Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN£MON
förordas av läkare såsom ett
kraftigt näririgspreparat, verksamt styrkande vid allmän svaghet, blodbrist,
sömnlöshet, rubbningar i nervsystemet och under rekonvalescens.
Tillverkas av A.-B. PHARMACIA, Stockholm.
Kontrollant: Professor Fil. D:r K. A. Ve a te rb er g.
Så länge högern bibehölle sin nuvarande
ställning till rösträttsfrågan måste för
de moderata kvinnorna alltid
partiintresset stå i motsats till
rösträttsintres-set. Att ge några råd härvidlag vore
absolut omöjligt; var och en måste
handla efter sin egen övertygelse.
Efter en stunds diskussion uttalade
sig mötet för utgivande av
upplysande litteratur om landstingsvalen samt
för tillsättandet av länskommittéer,
som skulle på olika sätt arbeta for
landstingsvalen. Mötet uttalade sig
vidare för att frågan om valbarhet till
landstingen skulle lösas snarast
möjligt.
Åtgärder för F. K. P. R.
Fru Augusta Widebeck talade om
förhållandet mellan F .K. P. R. och
deras filialer, och framhöll
nödvändigheten av några riktlinjer för filialernas
ställning. Under den följande
diskussionen uttalades önskvärdheten av att
filialerna komme att stå i livligare
kontakt med moderföreningarna och
mötet beslöt, att filialernas representanter
skulle erhålla V. U:s cirkulär samt att
några kortfattade anvisningar för
filialerna skulle utarbetas.
Eftermiddagens förhandlingar
avslutades med att fru Caroline
Benedicks-Bruce framhöll Önskvärdheten av att
herdebrev utsändes till föreningarna,
och i diskussionen erinrades om
länsförbundens uppgift att stödja de
svagare föreningarna inom länet.
Det halvenskilda mötet.
CentralstyrelsemÖtet avslutades med
ett s. k. halvenskilt möte i Hotell
Con-tinentals festvåning kl. half 8 e. m.
Sedan landsföreningens ordförande
hälsat de talrikt närvarande
föreningsmedlemmarna hjärtligt välkomna,
påminde hon i ett kortare anförande om,
att 1913 varit ett arbetets och
förberedelsernas år par preference. Det har
inte bara gällt att skaffa namn på
listorna, utan också att sprida
upplysning om betydelsen av vår stora sak
bland landets kvinnor. Talarinnan
hoppades vidare, att det starka intryck av
kvinnornas entusiasm och
offervillighet, som de enskilda förhandlingarna
förlänat, under aftonens diskussion
ytterligare måtte stärkas. Därefter
överlämnades ordet åt aftonens första
talare
Fröken Emma Aulin från Jönköping.
Fröken Aulins erfarenheter av
namninsamlingsarbetet inom Jönköpings län
voro synnerligen gynnsamma och man
hade från första början arbetat efter en
fastställd plan. Varje lokalförening
hade haft ett bestämt område sig
anförtrott och i Jönköping arbetades
systematiskt med att anteckna varje hus,
som blivit besökt, för att underlätta
arbetet för andra namninsamlare. Vad
som förnämligast dragit kvinnorna
med, har varit nykterhetssaken och de
reformer kvinnorna hoppas genomföra
för utom äktenskapet födda barns rätt
samt upphävandet av den gifta
kvinnans omyndighet. Fröken Aulin hade
även fått ett mycket gott intryck av
männens ställning till kvinnans
politiska rösträtt, och på landsbygden hade
män av den jordbrukande klassen tagit
livlig del i namninsamlingsarbetet.
Nästa talare,
Fru EUa Billing från Stockholm,
ansåg att resultatet av 1913 års arbete
var ägnat att fylla våra hjärtan med
stolthet och beundran. Med
tacksamhet skola vi minnas dem, som trots att
de haft sina dagar fyllda av arbete,
dock med glädje trampat vägar och
stigar för att samla namn. Lättast har
arbetet naturligtvis varit pä de
platser, där rösträttstanken redan vunnit
terräng. Slutet av sitt anförande
formade fru Billing till en varm hyllning
åt fru Augusta Tonning, som under
hela året varit i oavbruten verksamhet
som resetalare. Med sin egen varma
tro har hon tänt rösträttens eld bland
obygdens kvinnor och sedan
ansvarskänslan väckts till liv, har lista efter
lista blivit fylld. Om fru Tonnings
omfattande upplysningsverksamhet kan
man göra sig en föreställning, då man
får veta, att hon under året hållit 105
föredrag, bildat 6 nya föreningar,
utplanterat listor och ströskrifter, och
besökt icke mindre än 195 platser från
Skåne och ända upp till Haparanda.
