Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rösträttskvinnornas dag i Chicago.
Bxev till Rösträtt för Kvinnor.
En internationell rösl
rätts-sammankomst i Rom.
Det internationella kvinnoförbundet (I.
C. W.), som nyligen haft sitt femårsmöte i
Rom, hade anslagit mötets sista seans, som
hölls den 15 maj, till avhandlande av den
kvinnliga rösträtten. Till lokal hade valts
Teatro Nazionale, oeh redan före den utsatta
tiden var den stora salongen fullsatt till
sista plats.
En av rösträttsaliianseiis (I. W. S. A.)
vice ordförande M:mc de Witt
Schlumber-ger presiderade vid mötet.
Anförandenas rad inleddes av signorina
Dobelli, som påpekade, att kvinnorna utan
politiska rättigheter stå obeväpnade i livets
strid, och att rösträtten nu genomgått sitt
eldprov, då det visats, att i de länder, där
kvinnorna ernått den, de genom den
kunnat göra nytta utan att den framkallat
någon ny syndaflod. Vi begära rösträtten för
att försvara den husliga härden, verka för
framåtskridande och icke längre tigga
rättigheter av männen.
Hur nödvändig rösträtten är för allt det
kvinnorna vilja uträtta på det sociala
arbetets fält, bestyrktes av den kända m:me
Siegfried från Paris, som har en lång
erfarenhet på detta område. Hon yttrade, att
fastän rösträtten icke varit huvudtemat på
detta internationella möte, har likväl
denna vid behandlingen av de olika ämnena
åter och åter dykt upp, emedan kvinnorna
äro genomträngda av vissheten, att den for
dem är den viktigaste och förnämsta av alla
rättigheter.
Sedan man med stor uppmärksamhet hört
den österrikiska författarinnan Marianne
Hainischs försäkran om, att efter det stora
uppsving rörelsen för kvinnorösträtten
tagit i hennes land, den skulle växa ofantligt,
när lagen om kvinnors rätt att bilda
politiska föreningar gåve österrikiskorna rätt
att. sluta sig till alliansen, framträdde
reve-rend Anna Shaw med ett av sina mäktiga
anföranden, vars vältalighet också i den
italienska pressen kallas ”skarp och
lysande”. Liksom fru Hainisch betonade hon
kraftigt, att den internationella
kvinnorösträttsalliansen arbetar endast med fredliga
och lagliga medel.
Den franska advokaten Maria Vérone
formar sina ord till ett anfall mot
milita-rismen, som kvinnorna, nar de få sitt ord
med, skola bekämpa. Mödrarna, som givit
barnen livet, som med tårar se sina söner
dra i fält, måste avsky kriget — här utbröt
en storm av bifall — kvinnan och kriget äro
det oförenliga.
Till sist blev det professoressa Teresa
La-briola, som med utomordentlig klarhet
gjorde en sammanfattning av de argument och
meningar, som framlagts, varefter under
livligt instämmande följande resolution
antogs:
”1 betraktande av att åsikterna om de
uppgifter, som föreligga regeringarna ändrat
sig, att dessa uppgifter mer och mer gälla
folkens intressen på moralens, uppfostrans
och industriens områden, att det mer än nå-
Den 2 maj var rosträttskvinnornas
stora dag i Förenta staterna. I New
York och en mängd stora och små
städer firades MWoman’s .Independence
Day” med kvinnoparad för rösträtten.
Särskilt storartad var
demonstrationen i Chicago. Väl 7,000 kvinnor med
stjärnbaneret över axeln och vit
”rÖst-rättsmössa” på huvudet, tågade under
flygande fanor och klingande spel och
hälsade av folkmassornas hurrarop
uppför Michigan Avenue, den väldiga
boulevarden, som på ena sidan kantas
av skyskrapor och på den andra av de
fria fälten mot Lake Michigan.
| Från en läktare utefter paradens väg
I åsågo guvernör Dunne och
borgmästare Harrison tåget. De sto do, oaktat det
ganska kyliga vädret, mer än en halv
timme med hattarna i hand för de
passerande kvinnorna, .som i förbifarten
hälsade dem med sina fanor.
