- Project Runeberg -  Rösträtt för Kvinnor / IV Årg. 1915 /
15-16:2

(1912-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RÖSTRÄTT FÖR K^IKKÖR

N:r 15-16

FÖDDl

B}** flicka.

Hälsingborg den 30 Juli 1915.

Lity och Anton Månsson.

______ född Österberg.__________________

A,B. JOHN V. LÖFGREN & C:o

• Kungl. Hofleverantör-

Slkftt. 4

29 Fretsiatan 3, Stockholm.

Sveriges äldsta» största o. bäst
renommerade specialaffär i

Siden-à Ylle-KIMiinistyier

A. T. 50 48 prover t, landsorten itnda» graMeo. franco.

En bortgången märkeskvinna.

Martina Bergman-Österberg †.

När detta nummer av Rösträtt för
Kvinnor utkommer, ha våra läsare
redan genom dagspressen erfarit, att fru
Bergman-Österberg gått bort. Det är
svårt att fatta, att hon ej finnes mera;
för undertecknad — och säkert många
■med mig — hade hon, hon personligen,
icke hennes Kingsfield, blivit som en
sorts fast institution, en liten svensk
oas mitt i det stora England, som man
alltid räknade på att finna där;
svenska kvinnor, som kommo till London
antingen såsom gymnaster eller i
något socialt syfte, kunde alltid hos
henne finna ett vänligt intresse, praktiska,
goda råd och, ifall man hörde till de
priviligierade, vila och vänlig
omvårdnad, när man som bäst behövde det,
var trött och sliten efter kongresser,
kommittéer, arbete och jäkt. Det är
visserligen en tröst att veta att hon hör
till dem, som leva vidare i sitt verk,
såväl i Sverige som i England; men
det personliga, den väckande och
uppfriskande originaliteten, det varma
hjärtat och det rediga förståndet, det
skola vi nu aldrig mera återfinna,
varken där borta eller här hemma. Det
blir ett stort tomrum efter henne.

Fru Bergman-Österberg var född
1849 i Malmöhus län. Under 70-talet
var hon dels privatlärarinna, dels
medarbetare i Nordisk Familjeboks
redaktion, där hon även stiftade
bekantskap med sin man, d:r Edvin
österberg. Därefter slog hon om och gick
igenom kgL gymnastiska
èentralinsti-tutet, därifrån hon utexaminerades
1881, och kom så direkt till London,
där hon erhållit platsen efter fröken
Concordia Löfving som
gymnastikinspektör vid Londons kvinnliga
folkskolor. Som sådan verkade hon till
1887, men redan två år dessförinnan
hade hon grundat sitt första Physical
Training College i Hampstead, en av
Houdons friskaste och trevligaste
förstäder. Sedan detta institut efter tio
års verksamhet vuxit sig stort,
flyttades det 1895 till Kingsfield, Dartford,
Kent, ett par timmars järnvägsresa
öder om London, och där har nu
alltså arbetet bedrivits under 20 år i
omgivningar, som bara ett gammalt
engelskt manor-house och en gammal
engelsk park kunna skänka. Det har
blivit Englands förnämsta
utbildningsanstalt för gymnastiklärarinnor;
den som genomgått Kingsfield och
rekommenderades därifrån, var alltid
säker 6m plats och om högre avlöning
än elever från. något annat institut.
Men fru Bergman-Österberg
uppfattade också en gymnástiklärarinnas
ställning, plikter och ansvar som
omfattande vida mera, än vi äro vana att
inlägga i detta begrepp. En sådan

Uttalanden om kvinnorösträtten
i Kalifornien*

Efter en resolution, föreslagen av senator
Kehoe, har senaten i Kalifornien enhälligt
uttalat sig för kvinnorösträtten och dess
goda verkningar i Kalifornien. I andra stater
hade det ryktet vunnit spridning, att
kvinnorösträtten uppvisat mycket misslyckade
resultat och att senaten mest av allt
önskade att bli befriad ifrån den. Men i
resolutionen står det tydligt och klart uttryckt,
att verkningarna av samma medborgarrätt

SKOflDAGASIN

Jakobsgatan IS - Fredsqatan 8

skulle enligt hennes mening "ge hela
sin tid och hela sitt intresse åt samma
skola, vara ledare på lekplatsen liksom
hon var det i
gymnastiksalen,/övervaka barnens utveckling, förekomma
de-formiteter och vaka över skolans
sanitära förhållanden." Att genomföra ett
sådant program är naturligtvis lättare
i England, där de flesta skolor av
någon betydenhet äro internat, än det
skulle vara här hemma; att det också
lyckats henne att i England vinna
insteg för det, kan man sluta sig till av
det stora rum, som friluftslekar intar
i institutets praktiska
utbildningsschema.

