Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r} 20
RÖSTRÄTT FÖR KVINNOR
5
sonera på annat sätt, när det gäller
kvinnan. Hon skall således ha rösträtt,
även om det samhällsideal hon
eftersträvar är ett annat än mitt.
Vid sidan av saken kan jag till sist
nämna, att enligt min uppfattning
mänskligheten skulle ha gott av att ta
kvinnan litet mer till råds vid
ordnandet av sina angelägenheter. De
djupgående olikheterna i mannens oeh
kvinnans tanke- oeh känsloliv äro
naturfenomen av en utomordentlig
betydelse. Liksom den enskilde mannen för
sin sunda utveckling behöver kvinnan,
sä behöver också det manliga
samhället kvinnans rådslag oeh inllytande för
att bli ett verkligen mänskligt
samhälle. Särskilt tänker jag på, i huru
hög grad den for mankönet
karaktäristiska brutaliteten behöver avdämpas av
kvinnans motsatta instinkter för att ej
leda till ödesdigra förvillelser. Den
sedan nära två år fortgående djuriska
oeh vansinniga storslakten av jordens
iidlaste människomaterial borde Öppna
ögonen på litet var för den saken.
Stockholm i juni 1916.
Israel Holmgren,
professor vid Karolinska institutet,
direktör över kgl. Serafimerlasarettet.
Jag vill härmed framhålla, att
motiven för min anslutning till Männens F.
K. P. II. ju redan blivit offentliggjorda
genom det upprop, som vi (styrelsen)
nyligen låtit utsända.
Skulle Ni dock önska ett korlare
uttalande, sä vill jag mycket gärna stå
till tjänst. ––––
1 den mån jag kan, vill jag arbeta
för en snar lösning av frågan om
politisk rösträtt och valbarhet för kvinnor
på samma villkor som för män,
emedan jag anser männens självtagna rätt
över kvinnonia vara orättfärdig och
sålunda stridande mot sant kristlig
anda. Genom männens förmynderskap
ha nämligen i otaliga familjer uppstått
sådana förhållanden, som bragt dem
alla i nöd och elände. Man och hustru
skola leva tillsammans som
jämnställ-da kamrater. Vid lagstift ning och i
allmänhet, när kvinnor ha män till
principaler, ha dessa utnyttjat sin
makt t ill kvinnornas nackdel på ett
sätt, som ej kan rättvist försvaras.
Kristianstad den 2;> maj 1916.
yHs Nordland,
läroverksadjunkt.
Som svar å Eder ärade fråga ber jag
i korthet få anföra:
1) Det synes mig självklart, att
tidens utveckling tenderar åt det
demokratiska hållet; kanske är detta
grundat på yttre nödvändighet, kanske på
en humanitetens seger, kanske på båda
i förening; i varje fall varken får
ellelkan kvinnan saknas i denna de breda
massornas uppmarsch.
2) De farhågor, som enligt vissas
mening skulle bliva en följd av den
kvinnliga rösträttens genomförande,
förefalla mig vara skäligen ogrundade; ännu
har aldrig, åtminstone i svensk
historia, någon ideell politisk fråga varken
satts på dagordningen eller slutförts
utan att hava blivit omgärdad med
tillräckliga kauteler; säkert kommer den
kvinnliga rösträttsfrågan att bli
föremål för samma "omtanke", varför det
svårligen torde kunna bli tal om någon
utvecklingens forcering på denna
punkt.
3) Det synes mig omöjligt, att den
politiska representationen, även sedan
kvinnan ryckt in, skulle kunna
uppvisa ännu flera underhaltiga
representanter för politisk ocli personlig
mogenhet än vad som redan varit fallet
t. ex. under sista riksdagsperioden:
efter min tro måste kvinnans politiska
medlemskap till och med medföra en
utränsning av många sådana
kvalitativt lägre manliga element, till det
helas fördel och nytta.
4) Icke minst- det närvarande
tidsläget har givit vid handen, att kvinnan
är oumbärlig i det moderna samfundet,
vid lösandet av alla sådana uppgifter,
som fordra mera känslobetonat
intres-st1 och aktivt humant arbete.
5) Slutligen, för att icke säga både
först och sist, synes det mig vara en
skriande orättvisa, att staten
underlåter tillämpa rättfärdighetsprincipen
mot en grupp .människor i samhället;
ett stannande vid en förgången
ståndpunkt t yck e s m i g i cke 1 > l o 11 vara i
i högsta grad oförnuftigt, utan rent av
| strida mot utvecklingens lag såsom
så-| tian.
i Malmö den 30 maj 191(3.
! Teodor Nyström,
| läroverksadjunkt.
