Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:R 10
RÖSTRÄTT FÖR KVISTSOR
3
L. K.P. R:s 13:de centralstyrelsemöte.
Första dagens förhandlingar.
L. K. P. R:s 13:de centralstyrelsemöte
ägde rum i Stockholm lördagen den 8
och måndagen den 10 januari. Liksom
de båda föregående åren höllos
förhandlingarna i Whitlockska
samskolans lokal. Den vackra samlingssalen,
där mötesdeltagarna nu känna sig som
hemmastadda, var dagen till ära
dekorerad med rösträttsstandaret — lånat
från Jönköping — i fonden och
blommor och tallkvistar kring talarstolen.
Mötet öppnades av vice ordföranden,
d:r Karolina Widerström, som i sitt
hälsningstal erinrade om förra
centralstyrelsemötets beslut att under den
första riksdagen i perioden icke förnya
framförandet av kvinnornas
rösträttskrav, men att, om en ändring i
situationen inträdde, centralstyrelsen vore
beredd att upptaga frågan till förnyad
prövning. Då det emellertid inte bara
är en eller ett par frågor, som
sysselsätta riksdagen, utan den måste utföra
sitt reguljära arbete, kunde man vänta,
att den även borde ta kvinnornas
röst-rattsfråga under behandling, i
synnerhet som vi nu ha det faktum att
påpeka, att Danmarks kvinnor fått sin
rösträttefråga löst. Talarinnan relaterade
därefter de händelser, som under årets
lopp varit av såväl glädjande söm
so red i g beskaffenhet. Bland de förra
räknade bon segern i Danmark och det
sällsynt WoVnde somrr*rmötet i
Hus-kvarr*. till de cprare förre
statsminister Far! S+naffs och fru Martina
Bergman-Österbergs död, vilka båda
personer av rösträttsrörelsens vänner
alltid skola bevaras i tacksam
håer-komst. D:r Widerström avslutade sitt
arf:’rande med att erinra om krigets
verkrin o-ar, som gjort sisr kännbara
även i vårt land och uttryckte den
tanken, att om den erroneiska kulturen
sd-all krnna å+erupnstå, måste mön och
kvirrnox» gemensamt arbeta på ändrade
förhållanden.
Val.
Efter förrättat namnupprop, som gav
vid handen att centralstyrelsemötets
medlemmar sablats till ungefär ett
hundratal, valdes till sekreterare för
mötet fru Ester Brisman, friherrinnan
Ellen Palmstierna, fröknarna Signe
Jacobsson, Elin Odencrants, Karin
Blomdahl och Gertie Söderberg. Till
presskommitterade utsågos fruarna
Ellen Hagen, Gulli Petrini och Jenny
Veländer med fruarna Elin Wägner
och Hilda Sachs som referenter.
Till Landsföreningens verkställande
utskott, som förr utsetts av
Stockholmsföreningen, men nu enligt
stadgeändring av centralstyrelsemötet,
valdes fröken Signe Bergman, d:r
Karolina Widerström, fru Ezaline Boheman
och friherrinnan Ebba Palmstierna
samt till suppleanter fru Ester
Brisman och d:r Gulli Petrini.
Till L. K. P. R:s ordförande valdes
med acklamation fröken Signe
Bergman.
Till representanter i C. S. A.
återvaldes fröknarna Anna Whitlock och
Signe Bergman samt fruarna Kristina
Borg, Leonore Odencrants och Mary
von Sydow.
I en för mötet tillsatt
resolutions-kommitté invaldes fröknarna Anna
Grönfeldt, Sigrid Kruse och Elin
Wahl-quist.
Meddelanden från sekreteraren.
Innan fru Boheman lämnade
redogörelse för föreningsarbetet under året
meddelade hon centralstyrelsemötet att
hon, på grund av hopat arbete inom
Turistföreningen, sett sig nödgad att
avsäga sig sekreterareskapet. D:r
Widerström frambar V. U:s varma tack
för hennes verksamhet under de
gångna sju åren och fru Frie^ga Carlberg
tolkade landsortens tacksamhet och
saknad. Sedan även fru Bolin yttrat
några ord av tacksamhet, lämnades en
från fröken Hildur Öijer inkommen
redogörelse för Kvinnornas kalender.