I spetsen för tåget gick mrs Grace
Wilbur Trout, ordförande i Illinois’
Equal Suffrage Association och en av
ledarna för kvinnorösträttsrörelsen
inom staten Illinois. Hennes unge son
tjänstgjorde som fanbärare. Senare
delen av paraden leddes av ordföranden
i nationalföreningens
kongresskommitté mrs MediU McCormick. Båda
hyllades livligt med hurrarop och
viftnin-gar, liksom också — kanske ännu
hjärtligare — mrs Ella Flagg Young, den
gamla skolveteranen (superintendent
of Chicago public schools), som trots
sina 70 år med spänstiga och
ungdomliga steg hela vägen följde mrs Trout.
Det var en storartad demonstration,
som kommit till stånd. Kvinnor av
alla samhällsklasser, nationaliteter,
hudfärger, trosbekännelser och politiska
partier deltogo. Där sågos de rika,
som andra dagar susa boulevarden
fram i sina egna automobiler, och de
fattiga, för vilka en spårvagnsfärd
nästan är lyx. Där sågos gamla
gråhå-riga kvinnor och småflickor med fläta
på ryggen. Olika partier, yrken och
gonsin visar sig nödvändigt att kvinnorna
bli medyetna om sin sociala oumbärlighet,
uttrycker Internationella kvinnoförbundets
kongress sin bestämda förhoppning om att
parlamenten i alla stater snarast möjligt
skola bevilja kvinnorna rösträtt.”
Det Internationella kvinnoförbundets
ordförande, lady Aberdeen, avslutade härefter
den betydelsefulla seansen med att betona
den insikt, det arbetsnit och den politiska
mognad, som framträtt under
femårsmötets alla förhandlingar och att den
fullkomliga enigheten bland denna mängd kvinnor
från så olika länder bäst bevisade det djupa
allvaret i deras strävanden.
Hilda Sachs.
föreningar representerades av var sin
grupp i tåget. Där voro de
demokratiska, progressiva, republikanska och
socialistiska kvinnorna, och där voro de,
som ej anslutit sig till något parti.
Där var en avdelning ”nurses” i sina
uniformer och en grupp kvinnliga
läkare. Där voro kvinnliga studerande
från Chicago universitet och ”high
schools”. Studenterna buro sina
svarta, fyrkantiga mossor och dito långa
kappor. Ett kompani negerkvinnor
(till ett antal av 500) syntes också i
tåget.
Åskådarnas antal beräknades till
över 200,000. De fyllde fönster och
balkonger längs avenyen. De trängdes på
skyskrapornas tak och på
Konstinstitutets trappa och kantade i täta led
paradens vag.
Vad beträffar stämningen bland
allmänheten, var den välvillig. Inga
störande uppträden forekommo, såsom
vid kvinnornas rösträttsparad i
Washington för något över ett år sedan,
utan ordningen var den bästa möjliga.
Också voro polisanordningarna
utmärkta. Före paraden klarade en
polischef i sin automobil vägen. Så kom
en grupp hornblåsare och 60 beridna
poliser. Därpå följde mrs Trout och
hennes eskort. Efter dem kommo två
”tloats” med symboliska figurer:
”Suffrage Enlightening Her Sisters”
och ”The Suffrage States”. På den
första stod en kvinna med en trumpet för
läpparna, med vars stötar hon
föreställdes söka väcka de slumrande
”systrarna” vid sina fotter. På den
andra hade Illinois och de övriga
staterna, som infört kvinnorösträtt, var
sin representant.
Pärefter kommo två avdelningar
ryttarinnor, vilka väckte mycket
uppseende. De flesta använde herrsadel och
voro klädda i röda ridjackor och
mörka kjolar.
Efter ryttarinnorna följde så
para-dens alla övriga avdelningar i tur och
ordning.