Ett alldeles särskilt intresse väckte
en ung styrelsemedlem från högsta
norden,
Fröken Märta Bucht från Luleå,
som lett ett energiskt
namninsamlingsarbete, fast hon från början visste,
vilka svårigheter hon skulle få att kämpa
emot, i det glest bebyggda län, som
utgör nästan ejx fjärdedel av Sveriges
rike och där det talas både svenska,
lappska och finska. Att resultatet
blivit så överraskande gott, måste
tillskrivas ledarnas arbetsduglighet, men även
landsbygdens präktiga befolkning och
männens kraftiga medverkan att förmå
kvinnorna att skriva på. Fröken Bucht
talade varmt om Norrbottens kvinnor,
som gå där till det yttre frusna och
kalla kanske, men som kunna visa en
härlig hänförelse för en idé, och vilkas
mest utmärkande karaktärsdrag är
deras trofasthet. Från Arjeploug hade
fröken Bucht en lista, som uteslutande
upptog lappkvinnors namn, och
somliga ha varit för blygsamma att teckna
sig med titeln ”fru” utan i stället
skrivit ”käring”.
Fru Frigga Carlberg från Göteborg
betonade i sitt föredrag det djupa
allvar, som ligger under
namninsamlingen. De sämst skrivna namnen skulle
kunna tälja sin egen saga och därunder
dölja sig de, som arbeta i det
hopplösaste och tyngsta av allt arbete. All
historia har lärt oss, att de som levat
under andligt och materiellt förtryck,
inte kunnat frigöra sig från
slavegenskaper, och vad vi under
namninsamlingsarbetet lärt av hustrurnas
yttranden, manar oss att sträva för
kvinnornas frigörelse. Fru Carlberg berättade
därefter en dröm hon haft och som
ytterligare skärpte det intryck man fått
av rösträttens vikt och allvar.
Fröken Anna Ljungberg från
Stockholm
talade därefter om
namninsamlingsarbetet i Stockholm och vid jämförelse
mellan vår opinionsyttring och andra
opinionsyttringar, ansåg talarinnan att
vi haft mycket stora svårigheter att
kämpa emot Andra opinionsyttringar
äro nämligen ofta framsprungna ur en
känsloyttring, då det under
rösträtts-opinionen ligger mer av logik och
tänkande, som bottnar i kunskapen om
sociala missförhållanden. I Stockholm
ansåg fröken Ljungberg, att man haft
alldeles särskilda svårigheter, emedan
redan vid namninsamlingens början
smittkoppsepedemien utbröt och
arbetet under en längre tid måste inställas.
Arbetet har också kommit att vila på
ett relativt fåtal, vilket ju vanligtvis
blir fallet i en stad som Stockholm.
Fröken Ljungberg antog, att de
föreningsmedlemmar, som ingenting gjort
liksom katolikerna hoppades på att
helgonens överloppsgärningar skulle
hjälpa dem själva ur skärselden.
Fru Anna Wicksell från Lund
hade som byråföreståndarinna fått ta
emot en massa listor och hon ville
särskilt betona, att den namifinsamling vi
haft om hand, är i sällsynt grad
vederhäftig. Fru Wicksell hade även under
sitt namninsamlingsarbete lärt sig
värdesätta den gamla visdomen att
upprepa och åter upprepa, och om man vill
hä något gjort, gäller det framför allt
att arbeta planmässigt. I Skåne hade
man som agitationsmedel begagnat sig
av pressen, som matats med både
artiklar och ledare, och i Lund väckte
röst-rättsbyrån mycket uppseende.
Intresset för rösträtt i universitetsstaden var
så stort, att till och med gossläroverken
låtit pojkarna skriva uppsatser om
kvinnans politiska rösträtt, vartill de
fingo samla material på rösträttsbyrån.
■ ... fy
Fru Widebeck från Strängnäs
talade till slut i ett av gott humör
präglat anförande om sitt
namninsamlingsarbete på landsbygden. Fru Widebeck
hade fått ett mycket gott intryck av
den jordbrukande klassen och ansåg
dess kvinnor fullt mogna för
rösträtten, varjämte hon gav en del belysande
exempel från sin omfattande
verksamhet.
Sedan ordföranden framfört
landsföreningens varma tack till
föredragshållarna och till alla dem, kända och
okända, på vilkas arbete och
uthållighet namninsamlingens resultat ytterst
beror, överlämnades ordet åt fröken
Anna Whitlock, som inledde frågan:
Hur kunna F. K. P. R. bygga egna
lokaler?
Fröken Whitlock erinrade först om,
att allt efter som en organism
utvecklas, får den nya behov och
detsamma gäller även sociala
förhållanden. Vi kvinnor ha många frågor, som
speciellt beröra oss, men när vi ha
något att säga varandra, måste vi alltid
låna hus. Med undantag av
Huskvarna har ingen förening hunnit så långt,
att den skapat sig ett eget hem.
