Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR
N:r 14-15
Varför jag anslnlit mig till Männens förband iör kvinnans politiska rösträtt,
På den framställda frågan kan
jag-helt kort svara: därför att kvinnans
politiska rösträtt är lika mycket ett
behov för män nen, som för kvinnorna.
Detta av grunder, som Selma
Lagerlöf i sin lilla broschyr i frågan
alldeles förträffligt framställt, lika sant som
klart och fint. Det gamla
visdomsordet: det är ej gott att mannen är
allena, gäller ej blott om familjen, all
kultur fordrar samarbete av man oeh
kvinna. Deras olikhet, andlig såväl som
kroppslig, ii v avpassad just för det
samarbetet. Oeh behovet av detta
samarbete blir allt kännbarare, ju högre
uppgifter framställa sig för
kulturarbetet. Det politiska livet bar förr
varit mail kan väl säga ett grovarbete,
därför männens sak som de starkare.
I vår tid gäller det ii ven där alltmer
livets djupare realiteter; statslivets
formväsen, officiellt’ oeli konventionellt,
kan allt mindre tillfredsställa de
berättigade kraven, det behövs större
rörlighet, ii na re hänsynstagande åt alla
håll, att inga berättigade intressen bli
lidande1 i sina utvecklingsbehov, friare
utrymme för personligheten just i hans
arbete i det allmännas tjänst, kort
eligen mera liv, därigenom större och
värdefullare arbetsresultat. Jag är
viss om, att denna höjning oeh
förfining av det politiska livet ej kan
vinnas ulan samarbete av män ocb
kvinnor.
I en svensk för>amling av enbart
män är det sannerligen ingen lätt
hörda för don, vilken som ordförande
känner sig i ansvar för att ärendenas
behandling skall ge fullgott resultat, det
har jag själv haft riklig och mångårig
erfarenhet av. Det ligger något tungt
och trögt över förhandlingarna — med
allt erkännande av deras nationellt
solida former — något av osmort
maskineri kunde jag säga; det han nog göras
ett dugande arbete, men med
oproportionell .förbrukning av dyrbar tid oeh
dyrbar arbets k ra fl. Som i alla dessa
kommittéer, över vars arbete nu
för-spörjes så mycket klagan. Jag har
också riklig och mångårig erfarenhet
av ordförandeskap i församlingar av
män oeh kvinnor tillsammans, oeh
jag-kan vittna, att där friktion och
slitningar mindre göra sig märkbara, allt går
Kär männens röster samla sig till chor,
låt även kvinnornas i sängen klinga —
den tro, som frisk i deras drömmar bor,
skall kanske lyfta världens sorgeflor
och våra tvivels gäckeri betvinga1.
Maj 1W. ANDERS ÖSTERLING
En kompromiss.
Av dur! i H ert znta»-Ericson.
Det började bli skumt i det stora
vardagsrummet. men när fru Alving kom
in med kaffebrickan, bådo flickorna, att
de för all del skulle fä behälla
stämningen kvar. Det fanns dock ingenting
liknande denna nordiska vårskymning,
ocb lampa ville de inte böra talas om.
Fru Alving smålog, och när bon
slagit sig ned i gungstolen, såg hon fyra
blonda flickhuvuden avtecknade som
silhuetter mot väggytan. Kandidaten
satt litet längre bort med lutan i knät.
Det hade varit Bell man ssån ger och
gamla franska visor: "Fjäriln vingad
syns på Haga" ocb "Tu me de man ds
Marie", men nu hade tystnaden fallit
(»ver dem alla. kommit sakta ocb
förtroligt som skymningen, vilken
lockades fram ur vinklarna i det
oregelbundna rummet and er takåsen. Endast
knarrandet av gungstolens medar och
ett sakta skrammel med kopparna
tillkännagav. att inte var ocb en somnat
in med sina drömmar.
Ånej, man drömde helst vaken om
vårkvällarna, när man var ung. Fru
Alving mindes dem från sitt eget
skiftesrika liv, i Normandie och Bretagne
och i det första lilla konstnärshemmet
i Värmland. För henne var
drömmarnas tid slut, och hon, som visste vad
lättare och jämnare, ärendenas
behandling blir mer intresseväckande oeh
därför ock mer resultat givande, samt i
följd av allt detta arbetsglädjen
ojämförligt större. Allt förmåner, som jag
ej kan annat än innerligt tillönska
även vår riksdag.
Djursholm-Ös by i maj 1916.
Sigfrid Almqu is t,
f. (1. rektor.
