Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 13
RÖSTRÄTT FÖR KVINKOR
3
Röstrattsdageir vid Vättern.
De svenska kvinnornas tredje allmänna rösträttsmöte i Huskvarna*
Första dagens förhandlingar.
Det halvenskilda mötet.
På inbjudan av Huskvarna F. K.
P. B. ägde de svenska kvinnornas
tredje allmänna rösträttsmöte rum i
Huskvarna lördagen den 19 och söndagen
den 20 juni. Om man ger uttryck åt
den uppfattningen, att detta
sommarmöte i särskild hög grad präglades av
samhörighet, entusiasm och en okuvlig
vilja att övervinna svårigheterna, så
har man först och främst att söka
orsaken i det förträffliga sätt, på vilket
Huskvarna F. K. P. E. organiserat
detta möte med sina i detalj
genomtänkta anordningar. Även naturen,
som så frikostigt slösat sin rikedom
över Vättertrakterna och kvinnornas
glädje över att gemensamt få dryfta de
problem, som så intimt äro förbundna
med deras livsförhållanden, voro
bidragande orsaker. Till slut är också att
nämna de danska gästernas, fröknarna
Henni Forchhammers och Sarah Orths
närvaro, vilka, genom att representera
ett land, där kvinnorna nyss erhållit
sin fulla medborgarrätt, återkallade i
minnet de glansfulla dagar, av vilka
även Sveriges kvinnor fått ett så starkt
intryck.
När man första morgonen samlades
till förhandlingarna i Huskvarna F. K.
P. Brs egna hus, erforo nog också alla
de närvarande samma hemkänsla som
miss Macmillan sade sig ha erfarit i
Norge; man befann sig på rösträttens
egen mark och g^und, och redan när
man närmade sig det hus, på vars krön
rösträttsfanans gula och vita färger så
vackert bröto sig mot en blygrå
bakgrund, belysta av solstrålarna, som
stucko fram mellan drivande
molnflockar, hade man den stolta förnimmelsen
att dess murar rests genom svenska
röstrÜttskvinnors energi och duglighet.
Det var också något av försommarens
ljusa förtröstan, något av dess
löftesrikhet, som präglade alla dessa
ansikten, unga och gamla, som i Huskvarna
F.K.P.B:s vackra samlingssal riktades
mot den i rösträttens färger smakfullt
dekorerade estraden, där hela fång av
gullregn och syrener fyllde varje
tomrum. Det var även en glädje att se
landets rösträttsföreningar så talrikt
representerade, maningarna hade inte
utgått förgäves, och att deltagarna
uppgingo till ett antal av 351, måste
utgöra ett bevis för att det intresse för
rösträtten, som man fruktade tynat av
under vinerns stiltje, med vårvindarna
åter tagit fart och numera kommer att
hållas vid liv genom de
världshändelser, som klargjort, vad som brustit i
världsorganismernas byggnad. Man
fick under detta möte starkare än
någonsin bekräftelse på att den
kvinnliga rösträttsrörelsen är en makt, som
är att räkna med, och som inte ens
våra bittraste motståndare numera
kunna avfärda med en axelryckning.
Förhandlingarna öppnades av
Landsföreningens ordförande, fröken Signe
Bergman, som i sitt vackra och varma
hälsningsanförande framhöll
kvinnornas behov av att få komma
tillsammans och diskutera sina
angelägenheter. Förhållandena äro mer än
någonsin ägnade att kalla kvinnorna under
rösträttsfanorna, de yttre händelserna
kräva deras medansvarighet och
Haagkongressen var ett uttryck för denna
deras vilja. Det har på sina håll i
landet arbetats på att skjuta rösträtten åt
sidan, det har yttrats, att tiden inte
vore lämplig och att kvinnorna ha
större uppgifter att arbeta för, men tro
vi på vår sak, då är ingen tid olämplig.
