Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 22
RÖSTRÄTT FÖR K VISKOR
3
Under Strängnäsdömens hägn.
De svenska kvinnornas fjärde allmänna rösträttsmöte 17 och 18 juni.
Man kan säga att idén med
sommarmöten organiskt vuxit fram nr
rösträttskvinnornas känsla av samhörighet
och solidaritet. Betydelsen av några
dagars samvaro för dryftande av
gemensamma angelägenheter och för
uppskis-serandet av planer för
agitationsarbetet kan inte skattas nog högt, och när
Södermanlands länsförbund inbjöd till
ett möte i Strängnäs lördagen den 17
och söndagen den 18 juni, var det
mellan två och trehundra kvinnor, som
hörsammade kallelsen.
Både tid och plats voro ju ägnade
att göra sommarinötet till en ljus och
vacker upplevelse* och de som sett det
lilla Strängnäs, inbäddat bland lummig
grönska och blommande syrénhäckar,
med den ärevördiga domkyrkan som en
central punkt i den medeltida idyllen,
där gamla lutande hus och pittoreska
gårdsinteriörer ännu ha mångt och
mycket att berätta från en svunnen tid,
bevara det som ett vackert minne.
Rösträttskvinnor från alla delar av
vårt långsträckta land infunno sig
också i Blåbandsföreningens lokal
lördagen den 17 juni, hälsade vid sitt
inträde av den vitgula rösträttsflaggan,
som fladdrade för en frisk nordan.
Salen var vackert dekorerad med flaggor
i Sveriges och rösträttens färger, och
som det höves vid midsommartid,
pryddes estraden med ängsblommor,
hund-kex och smörblommor.
Första dagens förhandlingar.
Mötet inleddes med sjungandet av
"Du gamla, du fria", vareftér
Södermanlands länsförbunds ordförande, fru
Augusta Widebeck, hälsade de
närvarande välkomna och i sitt anförande
betonade vikten av kvinnornas inbördes
sammanhållning och solidaritet. Målet
är dock solidariteten mellan män och
kvinnor, och en hjälptrupp i kampen
är Männens förbund för kvinnans
politiska rösträtt, vilket vid sommarmötet
representerades av kyrkoherde August
Bruhn från Skepparslöf.
Till mötets ordförande valdes
därefter fröken Signe Bergman och d:r
Lydia Wahlström, till v. ordförande d:r
Karolina Widerström, till sekreterare
fröknarna Helga Sundborg och Ingrid
Bergius och till protokollsjusterare
generalskan Bergman och fröken Eva
Sack. Sedan godsägaren, fröken Eva
Fröberg, Husby säteri, uppläst en av
henne själv författad stämningsfull
och anslående prolog, hölls dagens
första föredrag av docenten Hilma
Bore-Hus om
Kvinnornas solidaritet
Ämnet betecknade talaren som
solidariteten inom kvinnorörelsen, närmast
rösträttsrörelsen, vilken har till
underlag solidariteten mellan kvinnorna som
kvinnor. Det är många olika
organisationer med skilda åsikter om
samhällets uppgifter för betydelsen av det
hela, som arbeta inom kvinnorörelsen,
men detta behöver inte upphäva
solidariteten. Alla äro dock ense om, att kvin-*
norna aktivt böra deltaga i
samhälls-byggandet, att vi böra undvika skeva
och generella uppfattningar rörande
kvinnan, och att det inte finns en för
män och kvinnor olika avpassad etik.
Med tanke på den närvarande
situationen och det starka motståndet mot
kvinnorörelsen, ansåg docenten
Bore-lius detta dock inte som en direkt följd
av världskriget, ty motståndet
existerade redan dessförinnan och var ett
utslag av en åskådning, som talaren
inte ville beteckna som konservativ, utan
som reaktionärt modern, en åskådning
som i ekonomiskt hänseende vill
tvinga kvinnan till ett existensminimum
och utestänga den kvalificerade
kvinnliga arbetskraften från arbetstillfällen.
Det är nödvändigt att komma ifrån
det närvarande .
oefterrättlighetstill-ståndet, och rösträttsrörelsen, som syf-*
tar till att lösa de bundna krafterna,
måste inom sig sluta kvinnor av olika
politiska sammanslutningar. Det som
ser ut som en splittring av krafter kan
betraktas som olika klasser av samma
uppfostran. Docenten Borelius vände
sig kraftigt mot tanken på att
rösträttskvinnorna skulle uppdelas i
partier, varigenom den enande
sammanslutningen skulle förfalla och
rösträtten endast bli en programpunkt.
Rösträttsrörelsen måste anpassa sig efter
tidens fordringar, och anpassning är,
när något levande begagnar sig av
omständigheterna att bevara sitt liv.
Talaren slutade sitt på många
tankeväckande synpunkter rika föredrag med
en varm vädjan till kvinnorna att enigt
hålla samman för sitt stora slutmål.
Den diskussion som följde byggde på
den röda tråden i docenten Borelius’
föredrag, som kan uttryckas i orden:
Befordrar det vår sak att arbeta inom
en partilös organisatio^ eller i partier?