Det 60-tal flickor, som institutet kan
rymma på en gång, tillbringa där två
år av sitt liv under nästan idealiska
förhållanden; de gå hela dagen klädda
i institutets bekväma och dessutom
ovanligt klädsamma gymnastikdräkt,
de dela sin tid mellan teoretiska
studier, praktiska övningar och fria
lekar, båda de senare så mycket som
möjligt i fria luften; gamla svenska
danslekar stå högt i kurs på
Kingsfield, och gamla engelska och skotska
sådana ha letats fram ur oförtjänt
glömska och kommit till heder och
värdighet igen. Flickorna få själva
praktiskt pröva, vad en idealisk hygien
är värd för kropp och själ, och var
enda en utav dem går sedan ut i livet
med en klart fattad mission: att göra
Englands kvinnor kroppsligen och
andligen sunda, s¾apa sunda mödrar,
sunda, uthålliga och glada
arbetsmänniskor. Detta och ingenting mindre har
varit målet för fru Bergman-Österbergs
strävan under ett helt liv; målet har
icke varit att öppna en ny
förvärvsgren för kvinnor, målet har varit att
göra kvinnorna dugligare var och en
för sin gärning genom att från
barndomen skaffa dem det första villkoret
för allt framgångsrikt arbete, hälsa,
krafter, arbetsglädje och livsglädje —
och därmed följande karaktärsstyrka,
självförtroende och självkänsla.

Ingenting upprörde Martina
Bergman-Österberg så mycket som
bristande självkänsla hos dugliga kvinnor.
Jag tror aldrig, jag träffade henne en
enda gång utan att hon talade om detta.
De svenska kvinnorna, sade hon, äro
duktiga, ordentliga och plikttrogna,
men de förstå sig inte alls på att sköta
sina män. Man skall hjälpa sina
manfolk, men man skall icke passa upp på
dem; det kan gott hända att det blir
samma saker man gör för dem, men
det gör en stor skillnad både för
männen och kvinnorna, om de förra få ta
emot dessa saker som en likvärdig,
god kamrats hjälp, eller dê få för sig
att det är en dem tillkommande upp-

för kvinnor som för män visat sig så goda,
att om man återigen bleve ställd inför ett
val, förslaget skulle gå igenom med
överväldigande majoritet. Antagandet av
kvinnans politiska rösträtt, heter det vidare, har
varit en av de främsta faktorerna, där det
gällt folkets politiska, sociala och
industriella framåtskridande.

I sina kommentarier till resolutionen
tilllägger tidningen The Nevada State
Journal: "Denna resolution har antagits av en

passning. Om man hjälper en man, så
hjälper han en igen; men uppassning
äro männen vana att honorera med
drickspengar.

Det var också önskan om att giva
kvinnorna ett ökat självförtroende,
som låg bakom hennes två stora
donationer till Sveriges kvinnor: 50,000 kr.
till Landsföreningen för kvinnans
politiska rösträtt i och för upprättande
av samhällskurser huvudsakligen för
landsbygdens kvinnor, och egendomen
Småryd invid Båstad till
Fredrika-Bremer-Förbundet för öppnande av en
fruktodlingsskola. Den förstnämnda
donationen har nu varit i verksamhet
i fyra år, och varje termin är det
många flera län som ansöka om att få
dessa kurser, än som kunna komma i
åtnjutande av dem. De ha varit av
ovärderlig nytta för hela den svenska
rösträttsrörelsen, och vi hoppas att de
allt fortfarande skola göra givarens
namn känt och ärat runt allt Sveriges
rike. Småryd skänktes vintern 1914,
varför fruktodlingsskolan väl knappast
kommit i verksamhet än; måtte den
kunna drivas i hennes anda, bliva icke
bara en utbildningskurs, utan giva
kroppslig och andlig träning åt elever
och elevers elever. Säkert skola vi här
i Sverige försöka att förvalta hennes
gåvor, så att hon skulle kunnat vara
nöjd med oss; det är det enda tack vi
kunna giva henne och bästa sättet för
oss att hedra hennes minne.

Men hennes livsgärning i England,
hur skall det bli med den, när den som
var dess ledande tanke och
sammanhållande kraft, icke mera finnesl I det
sista brev jag fick från henne, april
detta år, skriver hon: Jag har
erbjudit Kingsfield åt engelska nationen;
hoppas de taga emot gåvan.* Låt oss
alla hoppas det samma; det är
verkligen en skänk åt engelska nationen,
både Englands kvinnor och Englands
män; måtte de vårda den.

Fru Bergnian-Österberg var vår
Landsförenings första och enda
hedersledamot. Hon hade också medaljen
Litteris et Artibus, fosterlandets enkla
erkänsla’till den som gjort dess namn
känt och hedrat ute i den stora
världen. Måtte svenska kvinnor icke anse
sin skuld till henne återbetalad med
detta; måtte de och de engelska
kvinnorna förstå, att det enda tack som
duger åt den, vars hela liv varit en
gåva, är att giva vidare av samma
art och i samma riktning. Må vi alla,
var och en i sin stad, och efter måttet
av våra krafter, försöka fullfölja
hennes verk.