Bland de föreningar och
institutioner, som voro representerade i tåget,
må nämnas några: the University of
Chicago, the Northwestern University
(Chicagos andra universitet), the Art
Institute, the Young Women’s
Christian Association (K. F. U. K.), the
National Women’s Trade Union League,
the Socialist Women’s League, the
Young People’s Socialist League, the
Cook County Suffrage Alliance, the
Alpha Suffrage Club, the Women’s
Ci-vic League, the Waitresses Union, the
Hamilton Club.
På ledarnas sammanträde efter
paraden föreslogs följande resolution att
avsändas till kongressen:
Fretrikke Mörck i Gitetiri.
Föredrag om folkvalda domare.
Fröken Fredrikke Mörck, en av den
norska kvinnorörelsens mest bemärkta
kvinnor och väl bekant för Rösträtt fÖr
Kvinnors läsare, höll den 14 maj på inbjudan av
Göteborgs F. K. P. R. föredrag över
ämnet ”Folkvalda domare”.
Sedan fru Carlberg hälsat fröken Mörck
välkommen, uttryckte denna sin glädje
över att för första gången få tala i
Sverige och gav därefter en kort historik över
juryns uppkomst och utveckling i Europa.
I Norge infördes den när landet fått sin
första vänsterregering och trädde i kraft
1890. Sedan de norska kvinnorna fått
kommunal rösträtt, följde 1902 en
grundlagsändring enligt vilken kvinnor kunna väljas
in i jury. Denna bestämmelse trädde i
kraft 1904, och Norge är sedan dess det enda
land i världen, där kvinnor fungera som
domare. Kriminaldomstolarna äro i Norge
två: meddomsrätterna och lagmansrätterna.
De båda lekmän, som äro bisittare i en
meddomsrätt, kunna vara" två män, en man
och en kvinna eller två kvinnor.
Sedan nu kvinnor blivit valda till
jurymedlemmar, och till och med blifvit
utsedda till ordförande, har kvinnans
till-lit till domstolen i allmänhet ökats, då hon
vet, att hon ej längre skall dömas av
mannen allena. Så bli t. ex. nu mäns brott
mot kvinnor ej endast bedömda ur manlig
utan även ur kvinnlig synpunkt, vilket
har mera allmänmänskliga domslut till
följd och så småningom kan leda till
förändringar i lagen.
Hur ha nu kvinnorna ställt sig till sin
nya uppgift? Många ha tacksamt
avböjande dragit sig tillbaka, då de t. ex. vid
svåra sedlighetsbrott kommit att höra till
de tre uteslutna; andra ha med god och
ärlig vilja gått att göra ett samvetsgrant
arbete. Säkert är, att kvinnan under sitt
arbete vid jurydomstolarna fått sin egen
synkrets vidgad, i oeh med det att hon fått
en inblick i de sämre lottades liv, ty
ingenstädes kommer nöden och eländet så till
synes som här. Säkert är också, att om.
man och kvinna ärligt arbeta tillsammans
på att skipa rättvisa, detta till slut skall
leda till sociala reformer av ovärderligt
gagn.
Det var med verklig andakt auditoriet
lyssnade till det som fröken Mörck, vilken
själv står mitt uppe i det arbete hon
skildrade, hade att säga och den
stämningsfulla aftonen avslutades med ett samkväm
i Trädgårdsföreningen.
”Chicago har i dag deltagit i en av
världens största demonstrationer för
att visa sin tacksamhet för den nya
frihet, som kommit Illinois* kvinnor
till del. Vi uppmana enträget
kongressen att arbeta på genomförandet av
den lag, som kommer att ge full frihet
åt alla kvinnor inom Förenta staterna.”
Chicago, 5 maj 1914.
_Maria Rouge.
ra med naglarna, repeterade tyska
konjunktionerna med Alf och sprang sedan
upp till vindsskrubben för att leta reda på
markegångstaxan.
Tre gånger uppenbarade sig Mina ocli
förkunnade med andan i halsen att ”frun
måste komma ner! Lillan skriker,
gamlafrun är på visit och ser så försmädlig ut,
och Ifälleflundran törs hon — Mina — inte
stuva på egen hand — frun vet hur noga
på tnaten herrn är — och allra värst när
gamla-frun är här. Och hon stannar
naturligtvis till middag — när det är motigt,
så är det med besked.”