Till svar å den av Eder utsända
rundfrågan om orsaken, varför jag
an-| slutit mig till Männens förbund för
kvinnans politiska rösträtt, har jag ej
att meddela något utöver vad som
torde ligga i sakens natur och därför bör
vara uppenbart för en var: jag har
anslutit mig till föreningen i fråga
därför att jag anser dess syfte vara
samhällsgagneiigt och fördenskull
förtjäna understöd av alla rättänkande
medborgare. Beklagligtvis finns det så
inånga dylika behjärtansvärda
föreningssyften, att den tid och det
arbete, som från varje föreningsmedlems
sida kan ägnas vart oeh ett av dem,
icke kunna bli synnerligen rundligt
tillmätta.
Södertälje i juni 1916.
Jakob Pettersson,
borgmästare,
ordf. i Männens F. K. P. 1L
Jag har gått in i föreningen så att
säga av samvetsskäl. Det syntes mig
som en oomgåelig plikt att på något
sätt vittna för denna rättvisa, kanske
den allra rättvisaste av alla politiska
teorier. De Jlesta andra stora frågor i
det offentliga livet ha så många
facetter och ofta lika många lösningar som
facetter: de beröra ju i regel intressen,
som skifta i innehåll för varje parti
och alltså har varje parti med en viss
rättvisa sitt srar på vart problem.
Kvinnorösträtten ar däremot ett enda
rent och stort plan, den är ett purt
mänskligt rättvisans krav, som går
utanpå m i i n n i s k o gr u p p e r na s s ä r i n t re s
-sen. Och liksom varje annan rättvis
idé, även om den i förstone skrämmer,
sä kommer den dock i längden att i
praktiken verka välsignelserikt såväl
för det enskilda landet, som för
förhållandena. staterna emellan, såväl för
familjernas lycka som för individernas
utveckling.
Nu är det som bekant en risk
förhanden, att ett plötsligt införande av
kvinnlig rösträtt skulle medföra en
riksfarlig övervikt för
försvarsfientliga eller försvarsljumma fraktioner.
Detta får dock icke hindra oss att
erkänna den teoretiskt absolut klara
rättvisan i kvinnorösträttens krav, oeh det
får icke hindra oss att hylla en rörelse,
som söker och i första hand också bör
söka övertyga kvinnorna själva om
rätten och skyldigheten att vara vakna,
sin rösträtt krävande medborgare.
För det praktiska genomförandet av
en så gigantisk reformidé som denna
VIKINGS TEXTIL-KRAM
Nutidens yppersta putsmedel för tygskor
Fabrikant: Industri-A.-B. Viking, Örebro
kräves en stor stat.smannaklokhets
vägar och medel, vilka lekmannen icke
kan antyda. Men säkert är ett av
villkoren för att operationen skall lyckas
just det, att alla klassers kvinnor äro
villiga till att gripa den röstsedel, som
bjudes dem oeh alltså i denna
kardinalpunkt äro beredda på de plikter, som
den politiska rösträtten medför.
Stockholm den 31 maj 1916.
Johnny Roosval,
docent.
Därför att jag för min ringa del
velat demonstrera mot den stora
orättvisa, som begås mot kvinnan,
därigenom att hon vägras rösträtt. Min
uppfattning är, att kvinnan har den
svårare lotten i livet, och därför bör man
underlätta i stället för att försvåra för
henne att inverka på förhållandena i
tillvaron. Hon behöver rösträtten.
En orättvisa kan aldrig vara till
nytta för staten. Man hör ofta det
resonemanget om den kvinnliga
rösträtten, att den visserligen är berättigad
sedd från rättvisans synpunkt, men ej
tillrådlig sedd från statsnyttans. Jag
för min del tror, att en orättvisa aldrig
kan bli liktydig ined statsnytta.
Al by i maj 1916.
K. A. W idegren.
ci vilingenjör.
Frågan
om politisk rösträtt för kvinnor har
i den svenska riksdagen varit
föremål för icke mindre än 31 motioner
och en kunglig proposition. Den
första motionen framlades 1884 av F. T.
Borg. Frågan har fyra gånger
vunnit Andra kammarens bifall, senast
1914, men ständigt fallit på Första
kammarens motstånd.
— Vänta, så få vi sällskap en hit.
När de kommit ned på gatan
öppnades ett fönster, och ett blont flickhuvud
tittade ut:
— Du glömde blommorna, Lena.
— A tack, så snällt att du kom ihåg
dem.
Hon tog emot den stora buketten av
narcisser och påskliljor i sina händer.
— Gult och vitt, sade hon, rösträttens
färger, solens och renhetens.
— Falskhet och arsenik, svarade
kandidaten med en grimas. Hur kan en
sådan liten kvinnlig varelse som ni
egentligen vara rösträttskvinna?
— Skulle ni inte kunna tänka er de
båda begreppen förenade?