Resultatet var inte så gynnsamt, som
man haft skäl att vänta. Visserligen
hade debet och kredit gått ihop, så att
all förlust var utesluten, men i den
restupplaga av 1,500 exemplar, som
återstår, ligger just överskottet, den
förtjänst, som skulle kommit
resetala-refonden till godo. Mötet uttalade
allmänt sin stora belåtenhet med den
vackra publikationen och sin
tacksamhet mot fröken Öijer för det utmärkta
sätt på vilket hon fullgjort sitt
uppdrag, och i anslutning härtill beslöts
att avsända ett telegram till
Göteborgsföreningens nitiska sekreterare.
Allmänt uttalades också den
förhoppningen, att mötesdeltagarna, var på
sin ort, skulle söka arbeta på att få den
resterande upplagan av kalendern såld.
Härefter lämnades en del uppgifter
om föreningarnas arbete under det
gångna året. Föreningsantalet
utgjordes den 31 december 1915 av 215,
däribland 21 filialer mot 209 från
föregående år, därav 22 filialer. Under 1915
ha bildats 13 nya föreningar och
huvudsakliga hedern av dessa
tillkommer de båda kursledarna i
Bergman-Österbergska kurserna, fröken Walborg
Bergström och fröken Emma Aulin.
Förlagsverksamheten har att uppvisa
större siffror än föregående år; 44,040
exemplar tryckalster ha utgivits för en
kostnad av 2,132 kr. och 75 Öre. 7
cirkulär och 1 protokollsutdrag ha under
året utsänts till centralstyrelsens
medlemmar.
Framställning till statsministern om
kungL proposition till årets riksdag.
Efter förslag av V. U. diskuterades
därefter frågan om uppvaktning hos
statsministern med överlämnande av
en skrivelse, vari anhålles om kungL
proposition till årets riksdag om
rösträtt och valbarhet for landets kvinnor.
I den diskussion som följde framhölls,
att kvinnorna ha ett ouppfyllt
kungalöfte att hålla sig till. Förslaget vann
anklang och centralstyrelsemötet be-
Ur bokmarknaden.
MINNEN av och om EMIL KEY,
utgivna och utfyllda av Ellen Key.
Del I. Albert Bonniers förlag. 404
sidor. Pris häft. kr. 7.50, inb. 9.—.
För alla som vetat, att Ellen Keys
far, när hans dagar började stupa mot
mörkret, från egna trötta axlar till
sin äldsta dotters överflyttade värvet
att sammanfatta, fullständiga och
offentliggöra hans levnadsminnen, känns
det som ett stort lugn att äntligen
hålla i handen den förra delen av detta
verk och i dess efterskrift läsa löftet
om arbetets fullbordande inom året
1916.
Ty visserligen älska vi alla, på långt
och pä nära håll, Ellen Keys hem
Strand — där det ligger, för den
väg-farande dolt, som ett smycke infattat
i grönskan på det minnesrika
Om-bergs sluttning; men alla ha vi nog
också varit rädda för vad Strand
kunde komma att taga ifrån oss. Vem
visste väl, vad som kunde bliva övrigt
för skapande av böcker, när Ellen Keys
länge uppdämda lidelse för skapandet
av ett hem äntligen i hennes egen
levnadsafton fick taga sitt fria lopp?
Och den boken, vars förra del vi nu
fått till julklapp, den ville vi särskilt
ogarna gå miste om, den skulle ju
giva oss nycklar till en personlighet, som
blivit oss kär just genom den
obrottsligt helgjutna sammansmältningen av
det enskilda och clet offentliga,
människan och diktaren.
Men det gick oss väntande väl.
