tider, då särskilt amiraler och
professorer i riksdagen och vid
politiska möten röja en så förvånande
kännedom om bondhustrurnas
förhållanden, speciellt i fråga om omöjligheten
för dem att under någon stund av
dagen lämna "kök, visthus och ladugård",
om det skulle gälla ett politiskt val.
Måhända komma landsbygdens
kvinnor att själva säga sitt ord i denna
sak. Gerda Planting-Gyllenbåga.
Korges första kvinnliga höisteretsadrokat
kommer en av de närmaste dagarna att
få sin fullmakt, sedan hon nu bestått de
nödiga proven inför höisteret. Det är
fröken Elise Sem, som avlade juridisk
äm-betsexamen redan 1901, men vilken erhöll
fullmakt som sakförare först år 1904, i det
att den gamla sakförarlagen förbjöd
kvinnan att föra processer. Bredvid juridiken
har fröken Sem livligt deltagit i
kvinnorörelsen.
Bedaktörsskifte i > K vinde valgret».
Med augustinumret övertages
redaktör-skapet av det danska Ländsforbundets for
Kvinders Valgret medlemsblad
Kvindevalg-ret av fru Clinny Dreyer, medlem av
förbundets Hovedbestyrelse. Redaktörskapet
har alltifrån tidningens startande för fem
år sedan innehafts av den kända
yrkesinspektören fru Julie Arenholt, som nu på
grund av sin maktpåliggande statstjänst
ser sig nödsakad att lämna det
redaktionsarbete, hon skött med sådan sällspord
skicklighet och framgång. Kvindevalgret, som
i flera avseenden stått som mönster för
Rösträtt för Kvinnor, utkommer nu i en
upplaga av 7,000 ex., en siffra, som måste
betecknas som synnerligen god för en
förening med omkring 11,000 medlemmar. Lika
mycken framgång i fortsättningen är den
önskan vi vid vaktombytet sända vår
danska kollega. _
Bär rosträttsmärket!
Som rösträttskvinnorna bäst själva veta, är
det endast ett litet fåtal av dem, som hava
för ständig vana att bära rösträttsmärket.
Det synes mig dock, som borde detta vara
en självskriven prydnad för den
självförsörjandes enkla dräkt; i varje fall saknar
man den utan vidare reflektioner endast
hos de många, som under vintern uppskjuta
sitt aktiva rösträttsintresse till
sommarmånadernas relativa lugn, för att åter under
dessas vila ytterligare framskjuta samma
intresse till vintermånadernas mera
dådkraftiga tid!
Vi skulle säkerligen med relativt mycket
litet besvär kunna göra en hel del nytta
med märket. Och en mera hövlig och
diskret form för agitation kan väl knappast
tänkas! Se blott på vitabandisterna, dem
väl aldrig någon tänkt på att anklaga för
samhällsomstörtande idéer, de bära i helg
och socken sin hvita emaljrosett och
bidraga endast genom detta till att inför
många giva saken en påtagligare
aktualitet än vad som sker exempelvis genom
tidningsspalterna. Vårt mål är mera
genomgripande än deras och tarvar sålunda
minst lika genomförda och starka medel.
Man gör alltid nytta genom att bära
rösträttsmärket. Men mest nytt^ gör man
om inan bär det under resor. Många, som
året runt i sin hemort arbeta för saken, stå
icke ut att ytterligare giva den omtanke
under den korta semestern och avtaga
därför märket, när kofferten packas. Beror
det på överansträngning och medvetandet
om välförtjänt vila, kan man ju ingenting
ha att invända, utan får tacksamt notera
orsaken. Men den är den enda fullt
giltiga. Ty ingenstädes har man sådan hjälp
av sitt märke som i järnvägskupén och på
ångbåten.
Den som skriver detta står själv i
tacksamhetsskuld till många okända kvinnor
för mycket vackra och mycket behagliga
små reseepisoder, dem mitt märke
förskaffat mig. Särskilt minns jag en färd till
en sjuk, börjad i tung ängslan och bävan.
Därhemma höll märket på att komma ned
i lådan: kanske blir det frågor och dagen
kan bli tröttande nog ändå. Emellertid
segrade den mera hederliga delen av
samvetet, och märket fick följa med. Det hela
är just ingenting att berätta, endast att
resan blev ljuvlig och god och att det lilla
gula märket kom att bli symboliskt för en
annan kvinna, som reste den vägen fram,
och för vilken resan tydligen var en färd
tillbaka till livet från döden. Vi två trötta
och medtagna kröpo in i samma kupé, och
hennes bleka kinder skulle säkert täppt
till agitationen på en mycket dugligare
rösträttskvinna än jag. Men hon kände
igen märket och blev rörd som över en sak
man för länge sedan gjort upp räkningen
med och glömt, och när jag steg ut vid
min lilla ensliga lantstation, visste jag, att
mitt märke givit en återvändande den
första impulsen utifrån om framtiden och
livet, till vilket hon skulle in igen. Jag vet
icke vem hon var, och vi talade icke
mycket, men jag vet, att hon alltid kommer att
vara en rösträttskvinna och att hon alltid
kommer att säga sig vara det!
Sedan dess lägger jag aldrig ned märket,
när jag skall ut bland främmande. Det gör
mera nytta än man kan beräkna och
summera, och det är också en geste, som aldrig
kan bli missklädsam.
Och icke nog med att vi genom det
komma i kontakt med vårt eget kön. Vi undgå
också den unge välputsade herre, som
soi-gnerar sig i fönsterrutornas speglar och som
finns på alla tåg. Märket ger
konversationsanledning utan att han behöver söla
sina fina handskar med att i onödan dra
upp och ned i fönstret, men med den
förklarande parollen "Jus Suffragii"
återvinner man den nyss hotade friden!