I Danmark har det inte ifrågasatts» att
landets säkerhet äventyrades, om
kvinnorna fingo sin medborgarrätt. Sverige
måste hålla jämna steg med sina
grannar och jämte de övriga nordiska
länderna bilda motvikt mot den moderna
maktlärans förkunnare ute i Europa.
Efter att ha givit sitt stora erkännande
åt Huskvarna F. K. P. R:s insats i
samhällsarbetet och uttalande den
förhoppningen att Huskvarnamötet skulle
präglas av samma arbetslust och
intensitet, som utmärkte det föregående
möte, vilket var förlagt till Vätterns
stränder, förklarade fröken Bergman
mötet öppnat.
Till sekreterare vid mötet utsagos
fröknarna Ester Lamberg, Tyra Möller
och Eva Wetterholm, och till
proto-kollsjusterare fröken Emma Aulin och
fru Hilma Andersson. En
presskommitté för det halvenskilda mötet
tillsattes även, bestående av fru Frigga
Carlberg, d;r Gulli Petrini och fröken
Ellen Wester med fru Gurli
Hertzman-Ericson som referent.
Efter förrättade val vidtog diskussion
över ämnet: Vad kan göras för att
övervinna det sista, sega motståndet
mot kvinnans politiska rösträtt i värt
land? a) hos männen; b) hos kvinnorna.
Den förra del^n inleddes av d:r Gulli
Petrini, som först uppehöll sig vid
frågans allmänna läge, det motstånd den
hade att räkna med bland
förstakam-marmajoriteten och den oerhörda
nonchalans, som präglat den senaste
debatten om kvinnorösträtten i samma
kammare. Även bland vänstermän
hade man kunnat förmärka en viss
missstämning, men eftersom vänstern har
den uppfattningen, att politiken bör
vila på rättfärdiga grunder, har den
kvinnorösträtten på sitt program, och
därför kan den heller icke frångå
denna princip, om den också kunde befara,
att kvinnans rösträtt skulle medföra
ett ökat röstetal för ett dem motsatt
parti. D: r Petrini trodde även, att
det egentliga motståndet mot
kvinnorösträtten inom högern vore att söka
hos en viss kontingent, som i stället för
rättfärdighetsprincipen uppställt den
starkares rätt över den svagare som
ideal. För att bryta motståndet ansåg
talarinnan dock, att man skulle vända
sig till den större del av partiet, som
är mottaglig för rättvisa skäl, och hon
ansåg även, att Danmarks exempel
borde framhållas. Till slut yttrade hon
som sin åsikt, att om världsfreden
kommer till stånd på rättfärdiga
villkor följden blir, att kvinnorna i alla
kulturstater få rösträtt
I diskussionen, som blev synnerligen
livlig, anslöto sig flera talare till den
synpunkten, att Danmarks exempel
skulle visa sig verkningsfullt, när det
gällde att bryta motståndet mot
kvinnorösträtten. D:r Alma Sundquist
framhöll det önskvärda i att söka
åvägabringa samarbete med Männens
förbund för kvinnans politiska rösträtt.
Förslaget vann anklang, och mötet
beslöt att tillställa Männens förbund en
skrivelse, som fick följande lydelse:
De svenska kvinnornas tredje allmänna
rösträttsmote i Huskvarna den 19—20 juni
sänder Männens förbund för kvinnans
politiska rösträtt sin hälsning och uttrycker
den förhoppningen, att vi, genom ett
gemensamt arbete, snart måtte övervinna det
sega motstånd, som från svenska mäns sida
ännu reses mot kvinnornas krav på
medborgarrätt.
Sedan flera talare framhållit
betydelsen av att kvinnorna visa sin
duglighet i det kommunala livet, var man
redan inne på den senare delen av
diskussionen, om motståndet hos kvinnorna.
Fru Frigga Carlberg, som i stället för
fröken Wallerstedt, som av sjukdom
var hindrad att närvara, åtagit sig att
inleda den andra delen av ämnet,
påvisade sammanhanget mellan de
sociala missförhållandena och bristen på
kvinnlig rösträtt, betydelsen av att
kvinnorna på en mångfald områden
gripa in och dana bättre och
drägligare livsvillkor för mödrar och barn.