— Omöjligt.
— En betänklig begreppsförvirring,
sade hon och skakade på huvudet, och
ni som annars är en så klok man.
— Hur blev ni rösträttskvinna?
— Jo, det skall jag berätta er. Jag
blev det på en stor släktbjudning
hemma hos min pappa. Dar var en äldre
herre, som höll tal för kvinnan, och han
fann knappast ord nog uttrycksfulla
för att beskriva hennes härlighet. Hon
var furstinna i kärlekens rike och
pras-tinna i hemmets tempel och allt det
där som går så lätt att säga, men är
flyktigare än champagneskummet i
glasen. Kontentan av hans tal var
emellertid, att kvinnan skulle vara i hemmet
och inte ute i förvärvsarbetet, oeh det
var mot den nya tidens emancipations-
idéer han ville slunga sin bannstråle.
Om ni visste vad kvinnorna log emot
honom, och hur de böjde sina huvuden
som blommor, när de till slut fattade
sina glas, alla utom jag, ty jag hade
reda på att just denne man tvingade
hundratals kvinnor ut från sina hem
lill förvärvsarbete i lians fabriker. Jag
visste att han tjänat sin förmögenhet
på dessa stackars undernärda,
blodfat-tiga kvinnor, som efter sitt tunga
dagsverke fick sköta om hem oeh barn,
och jag visste att det var ett blodigt
hån allt vad han yttrade.
Därför satt jag som en pinne på min
stol, och jag tänkte, att det var bra
litet värde med den kvinnlighet, som
bara skulle existera i salongerna till
männens fägnad.
Ja och så skrev jag in mig i F. K. P.
K., vilket hade samma verkan som en
bomb i min högkonservativa familj, och
för att komma ifrån allt bråk tog jag
emot vikariatet här.
Kandidaten stötte sin käpp mot
gatstenarna.
— Och nu skall ni arbeta i
rösträtten för edra medsystrar, men är ni så
säker på att de vill ha er hjälp? Ni
lämnade tre unga kvinnor efter er där
hemma.
— Det är något, som ni män lärt er
under er kamp för tillvaron, sade hon,
och det är solidaritet. Det återstår oss
ännu att lära, men vi ska lära oss det.
— Tills en man kommer och virar
både er och er övertygelse kring sitt
lillfinger.
— Är ni så säker på den saken?
Hennes ögon blixtrade till.
— Jag har sett det så ofta.
— Det beror på att vi alltför länge
levat i ett beroende- och
förnedringstillstånd.
— Kallar ni kärleken ett
förnedrings-tillstånd?
— Ja, om den dödar vår känsla av
medansvar. Annars vill jag kalla den
det högsta av allt.
Det hade kommit en varm klang i
hennes stämma, och han tog inte
blicken från hennes lilla ivriga, bleka
ansikte.
— Men vi fordrar allt av den kvinna
vi älskar.
— Varför fordra mer av henne än
vad ni själva kan ge. För mig har det
alltid stått som något främmande, att
"mannens verk och kvinnans kärlek
voro fiender av begynnelsen". Ingen man
kan tänka sig att för kärleken avstå
från sitt livsverk, och den kvinna, som
inte glädjes ii ver mannens verk liksom
över sitt eget, hennes kärlek binder, i
stället för att lyfta, och det är väl ändå
uppåt vi måste.
De gingo en stund tysta och stodo
plötsligt framför samlingslokalen. Han
såg den unga flickan stå där så rank
och käck, och det var honom
motbjudande att släppa henne just nu.
— Skulle ni inte hellre vilja följa med
mig ut på en vandring än att gå in dit.
Han pekade på lokalen.
Hon såg upp och rodnade flyktigt,
men svaret kom frankt:
— Jo, det skulle jag, men det är min
plikt att gå dit.
— Där ser ni, sade han med en trött
gest, er plikt kommer alltid i kollision
med våra önskningar.
Nu skrattade hon.
— Säg hellre att era önskningar
kommer i kollision med vår plikt. Vet ni.
jag känner en fru, vars man med
notorisk noggrannhet fick ett anfall av
gikt varje gång hans hustru skulle gå
till ett sammanträde i F. K. P. IL Tror
ni det skulle falla någon kvinna in att
be en man avstå från att gå på ett
stadsfullmäktigsammanträde, därför att
hon händelsevis hade lust att ta en
promenad då?
Han gjorde en sorglustig grimas, men
kunde inte undgå att se logiken i
hennes yttrande.
— Låt oss ingå en kompromiss, sade
hon ivrigt, ni följer med mig in på
mötet, och sedan följer jag med er på
en promenad.
Han såg olustigt bort mot den röda
byggnaden, där människor började
strömma in.
— Kvinnans list... mumlade han.
men följde henne genom entréen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