Lund i augusti 1915.

Anna Wicksell

* Sedan detta skrivits, har meddelande
ingått från England att gåvan —
uppskattad till £30,000 (540,000 kr.) — med
tacksamhet mottagits.

senat, som uteslutande består av män och
vid en tidpunkt, då inga nya val äro
förestående, varför tanken att resolutionen
skulle vara ett politiskt schackdrag, är helt
utesluten." Även många andra politiskt
initierade och intresserade män lägga
oförbehållsamt i dagen sitt fulla erkännande av
kvinnorösträtten och anse, att man, sedan
kvinnorna blivit medbestämmande, icke kan
frångå, att ¾en politiska moralen undergått
en avsevärd förbättring.

I&f kamlikt feá*
£aochptt&M&£&
ni kostymer haf

<uJ^StekWir TváilochFáLrgeriAkliebolagGéleborgr

/47\ ■

■i ■ » ■■■■■■■»>■■■■■■

£ Västerlånggatan ■

■ (i d. Barnängens lokal). ■

| ASTRID SÖDERQÜIST 1

1 Klass Damskrädderi.

Alltid välsorterat lager i fordelaktiga prislägen.

Specialité:

J. A. WETTERGRENS FABRIKATER.

De svenska kvinnornas
fredsresolution,

som söndagen den 27 juni antogs av
91,256 kvinnor, samlade på 343 möten
över hela landet, överlämnades den 10
juli till regeringen genom en
deputation, som för ändamålet uppvaktade
utrikesministern. Deputationen bestod
av centralkommitténs ordförande,
fröken Anna Whitlock, samt två av dess
medlemmar, fru Agnes Eberstein och
fru Agda Östlund.

Vid överlämnandet yttrade
ordföranden, att kvinnorna känt som en
oavvislig plikt att som kvinnor höja en
gemensam protest mot kriget. Efter en
kort redogörelse för mötenas
karaktär och omfattning betonade
ordföranden ytterligare kvinnornas tacksamhet
för regeringens neutralitetspolitik, och
slutade med att uttala den
förhoppningen, att den fredsönskan och
neutralitetsvilja, som finnes uttryckt i
resolutionen skulle få någon betydelse.

Excellensen Wallenberg meddelade i
sitt svar att regeringens medlemmar
hade funnit resolutionen vara klokt
avfattad, sådan den genom pressen
vore dem bekant. Med anledning av
kvinnornas tack för regeringens
neutralitetspolitik kom samtalet att beröra den
lilla klick, som oavlåtligt motarbetar
denna regeringens politik, vilken
vunnit riksdagens enhälliga anslutning.
Det vore av vikt att det ej blott på
möten, utan överallt i det privata
livet göres front mot den tankegång
som denna lilla, men ivriga klick av
"aktivister" söka utbreda.

Kvinnorösträtten ett
nykterhetsfolkets inträsse.

Enligt Göteborgs-Posten gjorde logerna
n:r 11 Rechab och n:r 4064 Nya Krafter av
I. O. G. T., omfattande cirka 200
medlemmar, vid sitt gemensamma möte söndagen
den 1 augusti efter en längre diskussion
följande uttalande:

Då nykterhetsfolket allt mer funnit, att
nykterhetsfrågan endast helt kan lösas
genom lagstiftningens väg, gäller det för alla
vänner av folknykterhet att få det största
möjliga inflytande i den lagstiftande
församlingen. Då vi ännu har kvinnan
stående nästan helt och hållet, utan allt
politiskt inflytande, bör det ligga i
nykterhetsfolkets intresse att göra allt som kan
göras för att bereda Sveriges kvinnor
möjlighet till att säga sitt ord, där
rusdrycksfrågan såväl som alla andra Sveriges väl
och ve berörande frågor avgöras.

Det måtte vara ont om läkare.

I vårt förra nummer meddelades att en
kvinna, med. kand. Elin Odencrants, för
första gången förordnats som extra
provinsialläkare och nu meddelar en annons
i dagspressen, att en municipalläkaretjänst
i Smögen finnes till ansökan ledig, och
att även kvinnliga läkare äga rätt att söka
platsen. Det måtte vara ont om läkare!

Även kinesiska kvinnor vädja för fred.

Till fredskongressen i Haag ingick ett
telegram från 400 kinesiska kvinnor och
flickor, studerande vid skolor och universitet
i Förenta staterna, med en vädjan för fred,
vari de gjorde sig till tolk för kvinnorna i
sitt hemland. Telegrammet ändades med
dessa ord: "Kunna kvinnorna frälsa oss?"

RUNG

AJVTCW

Aum. Telefon 201 ÖS

BRODÉNS JURIDISKA BYRÅ

68 VÄSTEKLÅNGGATAN 68, STOCKHOLM. Rikstelefon 144 G*.

Utför alla Juridiska o. PRIVAT-

DETEKTIVA uppdrag diakret,

fort och billigt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:33:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rostrattkv/4/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free