Fru Carlberg uppmanade kvinnorna
att inte bara tillhöra ett parti, utan
visa sitt intresse genom att bevista sina
respektive partiers möten och där
framhålla de speciellt kvinnliga
synpunkterna. Hon framhöll även betydelsen
av landstingsvalen och vikten av att
landsbygdens kvinnor, som äro i
majoritet, arbeta för kvinnosakens
framgång. Motståndet trodde fru Carlberg
mera bero på vaneföreställningar än
en reflekterad ovilja, och hon ansåg ett
verksamt medel vara att vädja till
kvinnornas rättfärdighetskänsla och
ansvar för släktet samt framhöll, att
man inom flickskolorna borde finna ett
lämpligt arbetsfält för utbredandet av
rösträttens idé.
Det sista förslaget vann i hög grad
anslutning bland de närvarande, och
mötet uttalade sig i den följande
diskussionen för att respektive
rösträttsföreningar skulle söka påverka de
högre kvinnliga bildningsanstalterna
på sina orter i denna riktning.
Diskussionen utmynnade i följande
resolution, som av mötet enhälligt antogs:
De svenska kvinnornas tredje allmänna
rösträttsmöte, samlat i Huskvarna den 19—
20 juni 1915, riktar en allvarlig maning till
L. K. P. R:s medlemmar, som äro anslutna
till politiska organisationer — manliga
såväl som kvinnliga — att inom dessa
arbeta för upplysning om kvinnans politiska
rösträtt samt att därjämte verka för
densammas upptagande på programmen, där
så icke redan skett.
Enhälligt beslöts även att till
konungen och statsministern avsända
telegram av följande lydelse:
Hans Majestät Konungen,
Stockholm.
De svenska kvinnornas tredje allmänna
rösträttsmöte, samlat i Huskvarna den 19
—20 juni 1915, uttalar i underdånighet
inför Eders Majestät sina förhoppningar om
att samma fulla medborgarrätt spm helt
nyss givits åt Danmarks kvinnor, och som
redan förut äges av Norges oc¾ Finlands,
också måtte komma ’Sveriges kvinnor till
del.
Ä mötets vägnar:
Signe Bergman,
ordförande.
Hans Excellens Statsministern
Hr Hammarskjöld,
Stockholm.
De svenska kvinnornas tredje, allmänna
rösträttsmote, samlat i Huskvarna den 19
—20 juni 1915, riktar en vördsam vädjan till
Sveriges regering att den måtte, i likhet
med vad som redan skett i övriga nordiska
länder och nu senast i vårt södra
grannland Danmark, där kvinnorna i dessa dagar
tillerkänts full politisk medborgarrätt, visa
den tillit till landets kvinnor, som ett
beaktande av deras krav på
medbestämmanderätt i fosterlandets öden innebär.
Å mötets vägnar:
Signe Bergman,
ordförande.
Sedan lunch intagits, återtogos
förmiddagens förhandlingar, varförinnan
ordet överlämnades åt fru Margit
Holmgren-Ekman, som å
Motalaföreningens vägnar till Huskvarna F. K
P. B. överlämnade en byst av Fredrika
Bremer. Det var i känslan av att
intet bättre hem än Huskvarna F. K. P.
B;s eget kunde beredas åt den
svenska kvinnorörelsens pionjär, som
gåvan överlämnades. Fröken Gerda
Planting-Gyllenbåg a frambar å sin
förenings vägnar dess varma tack och
uttalade hoppet om att kunna avbetala
något av den tacksamhetsskuld, i
vilken vi alla stå till Fredrika Bremer
och hennes livsgärning.