Lägg aldrig bort rösträttsmärket på resor
eller hemma!
Gwen.
Från Ålvsiorgsförbondet,
Överdirektör Widell gav oss ett bra
handtag, då han utredde, att kvinnorösträtten
kommer att skada nykterhetslagstiftningen.
Denna utredning, kompletterad med prof.
Thyréns farhågor att kvinnorna skola*
genomdriva rusdrycksförbudet, är den
ypperligaste sommartext man kan önska sig. Ty
dessa försök till svartkonster tycks ha väckt
en del organiserat nykterhetsfolk, som förut
sovit för den betydelse för
nykterhetslagstiftningen kvinnornas
medbestämmanderätt skall ha. I vårt län ha vi visserligen
i fem års tid talat om kvinnornas rösträtt
på offentliga nykterhetsmöten, men i
början gick det så till, att man själv fick
begära få en plats för rösträtten på
programmet, och det kunde till och med förekomma,
att möteskommitterade diskuterade
lämpligheten av att det talades rösträtt på
nykterhetsmöten. Nu erkänner man
oförbehållsamt, att kvinnans rösträtt betyder ett stort
steg fram mot rusdrycksförbudet, och i
sommar har det talats rösträtt på en massa
ungdomsmöten och liembygdsfester i vårt
län. Särskilt på Dalsland har intresset
visat sig vara livligt. Vår första Dalslands
F. K. P. R., Färgelanda, har arbetat under
mycket ogynnsamma förhållanden, men det
ser ut, som om de senare bildade skulle la
lättare. Vårt sista glädjeämne är Torrskogs
F. K. P. R., och vi ha gott hopp om att få
en förening i Bengtsfors rätt snart. I den
trakten tycktes man vara intresserad,
vilket jag hade tillfälle att konstatera, då jag
den 4 augusti på hembygdsfest i Skåpafors
talade om "Kvinnorna och
nykterhetslag-stiftningen".
Men den bygden liar också förmånen av
att ha flera präster, som vill rättfärdighet
på jorden och alltså också rättvisa åt
kvinnorna, och man behöver ej i kyrkorna
befara att få kvinnornas frihetskamp
stämplad som synd, ett förhållande, som
naturligtvis bör underlätta kvinnornas arbete.
Och vi äro inte bortskämda hos oss, vi äro
tacksamma lor varje ärligt handslag.
__S. W.
Trollhättans F. K. P. R.
förbereder en basar till förmån för
agitationskassan. _
Stenstorps F. K. P. R.
firade den 28 juli medelst en frilufts fest sin
3-åriga tillvaro. Festplatsen, en vacker
lövhage, var prydd med blågula och vitgula
flaggor jämte andra tilltalande
dekorationer. Sång utfördes såväl unisont som av
en damkor; talarinna var fröken Anna
Grönfeldt. Det härligaste väder rådde och
deltagarna, över 400 till antalet, fortsatte i
god stämning ännu några timmar festen
med folklekar.
Den gula och vita bilen*
På initiativ av fru Carolina
Benedicks-Bruce har d:r Gulli Petrini hållit en serie
rösträttsföredrag på Gottland I Visby
talade d:r Petrini i D. B. V:s paviljong i
Badhusparken for en tacksam publik, mest
bestående av badgäster.
Ute på landsbygden gick färden i en
gul-och vitdekorerad bil, som naturligtvis
gjorde god propaganda där den susade fram.
I Slite bildade fru Benedicks-Bruce en filial
till Visby F K. P. R. efter d:r Petrinis
föredrag, som av den intresserade församlingen
mottogs med det livligaste bifall.
Till styrelse för den nya filialen valdes
fröken Alma Myrsten, fru Elin Holmqvist
och fru Hilda Linder.
Föredragsturnén i Skaraborgs län*
började med friluftsmöte vid Björkelund
utanför Skara med fröken Anna Grönfeldt
som huvudtalarinna. Mötet leddes av
länsförbundets sekreterare, fru Jenny
Veländer, som är fröken Grönfeldt foljaktig på
hennes turné. En talrik och intresserad
publik gav med livliga applåder sitt bifall
till känna. Möten hava dessutom ägt rum
i Axvall, Falköping, Lerdala, Lundsbrunn,
Kvänum, Stenstorp och Fyrunga. Det
intresse och den förståelse, som mötte de båda
talarinnorna, borgar för att även i
västgötabygder kvinnorna vakna upp för
nödvändigheten av att förvärva kunskap om
samhället, dess liv och utveckling, historia
och framtidsmöjligheter samt
önskvärdheten av att kvinnornas intressen, som ju i
eminent grad äro hemmens, bli framburna
i statens ledande institutioner och bevakas
av kvinnor i folkrepresentationen och i dess
väljareskara. _
UFFÖRSiöUNGSBOLAGET BALDEB — ÖMSESIDIGT
-Hshrttdkoator: STUREOATAN S, STOCKHOLM. Alla Bilders fonder — omkring 10 miljoner — tillhörs de försäkrade, som äro de enda delägarne i bolaget och ensamma förfoga öfver vinsten. Bilder har låga premier och årliga
vinstutdelningar, hvilka pågått alltsedan 1892 och
under de senare åren Öfrerstigit 100,000 kronor pr ir. Bilder kan bevilja försäkring äfren utan
läkare-undersökning. Hafvandeskap utgör ej hinder för försäkring i bolaget. Äfren kvinnliga
ombad antagas. (K EL «oa)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
