Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
RÖSTRÄTT FÖR KITISNOR
N:R 3
Men hennes tungas band lossnade,
och hon gav sig ut på föredragsresor
i landet, överbevisade motståndare,
vann vänner och bildade föreningar.
Hennes väckande insats i
rösträttsarbetet kan över huvud taget knappast
värderas nog högt.
När Kvindesaksforeningen beslöt att
utgiva tidskriften Nylsende, blev hon
dess redaktör. Efter fem år, då den av
ekonomiska skäl ej längre kunde
fortsätta, övertog Gina Krog den helt oeh
hållet själv och bar den tunga bördan
i 29 år till sin död vid 69 års ålder.
Säkert föll det henne aldrig in att kasta
den ifrån sig.
Gina Krog kunde inte svika.
I Nylsende vakade hon över kvinnors
rätt på alla områden med hela sitt
varma moderliga hjärta, och hon lämnade
inte statsmakterna ro, förrän
kvinnorna fått de önskade förbättringarna.
När International Council of Women
höll sitt femårsmöte i London 1899, for
hon dit; upptogs som
hedersvicepresident och förband sig att söka
åstadkomma ett kvinnornas nationalråd i
Norge, vilket lyckades vid den nordiska
kvinnokongressen i Kristiania 1902.
Hon blev ordförande i Norske
Kvin-ders Nationalraad, som nu innefattar
en mängd lokalråd och alla slag av
större kvinnoföreningar i landet. N.
K. N. har stått i livlig rapport med
regering och storting, tillfrågats om råd
i diverse frågor och i det hela lyckats
bli populärt. I år skulle dess fjärde
stora landsmöte hållas i Drammen.
Även i I. C. W. lämnade Gina Krog
ett värdefullt minne genom att få
kampen mot den vita slavhandeln införd
i programmet.
Av dessa löst uppdragna konturer
torde inses att tomrummet efter Gina
Krog blir stort.
Som ett erkännande av hennes
förtjänster beslöts, att hennes begravning
skulle ske på statens bekostnad — en
pietetsfull och vacker hedersbevisning
av Norges män.
Även L. K. P. B. har velat hedra den
beundransvärda rösträttskvinnän
genom att representeras vid
begravningen av fru Ellen Hagen, som
nedlade en krans, på vilkens blågula band
stod:
Sörjande vid din grav
stå svenska kvinnor
med tack för vad du gav.
Må Gina Krogs minne leva bland
oss!
Ann Margret Holmgren,
f. Tersmeden.
De Bergman-Österbergska
samhälls-kurserna.
Den 14 april avslutades samhällskur-*
sen i Stockholms län, vilken pågått en
månad. Intresset för föreläsningarna
har på de flesta platser varit ganska
stort, och i synnerhet ha grundlinjerna
till de olika föredragen, vilka
utdelats gratis, mottagits med stor
tacksamhet
Antalet åhörare under kursen ha
varit 1,200, och ha 30 föreläsningar
hållits på 10 olika platser.
Sedan fröken Bergström avslutat
denna kurs, avreste hon till Gävle, där
rösträttsföreningen anordnat en tre
dagars föreläsningsserie med
föreläsningar ur Bergman-Österbergska
kursernas kursplan och, som det synes,
med livlig anslutning.
E. P.
Ny landvinning.
Vid Åmmeberg, Örebro län, har
bildats en filial av F. K. P. R., som lyder
under Askersund med lärarinnan
fröken Nelly Franzén som platsombud.
C. MAIiMSTRÖM
f. d. A. E. SCHULDHEIS (Firman grundad 1794)
drottninggatan 73 c norrlandsgatan 15
ALLM. TEL. 10 533 stockholm ALLM. TEL. 16221
Specialité:
Kammar - Borstar
Franska Parfymer
och Tvålar.
Varför böra männen arbeta för kvinnans
politiska rösträtt?
Enär frågan om kvinnans politiska rösträtt är en rättfärdighetsfråga,
enär staten behöver även kvinnan med hennes egenart för att sådana frågor,
som röra äktenskapslagstiftningen, arvsrätt, barnavård, fadersansvar, skolväsen,
religion, nykterhet, sedlighet? sjukvård, fattigvård m. m., må få en får alla
medborgare så lycklig lösning som möjligt,
enär kvinnans egen utveckling i hög grad måste främjas av hennes
deltagande i samhällsfrågorna samt
enär en varaktig fred mellan staterna säkerligen ej kan bevaras, förrän
kvinnorna fått tillräckligt inflytande på statsstyrelsen,
mena vi, att männen böra, oberoende av politisk åskådning för övrigt, arbeta
för en snar lösning av frågan om politisk rösträtt och valbarhet för kvinnorna
på samma villkor som för männen, och uppmana därför
dels männen i Kristianstad och omnejd att inträda i vår förening,
dels männen på andra orter att bilda liknande föreningar.