Mitt svar på frågan kunde och borde
vara nog sä långt, men mitt av Eder
begärda hört a uttalande lyder:
Därför att .jag, sedan en gång den
förutfattade meningens d. v. s.
härvidlag den nedärvda oeh uppammade
fordomens fjäll fallit från mina ögon,
ansåg den enkla san it in gspl i k ten bjuda
mig att öppet och mera så att säga
officiellt erkänna min omvändelse eller
rättare mitt ny)))vaknande.
Jag fann lämpligt tillfälle härtill —
att ta steget fullt ut — då i juni 19.11
under det stora internationella mötet i
Stockholm för kvinnans politiska
rösträtt ii ven Sveriges avdelning för
Männens internationella förbund för
kvinnans politiska rösträtt bildades - -
genom att såsom medlem ingå i denna
svenska avdelning.
Tingstäde den 17 maj 1916.
Axel Bolin,
ka}) t en.
Till svar å Kil er fråga varför jag
anslutit mig till Männens förbund för
kvinnans politiska rösträtt, får jag
meddela, att detta skett av samma skäl,
som skulle förmått mig att tillhöra
en motsvarande sammanslutning till
förmån för männens politiska rösträtt,
om dessa saknat sådan. Enligt min
erfarenhet hava nämligen mail och
kvinna lika goda naturliga förutsättningar
och samma, befogenhet till full
medborgarrätt i det samhälle de tillhöra.
Uppsala den 1 juni 1916.
Rob. Hagen,
landskamrerare.
Enär jag i kvinnornas röstriittskrav
ser lika mycket en hela samhällets som
en kvinnornas enskilda välfärdsfråga,
måste jag lin na det vara varje
medborgares — och sålunda ii ven männens —
plikt att arbeta för dess genomförande.
Nu är det visserligen sant, att några
av de manliga, politiska partierna pa
sina aktuella arbetsprogram upptagit
i i ven kravet pä politisk rösträtt för
kvinnorna. Men, då det ju ii ven inom
det ymrti, vilket såsom sådant främst
representerar motståndet mot; k vin
no-rösträtten, linnes ett rätt avsevärt
antal enskilda anhängare därav, ligger
den tankern ju nära tillhands att söka
samla allt detta intresse4 under en hatt
till en utanför partierna stående
organisation. I (huta syfte tillkom i juni
1911 M ii nuens förbund för kvinnans
politiska rösträtt.
För varje särskilt; land är frågan om
kvinnornas rösträtt visserligen en dess
inre politiska angelägenhet, som det
kan sköta ganska oberoende av andra
länder. Men »less bärande idé, kravet
på alla människors fulla erkännande
såsom människor, är dock av den art,
som ej vet av nationella gränser. Mer
im många andra aktuella frågor måste
dennas öde ute i världen beröra oss.
Varhelst arbete nedlagts och
erfarenheter gjorts på detta område, kommer
det även oss till godo.
Den påtagliga nyttan av
internationellt samarbete har sålunda lett till
bildandet av Metfs International
Allian-ce for Womeifs Su IT ra ge (Männens
internationella förbund för k vi]inans
rösträtt), vilket, som bekant, omfattar
största delen av den civiliserade
världen. Inom denna sammanslutning
synes mig Männens F. K. P. B. ha sin
förnämsta uppgift. De svenska männens
direkta, aktiva, inrepolitiska arbete har
ju sina givna organ i de politiska
partierna. Men på det internationella
samarbetets område bör vårt lands
representant vara ett enhetligt, nationellt
uttryck för den sympati för
kvinnornas röstriittskrav, som förefinnes inom
olika kretsar av Sveriges män, och för
denna uppgift synes mig Männens F.
K. P. K. med sina rötter inom alla våra
politiska partier särskilt lämpat.
Förbundet: anslöt sig genast vid sin
uppkomst till ovannämnda
internationella organisation och har enligt min
mening därigenom också träffat det
rätta uttrycket för sin huvudsakliga
verksamhetsform.
Saltsjö-Duvniis den 11 maj 1916.
Klas Hedström,
löjtnant, se kr. i Männens F. K. P. K.