Strand blev färdigt Den fläck av
Sveriges jord, "där livets hav henne skänkt
en strand", omskapade Ellen Key
genom några års intensivt arbete av
hela sin varelse, kropp och själ, så att
den nu ger intryck av att åtminstone
under några generationer ha varit i
kultur- och naturnlskande människors
vård och ägo. Och det första större
verk Ellen Key utsände från det hem,
varmed livet betalat en del av sin skuld
till henne, och där hon själv dagligen
tacksamt lovprisar livet och naturen,
blev det pietetsfullt resta
minnesmonumentet över fadern.
Den nu föreliggande första delen, en
vacker volym med gedigen typografisk
utstvrsel och många intresserande
illustrationer — bland dem flera porträtt
av den enligt hans fästmös omdöme
"genomgripande sköne" Emil Key — är
uppdelad i tolv kapitel, av vilka det
första är ägnat åt Härstamningen. Man
får här veta, att släkten räknar sina
anor från klanen Mackay, som redan
under 1300-talet bebodde Sutherland i
Skottland. En av klanens medlemmar,
Donald Mackay, adlades 1628, fick
titeln lord Reay och i sitt vapen en
omkring en dolk knuten hand jämte
inskriften Manu for ti (med stark hand).
Denne lord Reay, "en ovanligt ståtlig
män, utmärkt genom snabb
beslutsamhet, mångsidig duglighet, stor
oegen-nytta och obrottslig trohet", hade
uppsatt ett regemente högländare — det
Mackayska — som var berömt för sin
styrka och uthållighet. Lord Reay och
h ans regemente gingo 1629 i Gustaf
Adolfs tjänst och anlände detta år till
Sverige samt förlades i Uppsala,
Enköping, Örebro och Västerås. I 30-åriga
kriget kämpade "de oövervinneliga
skottarna" med lysande tapperhet
under Gustaf Adolfs befäl.
Från officerare av detta skottska
regemente härstammar den svenska
släkten Key, redan från och med
stamfaderns son bofast i Småland, särskilt i
det vackra Tjust. Stora och små
herrgårdar i Småland nämnas tätt och ofta
i Emil Keys Minnen. Den gren av ät-
ten han tillhörde, Vindögrenen, har
fått sitt namn av släktgodset Vindö i
norra Tjust. Emil Keys farfar, Carl
Fredrik Key, "uppskattade Bousseau’s
Emile som ett evangelium" och
uppkallade sin ende son med detta namn,
i fransk stavning och d:o uttal.
Emile Key, löjtnant, gifte sig med sin
kusin Caroline Fleetwood,
härstammande från överste Georg Fleetwood, som
kämpat i Gustaf Adolfs här. För deras
son Emil, Ellen Keys far, "blev
medvetandet, att hans fäder på mors som
fars sida kämpat för friheten under
Gustaf II Adolf, medbestämmande för
livsriktningen".
Inte så alldeles lätt har det sig att
inom en tidningsartikels trånga ram
giva någon föreställning om
minnesbokens rika innehåll: människor och
händelser, tidsrörelser, intryck,
stämningar och känslor draga här förbi i
den mänskliga livsförnimmelsens
brokiga mångfald och blandning av smått
och stort. Efter i Lund avlagd
kansliexamen (Lunda-tiden) inskrev sig
Emil Key 1841 som "ung man i
verken" och anträdde 1843 — förmögen och
oberoende som han var — en vidsträckt
ettårig utländsk resa med långt
uppehåll i Paris (Första utomlandsresan).
Hemkommen vistades han under några
år om vintrarna i Stockholm som
"kongl. sekter" och fördes av sin
personliga läggning och sina intressen
tillsammans med en hel del personer
ur den litterära och konstnärliga
världen (Stockholmsminnen). Hans
styvfader, Adam Christian Raab på
Ryss-bylund, känd som trogen förkämpe för
representationsförslaget, vistades
dessutom som riksdagsman en del av året
i Stockholm, och i dennes hem
sammanträffade den unge Key även med
betydande politiska män, Hans Minnen
återspegla därför mycket av den ti-
slöt att genom en deputation
överlämna en dylik skrivelse till
statsministern. Att deltaga i samma deputation
utsågos fröken Anna Whitlock, fru
Ann Margret Holmgren, fru Frigga
Carlberg, docenten Hilma Borelius och
fröken Gerda Planting-Gylienbåga.