Kristianstad den 18 april 1916.
Styrelsen för lokalavdelningen i Kristianstad
av Männens Förband för Kvinnans Politiska Rösträtt.
Landstingsmannakandidaterna och kvinnorösträtten.
En axplockning ur de inkomna svaren från 13 län.
Då Första kammarens
sammansättning ytterst är beroende av
lands-tingsmannavalen och det är i denna
kammare det avgörande motståndet
mot kvinnorösträtten hittills varit att
finna, har det naturligen varit av allra
största vikt för landets
rösträttskrä-vande kvinnor att före
landstingsman-navalen veta kandidaternas ställning
till deras stora fråga. L. K P. R. beslöt
därför vid senaste centralstyrelsemöte,
att genom sina respektive länsförbund
och lokalföreningar till kandidaterna
sändav frågeformulär av följande
lydelse:
1. Är Ni anhängare av den politiska
medborgarrättens utsträckning till
Sveriges kvinnor?
2. Vill Ni i händelse av Edert inval
i landstinget verka för att till
ledamöter av riksdagens Första kammare
väljas män, som vilja medverka till
genomförande av denna reform?
Resultatet av denna rundfråga
föreligger nu till granskning från
åtskilliga länsförbund och erbjuder en
ganska intressant inblick i åsikter och
åskådningssätt. Som ett totalomdöme
kan sägas, att de som mest obetifigat
avgivit sin röst för vad de anse vara
rätt och sant, utan att låta diverse
betänkligheter spela in, äro
socialdemokraterna. De ha inte bara svarat kort
och gott ja, utan även motiverat sina
åsikter med hänvisning till
rättfärdig-hetskravet.
Även de frisinnade ha i allmänhet
besvarat de båda frågorna med ja, fast
man stundom kunnat förnimma en viss
tvekan i tonen, och så finns det ju en
del, som inte svarat alls. Somliga svar
ha varit ledsagade av sådana tillägg
som "självfallet", "naturligtvis", "med
nöje", "av verklig övertygelse" o. s. v.
En del ha kategoriskt svarat "ja, ja",
och åter andra ha svarat med en
hänvisning till partiets program. Bland
dessa senare har man påträffat
sådana, om vilka man inte kunnat undgå att
tänka, att de i likhet med salig biskop
Brask under sin namnsedel velat
smyga en lapp med påskriften: "härtill är
jag nödd och tvungen." Men i rättvi-
sans namn måste det tilläggas, att det
övervägande antalet av de frisinnades
svar synts vara utslag av en ärlig och
redbar övertygelse.
Högern, som inte har kvinnans
politiska rösträtt på sitt program, har i
alla fall i de 13 län, från vilka
tillsvidare uppgifter föreligga, glatt oss
med icke mindre än 19 obetingade ja.
Många ha stått tveksamma eller svarat
villkorligt ja och äro därför en
jordmån, som det kan vara skäl att
bearbeta. Somliga ha velat få röstplikt
införd for att bevilja kvinnorösträtten,
andra ha fordrat garantier för att alla
kvinnor skola gå in i det Moderata
partiet, och en del ha svarat ja på den
första frågan, men nej på den andra.
Även motståndarna ha gjort sig
besvär med att motivera sitt avslag, och
då har det varit de gamla segslitna
argumenten, som vi alla känna till om
kvinnans plats i hemmet och männens
önskan att rädda henne undan
politikens dy. En. och annan blir så
högstämd att han benämner kvinnan
"Hemmets härskarinna och Furstinna
i Kärlekens rike". En högerman
svarar att "vad som försiggår i Europa
nu, och åstadkommits utan kvinnans
direkta ingripande i diplomatien, har
jag fruktat skulle bli en följd därav."
Detta yttrande står i direkt motsats
till ett uttalande av en annan man,
tillhörande samma parti, som säger:
"Utvecklingen synes nödvändiggöra
kvinnans politiska rösträtt. Mycket vore
nog nu annorlunda i Europa, om
kvinnan haft större inflytande."
