Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖSTRÄTT FOR KVINNOR
Tidning utgiven av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.
Motto: Vi kunna aldrig göra så mycket för en stor sak som en stor sak kan göra för oss.
II ÅRG.
STOCKHOLM, 15 MAJ 1913.
N:r 10.
RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR
utkommer den 1 oeh 15 i var månad
Redaktör; Ester Brismåh.
Träffas onsdag oeh lördag kl. */s3—1/2 4.
Redaktion och Expedition: 6 Lästmakaregatan 1
Expeditionen Öppen vardagar kl. 1—4.
Rikstel. Norr 600. Allm. tel. Brunkeb. 944.
Telegramadress: Bösträtt, Stockholm.
Prenumeration genom posten
Pris för 1913 1 krona. Lösnummer 5 öre.
För utlandet sker prenumeration antingen genom
posten eller genom insändande av 1 krona 75
öre i postanvisning till tidningens expedition.
Annonspris.- 15 öre per miUimeterhöjd, större
annonser och årsannonser rabatt,
Rikstel. 456. Allm. tel. 604.
9 f, m.—7 e. m.
En ansvarslös opposition.
Då en organiserad motrörelse mot
kvinnans politiska rösträtt uppstod i
vårt land, vad var naturligare än att
kvinnorösträttens förkämpar
önskade bryta lans med sina motståndare
i öppen strid, där på sakkunskap och
ärlig övertygelse vilande argument
skulle mäta sig med varandra i
styrka oeh där oväld skulle fälla
utslaget? L. K. P. R:s Verkställande
utskott inbjöd också Ungsvenska
förbundet att diskutera kvinnornas
rösträttsfråga på ett offentligt möte i
Stockholm. Ungsvenska förbundet
var visserligen en hittills föga känd
organisation, men då det till
ordförande hade Allmänna
valmansför-bundets — under vars protektorat det
tydligen stod — ombudsman löjtnant
Folcker och till lärofader ingen
mindre än unghögerledaren professor
Kjellén, hade man ju rätt att ställa
vissa anspråk på detsamma.
Redan av det på V. U:s till
ordföranden i U. S. F. riktade skrivelse i
pressen publicerade svar fick man ett
tydligt intryck av att de
förutsättningar, från vilka man utgått vid
inbjudningens utfärdande, icke höllo
streck, ett intryck, som av vad som
sedermera följde, blev än ytterligare
styrkt.
Det möte på Runan, som U. S. F.
anordnade samma dag som L. K. P.
R:s möte å Grand hotell, och för
vilket redogörelse lämnas på annat
ställe i dagens nummer, visar tillfyllest
vad oppositionen bär i skölden.
Några reflexioner över vad som
inträffat torde här vara på sin plats.
Efter ett elvaårigt målmedvetet
och redbart arbete för att samla de
svenska kvinnorna kring kravet på
politisk rösträtt och för att bereda
dem för denna rätt beslutar L. K.
P. R. att i ett samlat uttalande från
Av det mest vanliga i världen är karlarnas stolt»
het i hänseende till l(vinnor: vilken stolthet visar sig,
när det är iila, i ett slags vilt, och när det är väl,
i ett slags milt förakt: sådant som man l<änner för
barn, och för allt det, vars svaghet är alltför långt
inunder ens höghet. Thomas Thorild
(t 793).
hela landets kvinnor framlägga detta
krav för den svenska riksdagen.
Redan vid starten av den stora
opinionsyttringen skyndade representanter
för det parti, som satt som sin
uppgift att stanna tidens ur, att bära
vapen till fiendens arsenal, och
högerpressen har icke skytt att med
framvisande av hela sitt välkända
spök-galleri söka skrämma bort
kvinnorna från opinionslistorna.
Fosterlandets självständighet står på spel,
socialisterna komma till väldet,
hemmen och barnen komma att
övergivas, så te sig några av de
skräckbilder, som högern i svarta färger
målar på väggen. Men kvinnorna
hava nu lärt sig att tänka själva och
att ge de stora orden deras rätta
valör. Skrämseltaktiken duger i
Första kammaren, men den hjälper icke
här. Här måste kraftigare medel
anlitas, och så får man bevittna hur
den svenska högern, just det parti,
som framför andra anser sig
representera den politiska mognaden,
begagnar sig av det inneboende
kvin-noföraktet hos partiets yngsta och
mest oansvariga element för att
bekämpa kvinnorösträtten, som anses
stå i vägen för partiets intressen.
Man har velat förvägra landets unga
kvinnor rätten att skriva sitt namn
under en fordran på rättvisa, men
man släpper loss skolpojkar och
studenter, som i ungdomligt övermod
och utan att äga någon som helst
insikt i den fråga det gäller, håna
och förolämpa de bästa av landets
kvinnor, kvinnor med en livslång
gagnande verksamhet bakom sig,
vilkas skoremmar dessa pojkar icke
ens äro värdiga att upplösa. Och
ledarna applådera! Men skola partiets
kvinnor — i partidisciplinens namn
— tåla även detta?
Man tänker med saknad och
vemod på den tid, då aktning för
kvinnan ännu ansågs som en högerdygd
i vårt land och då riksdagspartiet
inom sig räknade sådana riddersmän
utan fruktan och tadel som en Wie-
selgren, en Säve, en Sjöcrona och en
Alb. Bergström. Icke utan bävan
tänker man på framtiden i ett land,
där den ungdom, som erhållit
bildningens företrädesrätt, ställer sig
som motståndare till
framåtskridande, frihet och rättvisa, där de
politiska sporrarna vinnas i kampen mot
de svagares rätt.