På er fråga vill jag svara, att jag
ansluter mig till kravet på politisk
rösträtt för kvinnor av det enkla skälet,
att jag finner det självklart rättrådigt
att ge henne san un a möjligheter som
ile manliga medborgarna att göra sina
öuskningår gällande beträffande
samhällets gestaltning. Denna principiella
ståndywnkt är för mig den enda
hållbara i denna sak. Frågan om det skulle
vara ti fl nytta eller skada för
samhället", om kvinnan Ii ek politisk rösträtt,
hör inte dit. Vad som är nyttigt eller
skadligt iör samhället är nämligen en
fullkomligt subjektiv sak. Jag har
aldrig tänkt mig att förmena mina
y)oli-tiska motståndare bland männen
röst-j rätt, fast deras politiska verksamhet i
mina ögon iir i hög grad skadlig
forsa m häl let. Jag finner intet skäl att re-
livet kunde bjuda av bittra
missräkningar, kände medlidande med dessa
ungdomar, som väntade så mycket och
till slut måste nöja sig med en bråkdel.
De voro alla fyra lärarinnor vid
stadens sam skola oeh det var bland
spillrorna av hennes forna v ii 1 stånd de
funnit en lugn och tryggad hemvist.
Kandidaten var en släkting, som i och för
tillfälliga studier uppehöll sig på
platsen.
När klockan led mot sju, reste fru
Al-■ vin g sig och sade med ett ursäktande
; leende:
| — Jag iir ledsen att behöva bryta
I stämningen, men jag måste bort på ett
: möte.
j Hon gjorde inte ens något försök att
få flickorna med. Det hade prövats
förr, men strandat på deras ungdom
och enfald.
Kandidatens cigarrett beskrev en
eld-cii-kel i luften.
— Är det fråga om ett möte i F. K.
| P. K.? sade han med ett insinuant
ton-! fall.
— Ja.
En av gestalterna reste sig plötsligt
ur soffhörnet
— Då följer jag med.
I — Du Lena! ljöd det i korus från tre
| lliekstäiimior.
I — Ja visst, vad iir det för
märkviir-! digt med det. Jag iir gammal röst-
riittskvinna, och vi gör väl sällskap
allesammans.
Flickorna i ego, men kandidaten, som
inte kunde förlika sig med att den
sötaste och intelligentaste av ilickorna
skulle vara anhängare av de moderna
idéerna, kunde inte avhålla sig från ett
betänksamt:
— Nej men snälla fröken Barkman.
— - Jag måste skynda i förväg och
ordna (Mi del saker, avbröt fru Alving,
men mötet börjar inte förrän åtta, och,
snälla Lena, tag påskliljorna och
narcisserna med, iir du rar. Kon nickade
farväl åt de andra, och kandidaten
följde artigt med för att hjälpa på
med kappan.
Lena såg sig stridslystet om i
halvmörkret, tills hennes blick föll på de
t re kamraterna.
~ Att ni har hjärta att låta en
gammal kvinna gå och arbeta för era
rättigheter. medan ni helt obekymrat
sitter kvar och slöar, utbrast hon.
— Arbeta för oss, tack så mycket, vi
vill ingen rösträtt" ha.
— Varför inte’?
— Ilar du inte märkt:, att det iinns
ingenting, som avskräcker männen till
den grad, som när de få veta att en
Hicka iir rösträttskvinna.
— Det var alltså pudelns kärna. Du
förnekar gärna ditt eget kön, om det
bara gör dig mera tilldragande i
männens ögon.
— Det gör jag inte, men det iir nu en
gång sä, att vi har vårt att sköta oeh
de har sitt.
— Och du iir tillräckligt ung och dum
för att inte inse, att vårt och deras iir
sä sammanblandat, att man inte kan
säga var det ena slutar och det andra
tar vid. Har inte du, Kagnhild, ofta
beklagat dig över att din lön inte
räcker till, när du måste skicka be ni
hälften till din familj. Vem bestämmer
över din lön? Män. —
— Men det iir alldeles naturligt, att
mannen som familjeförsörjare skall ha
högre lön än vi.
- O, du kvinnliga ödmjukhet, det
måste vara något, som sitter rotat i
oss ända från de dagar, då vi som
handelsvara överräcktes från fadern
till mannen. Är inte du också
familjeförsörjare oeh många kvinnor med dig,
som får slita och släpa i det oändliga.
Om staten hjälper till med barnens
underhåll, det kan jag gå med på, men
lika lön för lika arbete iir den enda
rättvisa normen, när det gäller män
och kvinnor. Men det där får vi tala
mera om en annan gång, flickor, nu
måste jag skynda på. Sitt ni kvar oeh
betänk era synder.
När hon slagit igen tamburdörren,
hörde bon kandidatens steg efter sig i
trappan.
— Är det ni, fröken Barkman?
— Ja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