De Bergman-Österbergska
samhälls-kurserna.
Eftermiddagens förhandlingar, som
leddes av .ordföranden, fröken Signe
Bergman, började med en redogörelse
av friherrinnan Ebba Palmstierna för
de Bergman-Österbergska
samhällskur-serna. Årskursens ledare har varit
fröken Walborg Bergström, som hållit
kurser i Södermanlands, Jämtlands,
Västmanlands och Norrbottens län och
haft ett sammanlagt åhörarantal av
12,648 personer. Månadskurser ha
hållits med fröken Emma Aulin som
ledare i Östergötlands och Kristianstads
län på 29 platser och med 7,665 åhörare.
Fristående kurser ha ävenledes
anordnats i Eslöv och Växjö med 425
åhörare på den förra och 1,460 på den
senare platsen. Sammanlagda
åhörarantal et under året utgöres av 21,823
personer med 250 föreläsningar på 110
platser. Det är sålunda ett mycket
omfattande upplysningsarbete som
utförts. Sedan friherrinnan Palmstierna
lämnat en del praktiska råd och
anvisningar för kursernas ordnande,
frambar hon ett varmt tack till fröknarna
Bergström och Aulin för deras nitiska
arbete. Till kommitterade för kurserna
för år 1916 valdes för Götaland fru
Anna Wicksell, fröken Gerda
Planting-Gvllenbåga, fru Frigcra Carlhersr och
«om suppleant fru Maia Strandberg.
För Svealand fruarna Gerda Hellberg,
Ellen B agen, Gulli Petrini och som
supuleant fru Ella Billins:. För
Norrland fröknarna Anna Grönfeldt, Märta
Bucht och fru Gerda Mod£n och som
suppleant fröken Hilma Blomstrand.
Samarbetet mellan nordens kvinnor.
Till landsföreningen hade från Dansk
K vindesamfund ingått en inbjudan att
dens kulturhistoria och många kända
svenska män, Blanche, Ahnquist,
Hier-ta t. ex., passera i dem revy, delvis i
ny ocl^ roande belysning. Ett
intresse, som Emil Key delade med sina
demokratiskt tänkande vänner, var
Bildningscirklarna, ett försök
att till småborgar- och
hantverkareklassen närma de studerade för att
sprida bildning i de djupare leden.
Rörelsen, vilken dock som frukt avsatte
tidskriften Läsning för folket,
avtynade bl. a. genom allt det hån som
mötte den — en kapten vid Kalmar
regemente brukade betecknande nog som
okvädingsord under exercisen med
förkärlek använda "din förbannade
bild-ningscirkulus!"
Av de politiska strömningarna var
emellertid Skandinavismen den som
livligast upptog Emil Key och därför
också fyller ett av bokens kapitel.
Skandinav hade han varit redan som
ung student i Lund, och hans
skandinaviska känslor förstärktes och
fördjupades under en resa i Danmark
1846, från vilken härrör sig den
intagande skildringen av paret Ingemann
och deras hem. Skandinavismens
idéer förblev Emil Key trogen sitt liv
igenom. Han gjorde en stor insats i
rörelsen genom att hopsamla en större
penningsumma, varmed svenska
frivilligas resa till Danmark bekostades.
Meddelade utdrag av brev från Keys
vän Robert v. Kraemer, vilken 1848
dragit ut som frivillig, vittna om de
■unga entusiasternas besvikenhet över
att ej kunna berätta om kulor och krut.
Påfallande är vilket galleri av
stilfulla personligheter man möter i
avdelningarna Barndomsminnen,
Mor-mor och Farmor samt Syskon. Flera av
dessa karaktärshuvuden hava gjorts
till föremål för mera fristående
skildringar av största intresse. Sålunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