Nästa punkt på programmet: Vad
kan göras för att motarbeta kristidens
inflytande på kvinnorösträttsrörelsen?
inleddes av fröken Sigrid Kruse, som
erinrade om kvinnornas arbete under
kriget, hur de uppehållit männens
gärning och tagit hand om sårade och
döda. Hon ansåg, att världen behövde
feminiseras, på det att ett
återupprepande av det närvarandes
ohyggligheter aldrig måtte komma till stånd.
Ett verksamt medel för främjandet av
kvinnorösträtten ansåg fröken Kruse
vara att framhålla kvinnornas stora
insats i samhällsarbetet, och i samband
med detta föreslog hon samlandet av
sådana uppgifter för att genom press och
föreläsningar spridas till den stora
allmänhetens kännedom.
I diskussionen uttalade sig mötet för
det gamla agitationsmedlet att sprida
Bösträtt for Kvinnor och flygskrifter,
och Landsföreningens ordförande
väckte förslag om att man inom andra
kvinnoorganisationer och kvinnliga
yrkessammanslutningar borde försöka
bilda kvinnorösträttsgrupper för att
sprida rösträttsidén i allt vidare
kretsar. Även framhölls betydelsen av att
den planerade rösträttskalendern
vunne så stor spridning som möjligt.
Sedan fröken Bergman meddelat, att
hon från en av Haagdeputationens
medlemmar, friherrinnan Ellen
Palmstierna, erhållit telegram om
deputa-tionens mottagande hos
utrikesministern i Petrograd, skildrade fröken
Ma-thilda Widegren under församlingens
djupa rörelse sina
Intryck från kvinnornas
internationella fredskongress i Haag.
Talarinnan gav en stämningsfull
bild av första aftonens sammanträde
och läsie upp uttalanden av olika
kongressdeltagare, vari uttrycktes fasan
för krigets ohyggligheter och sorgen
över att ingenting kunna göra. "Jag
såg dem draga bort sjungande",
yttrade en ungerska, "jag såg dem
återkomma lemlästade och som krymplingar".
Talarinnan läste även upp åtskilliga
belysande brev från soldater i
skyttegravarna och ställde åhörarna inför
bilden av Bosika Schwimmer, då hon,
stilla och "allvarlig, höll det gripande
tal, som av kongressdeltagarna aldrig
skall glömmas. Sedan fröken
Widegren till slut redogjort för
resolutionerna och sista dagens förhandlingar,
betonade hon särskilt den fina
hänsynsfullhet kvinnorna, även tillhörande
fientliga nationer, visat varandra.
Med denna gripande skildring av en
händelse av världshistorisk betydelse
avslutades det halvenskilda mötets
förhandlingar. Innan mötet upplöstes,
upptogs kollekt till förmån för L. K.
P. Brs resetalarefond, som vid
sammanräkningen visade det vackra resultatet
av 318 kr. och 17 öre.
Det offentliga mötet i Huskvarna.
Klockan 7 e. m. var ett offentligt
möte anordnat i Stadsparken, och redan
en timma i förväg myllrade vägarna av
människor, som begåvo sig till
mötesplatsen. En lämpligare plats och en
lämpligare tid än denna strålande
juniafton kan inte heller tänkas för ett
fri-luftsmöte. Stadsparken ligger högt
över Huskvarna, vägen ditupp leder
mellan ängar och lövträd, vilka i
frodig växtlighet söka sin like, och så
långt blicken når, breder Vättern ut sin
stålblanka sköld. Molnen ligga lätta
och luftiga runt horisonten, där man
även skönjer stränderna som blåa
strimmor, och solen, som är i
nedgående, t spänner en guldbrygga över
vattnet. Åhörarna flockas redan kring
talarstolen, bakom vilken Huskvarna F.
K. P. B:s rösträttsstandar lyser i vitt
och guld, allt tätare samlas skarorna,
de kanta hela backsluttningen, och
antalet beräknas uppgå till 1,200.
Huskvarna F. K. P. E:s ordförande,
fröken Gerda Planting-Gyllenbåga opp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