Vi hava förut i våra spalter haft
anledning framhålla den kvinnliga
rösträttsrörelsens internationella
karaktär, liksom vi med citat från mrs
Chapman Catt påvisat att även
mot-rörelsen är internationell. I hur hög
grad i saknad av nationell egenart
den sistnämnda skulle visa sig vara,
då den framträdde i vårt land, det
kunde vi likväl icke ana, allra minst
då den som ju var att förutse, skulle
komma att lanceras just från s. k.
storsvenskt håll. När den svenska
högern, det parti, som framför alla
andra bär fosterlandets namn på
läpparna, skall organisera
motståndet mot Sveriges laglydiga kvinnor,
hämtas vapen från England, där
striden numer föres efter flera linjer
och där vissa utväxter på den
ursprungliga rörelsen sakna varje spår
till motsvarighet hos oss. Då högern
går att ta lärdom från utlandet,
borde den icke försumma att se hur
andra länders högerpartier ställa sig i
förhållande till kvinnorösträtten. I
detta avseende behöver den icke gå
längre än till våra grannländer
Norge och Danmark.
Slutligen vilja vi endast
understryka vad en författare i en daglig
tidning redan påpekat att motståndet
mot kvinnorösträtten, sådant det
lan-cerats av den svenska högern, icke
har sin grund i sakskäl, utan är för
den uteslutande konjunkturpolitik.
Vill oppositionen vinna aktning för
sin övertygelse, den må vara
grundad på politiska skäl eller icke, så
fordras det emellertid att dess
målsmän rekrytera sina skaror från andra
håll än det, som fått sig anförtrott
att leda starten.
Kontvast.
Tisdagen den 29 april avhöllos i
Stockholm tvenne möten för
behandling av kvinnans politiska rösträtt.
Det ena var anordnat av
motståndare till rösträtten, det andra av
anhängare till densamma. Men förvisso
hade de båda mötena även i andra
avseenden en mycket olikartad karaktär,
varom jag hade tillfälle bilda mig en
föreställning genom närvaro vid
mötena i fråga.
Det Ungsvenska förbundets möte
mot kvinnorösträtten började med en
känd dansmelodi, det fortsattes under
upprepade brott såväl mot övliga
parlamentariska former som mot vanlig
taktkänsla och slutade med skrän och
förvirring. Landsföreningens möte
leddes av en kvinna efter fullständigt
korrekta former och fick en värdig
avslutning.
På det förstnämnda mötet hade man
samlats för att driva gäck med en
allvarlig fråga, för att demonstrera sitt
förakt för en rörelse, vilken för
tusen-den omdömesgilla personer utgör en
livssak. Varje förment kvickhet, varje
anspelning, som vittnade om
underskattande av kvinnans insats i det
allmännas tjänst, mottogs där med
bifallsrop. På det andra mötet hade
man känslan av att en stor och
allvar-lig angelägenhet, som berör halva
landets befolkning, behandlades så som
den bör behandlas, moget, sakrikt och
ej minst med hänsyn till hela folkets
intressen.
Det förstnämnda mötet bar slutligen
alla partiskhetens och ensidighetens
tecken. Före detsamma hade de
”manliga” anordnarna nekat att antaga
rösträttskvinnornas förslag om debatt
i frågan, och under mötet undvek man
ängsligt varje försök till diskussion,
ja man t. o. m. hindrade en närvarande
kvinnlig deltagare att efter mötets slut
lämna några beriktiganden. På det
andra mötet hade man från början
tillkännagivit sin önskan att få höra
motsidans argument. Och när under
diskussionen en opponent mot
kvinnorösträtten begärde ordet, hörde man
med uppmärksamhet på vad han sade
och upptog sedan hans inlägg till
sakligt bemötande.
Den som närvar vid dessa båda
karaktäristiska möten, kunde ej
underlåta att fråga: var fanns den största
mogenheten, den största
parlamentariska erfarenheten och takten, den
största hänsynsfullheten mot
motståndare1? Framträdde dessa egenskaper,
som utgöra så viktiga förutsättningar
för deltagande i det politiska livet,
starkast vid det av män ordnade
mötet eller vid det av kvinnor ledda
mötet ? Till min egen ledsnad måste jag
konstatera, att det förra mötet visade
alla prov på politisk omogenhet samt
en uppenbar brist på ansvarskänsla,
två betänkliga brister hos dem, som i
ett demokratiskt samhälle skola utöva
makten. Samtidigt måste jag säga, att
det senare mötet på nytt hävdade
rösträttskvinnornas mogenhet för den
po-litiska uppgiften, q. H. von Koch.
Borstmagasinet
R. STOCKbASSA
2S Drottninggatan 2B
Allm. Tel. SO S8.
(A. F. 15S2)
Jö&Jsöpings-Magasixiet
Etabl. 1873. Regeringsgatan 45. A. T. 55 41.
Parfym- och Ramaffär»
Ivar Haegjgströms Boktr. A.B.
Y* j 26 Gamla Kungsholmsbrogatan
A!It slags boktryck.
LAGBRSONS
SKOMAGASIX
dakobsgatan 18 - Fredsgatan 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