Talarinnan övergick därefter till att tala
om den trevnad, som utmärker F. K. P.
R:s hus i Huskvarna och som ger den
en alldeles särskild prägel av att vara
tillkommen på initiativ av kvinnor. Vi
borde alla ena oss om att skapa sådana
hem, där vi med glädje och trevnad
kunde samlas. Den första hörnstenen
är att tro och även med ganska små
penningmedel kan man få en byggnad
att förränta sig. I Huskvarna löstes
problemet med uthyrning av butiker,
som voro så trevliga, att de genast
to-gos i anspråk, och samhället får även
mot skälig hyra begagna sig av
samlingssalen till skilda ändamål.
Sedan den närvarande
representanten för Huskvarna’ F. K. P. R., fröken
Alfhild Bejbom, redogjort för husets
tillkomst och lämnat några belysande
siffror, avslutade fröken Whitlock sitt
föredrag med att betona, att inte bara
i samhällsbyggen, utan även i
privatbyggen kunna kvinnorna ådagalägga
sin styrka. Ett par inlägg i
diskussionen vittnade om att fröken Whitlocks
anförande väckt livlig anklang.
Vad jag lärt av rösträttsarbetet
var ämnet för aftonens sista föredrag,
som hölls av fröken Ellen Wester från
Ängelholm. I ett intressant och
fängslande anförande tog fröken Wester som
utgångspunkt de impulser hon en gång
mottagit av Ernest Legouvé i hans på
1870-talet översatta arbete ”Kvinnans
historia”, som redan då tillämpade fullt
moderna synpunkter. Sedan dess har
fröken Wester stärkts i sin tro av
röst-rattspioniärerna i skilda’ länder och
särskilt uppehöll hon sig vid det stora
kvinnomötet i Köpenhamn 1906, där
förhandlingarna leddes av mrs
Chap-man Catt och där, enligt ett
tidningsreferat: ”Solen gick upp och den gick
ned på den tredje dagen och damerna
talade alltjämt.” Fröken Wester
avslutade sitt föredrag med att framhålla
hurusom kvinnornas krav på rösträtt,
och de rörelser som sammanhänga
därmed, äro led i en naturlig och
lagbunden utveckling.
Samkvämet.
Centralstyrelsemötet, som alltigenom
präglats av en sällsynt samhörighet
och god stämning, avslutades med ett
festligt samkväm, varvid man
ytterligare stärktes i den uppfattningen, att
mötesdeltagarna kommit samman och
diskuterat sina spörsmål, besjälade av
ett trosvarmt nit och även med en
soli-daritetskänsla, som under aftonens
lopp stegrades till entusiasm.
Supén intogs vid mindre bord i den
vackra festsalen, som rikligt belystes
av takets många elektriska lågor. D:r
Karolina Widerström framförde
särskilt V. U:s djupt kända tack till sin
avgångna ordförande, fröken Anna
Whitlock, för hennes skaparkraft och
arbetslust, och slutade med att
utbringa ett fyrfaldigt leve för Anna
Whitlock.
Fröken Whitlock tackade rörd för
hyllningen och i sitt svarstal betonade
hon särskilt landsföreningens insats
för en djupare förståelse mellan
landets kvinnor, och utbragte ett
fyrfaldigt leve för V. U. och
landsförenin-gen.
Sist framträdde fru Ezaline
Boheman och gav i ett varmt, och av äkta
känsla framsprunget tal,
landsföreningens hyllning åt
namninsamlingsvete-ranen, fru Augusta Tonning, och när
hon kallade henne en enkel människa,
gav hon däri uttryck åt det bästa, som
över huvud taget kunde yttras om
någon, ty människa är det bästa
substantivet och enkel det bästa adjektivet, och
båda sammanfogade gav en helhetsbild
av den Augusta Tonning, som ställde
Östermalms SjuK-, Vilo- & Förlossningshem
12 Floragatan STOCKHOLM, 2, 3 o. 4- tr. (hiss). Telefoner: Riks 9012. Allm. 12 50.
Läget för sjuk-, vilo- och förlossningshemmet är tyst och ostört. Soliga rum. All nutida komfort. Operationsrum. Badrum, med fullst. elektr. ljusbad, med eller utan massage, även för andra än hemmets patienter.
De strängaste fordringar pä hygien uppfyllda. Telefoner i varje v&ning. Gott dietiskt bord. Fritt val av läkare och ackusehörska. r
Sy. jr>.r S’ q BULTQBEN, D.t AU T BUR FUR8TENBERQ, Dtr ARNOLD JOSEFSON. ’ Föreståndarinna HILMA FREDLUNP, f. d. förest&ndarinna vid Stockholms sjukhem, Skuru o. vid Drottninghuset. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