En häradsdomare svarar: "Vill
såsom min enskilta tanke uttala rörande
edra frågor, att när den tidpunkten är
inne, som Världarnas Herre i sin
vishet har förut bestämt, så får nog
Sveriges kvinnor politisk rösträtt, vare
sig med eller mot mångas åsikt, om till
lycka eller icke för Land och Folk,
därom torde för all framtid, såväl som
nu, tvänne meningar komma att göra
sig starkt gällande."
Man tycker att tilliten till
"Världarnas Herre" även borde sträcka sig till
att med förtroende omfatta en reform,
som han finner lämplig att låta införa,
L&f kemifkffvd*;
foEdmkMdmn^j
ÄP&^^orhoj ,_
bcläien- Ivåit-ocfafärgen Aldiebolag Göfeborg
och att den således borde leda såväl till
landets som till folkets båtnad.
Med ganska stor förundran läser
man följande svar från professor
Reu-terskiöld i Uppsala: "Då kvinnan
redan har ’politisk medborgarrätt’ i
Sverige t. ex. beträffande tal-,
tryck-och mötesfrihet m. m., och alltså
frågan endast torde avse denna rätts
utvidgande till att omfatta politisk
aktiv eller passiv rösträtt, men
förutsättningarna härför varken äro för
handen eller böra önskas bliva för handen,
kan jag icke för det närvarande gilla
ett krav på sådan utvidgning."
En axplockning bland alla de
inkomna svaren har varit både intressant
och lärorik. De vita blanketterna ha
gjort samma tjänst som
fotografiplåtar. Man har lagt dem i ett
framkall-ningshad, och bilden har mer eller
mindre tydligt fixerats på ytan. Bakom de
till synes torra frågorna och svaren
har en personlighet trätt fram, ocli
man har i många fall fått en ganska
klar bild av mannen, som står bakom
orden. Många olika tonfall ha
förnummits, och de ha berett läsaren glädje,
undran, tillfredsställelse och i vissa fall
även löje. Hela känsloskalan har
passerats från den kärva, manliga tonen
till den lyriska och sentimentala.
Allra mest rörande ha svaren från en
del frisinnade lantmän varit. De ha med
möda och besvär präntat sina stora,
sirliga bokstäver, i korta oeh enkla
meningar givit tillkänna sin
rättsövertygelse, och man har haft en bestämd
känsla av att dessa ord icke varit för
tillfället hopsvarvade fraser, utan att
de burits av ett långt livs mödosamma
erfarenhet och vissheten om, att intet
i familjen eller staten bygges upp, som
inte män och kvinnor gemensamt lagt
grunden till.
Denna tankegång uttryckes av en
lantman i Skaraborgs län på följande
sätt: "Förutan kvinnans likställighet
med Mannen kan det lilla Samhället
(Familjen), svårligen bringas i
Harmoni. Följaktligen ej heller det stora
(Nationen)."
De motiveringar, som från frisinnat
och socialdemokratiskt håll
framkommit rörande önskvärdheten av
kvinnorösträtten, ha, förutom hänvändelsen
till rätt färdighetskravet, även varit
kvinnornas arbete för nykterhet och
fred.
Vi komma att i ett följande nummer
lämna fortsatt redogörelse för de
inkomna svaren._
Polissystrarna.
Frågan om en effektivare
organisation av Stockholms kvinnliga poliser
var måndagen den 17 april före i
stadsfullmäktige. Den kom huvudsakligast
att röra sig om det anslag av 2,000
kronor, som skulle möjliggöra
tillsättandet av ännu en polissyster, då
institutionen under nuvarande förhållanden
och med den fåtaliga arbetskraften
ingalunda kan betraktas som ett
slutgiltigt experiment. Fru Emilia Broomé
riktade i debatten särskilt en skarp
anmärkning mot en organisering, som
aldrig kunde leda till något gott
resultat, då man icke ens hållit tillräcklig
personal på sammanhängande tjänst.
Anslaget tillstyrktes även av hrr
Cederborg och Palmstierna, vilka ansågo
att nyttan av polissystrar borde
prövas, medan däremot hr Dahlén,
detektivkonstapel, yrkade på avslag. Han
beklagade att förhoppningarna om stora
humanitära och sociala fördelar
genom införande av kvinnlig polis blivit
grusade genom åtta års erfarenheter,
men han framhöll inte de brister i
själva organisationen, som omöjliggöra
frambringandet av ett gott resultat.
Först när frågan om polissystrarna på
ett nöjaktigt sätt ordnats, och
organisationen står på en praktisk grundval,
kan det vara tid att uttala sig om dess
verkningar. Stadsfullmäktige anslogo
också den summa, som av
drätselnämnden föreslagits.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