När Mina vandrade nedför de fyra
trapporna- uppbyggde hon sig själv med en
stilla betraktelse över fruar, som sätta sig
på golvet i vindskrubbar och rota i gamla
tidningshmtor — precis som om de
ingenting hade att göra.
Axel såg endast litet ironisk ut, när Elsa
viskade i hans öra, att hon inte kunnat
finna artikeln, hon skulle gå igenom
tidningarna en gång till — så snart hon flek tid.
”Ja visst — så snart du får tid. Det
är snällt av dig, lilla vän, att göra dig så
mycket besvär för min skull. — Vad är det
for fasoner, pojkar”, vände fadern sig till
dessa, ”komma till middagen med sådana
händer! Marsch in i barnkammaren!
Fråga farmor, så ska ni få höra att så fick
aldrig jag komma till bordet, när jag var
liten. Men så hade jag också tillsyn, eller
Jiur, mamma?”
”Andra tider, andra seder, min gosse”,
suckade farmor urskuldande. ”Säg, lilla
Eva” — farmor tog sin lilla 5-åriga namne
i knät och smekte henne — ”du skall väl
bli en liten duktig mamma, när du blir
stor?”
”Nej, Eva vill inte alls bli någon
mamma”, förklarade den lilla energiskt. ”Eva
vill bli farmor och ha en stor gosse som
pappa och många Minor, så att Eva kan
slippa att göra som mam ...”
”Kom, ska Eva få ett rent förkläde.”
Mamma avbröt brådskande den lillas
framtidsplaner.
Under farmors och lillans middagslur
fick Elsa tillfälle att göra ett slag upp till
vindsskrubben och anställa vidare
forskning med samma sorgliga resultat.
Hon kände sig uppfylld av tacksamhet
mot försynen och Axel för att taxan inte
kom på tal i farmors närvaro. Hennes
man hade aldrig behöft uttala en önskan,
innan den Ögonblickligen var uppfylld.
”Apropos, lilla vän” — det var just
sedan han kommit in igen, efter att ha följt
farmor till spårvagnen, som Axel tog till
orda — ”den där artikeln jag bad dig ta
reda på, det var litet onödigt besvär jag
förorsakade dig den gången — men du
hade ju ingenting annat att göra, tyckte
jag du sa, och litet motion i trapporna
skadar ju inte. Det var inte i Post- och
Inrikestidningar artikeln stod utan i
Stockholms Dagblad — jag hade den på
kontoret. Du får verkligen förlåta mig.”
Axel lade armen om sin hustrus liv och
kysste henne, utan att märka hur hennes
lappar skälvde. Hon sväljde och sväljde
— hon hade ju för att leta efter tidningen
brutit överenskommelsen med Ellen —
hennes bästa vän — att träffas i Humlegården
med barnen — det var den första riktiga
vårdagen — och...
”Till lön för ditt välförhållande”, fortfor
den äkta mannen, ”skall jag förklara
mar-kegångssättningen för dig — det är
mycket intressant.”
”Ta-a-a-ack.”
”Jo, ser du, den årliga värderingen av
en del varor går till på det sättet, att
magistraterna i städerna och nämnderna
på landet under årets lopp verkställa
noteringar av varuprisen, och med ledning
av dessa upprättas sedermera priskuranter,
över vilka landskontoret gör sammandrag.
Därefter sammanträda deputerade, som
väljas på det sätt riksdagen enligt § 75____
Men vad i herrans namn går det åt dig?
— Gråter du?”
Axel höll inne med föreläsningen och
be-traktade häpen sin fru, vars tårar ymnigt
vattnade strumporna hon höll på att stoppa.
— ”Vad i all världens frid är du ledsen
för? Ett-tu-tre som man sitter i all
sköns-ro och har det trevligt och gemytligt — ja»
se fruntimmer — dom kan då ingen levande
själ bli klok på–-”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