Flera talare yttrade sig för den
partilösa organisationen, och fröken Anna
Whitlock framhöll med värme att
kungsvägen för uppnåendet av
kvinnorörelsens olika mål är just
rösträtten. Den är nyckeln till den port
genom vilken vi måste gå för att få alla
specialfrågor lösta, och det är av allra
största vikt, att vi göra vad vi kunna
för samarbete med de andra
kvinnoorganisationerna.
I anslutning till docenten Borelius*
anförande gjordes följande uttalande,
som enhälligt antogs:
De svenska kvinnornas fjärde allmänna
rösträttsmöte, samlat i Strängnäs den 17—
18 juni 1916, uttalar
att med hänsyn till den allmänna
tidsriktningen, som kulminerat i världskriget
och som innebär en fara för
kvinnorörelsens syften, det är av största vikt att den
solidaritet mellan kvinnorna, vilken
faktiskt förefinnes, också synbart framträder,
att rösträttsrörelsen lägger den säkraste
grunden till alla andra kvinnofrågors
lösning,
att till Landsföreningen för kvinnans
politiska rösträtt, som i sig innesluter
medlemmar av olika politiska åskådningar och
utgör ett samlat uttryck för kvinnornas
solidaritet, böra sluta sig alla för ideella
syften strävande kvinnor, liksom
Landsföreningen alltjämt bor samarbeta med olika
kvinnoorganisationer för uppnående av
gemensamma mål.
Härefter gjorde mötet ett uttalande
så lydande:
De svenska kvinnornas fjärde allmänna
rösträttsmöte, samlat i Strängnäs den 17—
18 juni 1916 uttalar sin stora glädje Över
den solidaritet med kvinnornas strävanden,
som från männens sida tagit sig uttryck
bl. a. i bildande av lokalavdelningar av
Männens förbund för kvinnans politiska
rösträtt i Kristianstad och Malmö, och
uttalar den förhoppningen att liknande
föreningar måtte komma till stånd på skilda
orter i vårt land.
700 kr. till L. K. P. R:s resetalar ef ond.
Innan nästa talare beträdde estraden,
överlämnades ordet åt sekreteraren i
Göteborgs F. K. P. R, fröken Hildur
Öijer5 som lämnade en redogörelse för
den lilla vackra publikationen
Kvinnornas kalender och dess tillkomst och
utsändande i världen. Det hade legat
fröken öijer synnerligen varmt om
hjärtat att behållningen av kalendern,
som odelat tillfaller resetalarefonden,
skulle bli så rik som möjligt, men,
yttrade hon anspråkslöst: wjag siktade till
skyn, men nådde endast skogsbrynet
Dessa ord motsades dock av resultatet,
som överlämnades i ordförandens
händer i form av en kalender, dock icke en
vanlig sådan, utan en attrapp, vars
innehåll utgjordes av 700 kr. i guld.
Landsföreningens ordförande
frambar ett varmt tack till fröken öijer för
det osparda nit hon lagt i dagen och
det i sanning storartade resultatet av
hennes arbete, och man får hoppas, att
de många rösträttskvinnornas tack når
henne i form av rekvisitioner på den
nya kalender, som redan planeras för
år 1917, och som bör giva en ännu
rikare skörd.
Nästa punkt på föredragningslistan
var d:r Karolina Widerströms referat
av kungl. maj:ts proposition angående
Husmoders skolor.
Inledningsvis berörde talaren
industrialismens genombrott, som
omvandlat hemmens arbete och nödgat
kvinnorna att få sin arbetskraft omsatt på
annat håll. Därigenom glömdes
hemmen och yrkesskickligheten och
husmoder sutbildningen lämnade ofta
mycket övrigt att önska. D:r Widerström
framhöll därefter husmoderns
betydelse som uppfostrare, hälsovårdare,
ekonomidirektör och skapare av
hemmets trevnad. De matlagningskurser,
som först startades, tillkommo på
enskilt initiativ och möttes med ganska
stor misstro. Nu ger staten visserligen
300,000 kr. årligen i understöd åt
sådana kurser, men i folkskolorna, där de
bäst behövas, finns det minst utav dem.
Skolkökskurser i alla folkskolor är
önskemålet, men även med detta är
endast en grund lagd. Talaren lämnade
härefter ett referat av den kungliga
propositionen, för vilken redogjorts i
ett föregående nummer av denna
tidning. Propositionen blev inte
behandlad i år, utan frågan uppsköts, men då
många män i riksdagen inse
betydelsen av den husmoderliga utbildningen,
hoppades talaren att detta skulle
utgöra en borgen för framtiden.
Eftermiddagens förhandlingar.
Lantbruket såsom kvinnligt yrke.
Efter gemensam middag på
Stadshotellet samlades mötesdeltagarna till
eftermiddagens förhandlingar, som
inleddes av godsägaren fröken Eva
Fröbergs föredrag över ovanstående ämne.
Verklig sakkunskap i förening med en
poetisk framställningskonts gjorde
fröken Fröbergs föredrag till en verklig
högtidsstund, besjälat som det var av
innerlig kärlek till och samhörighet
med jorden.
Bland naturfolken har kvinnan ofta
fått sköta jordbrukssysslorna, men hos
de civiliserade folken har detta
alltmera kommit ur bruk, på vissa
undantag när. I Frankrike t. ex. sköta
kvinnorna en myckenhet av de lantliga
sysslorna, och deras kunnighet i detta
avseende har föranlett de mindre
praktiska engelska kvinnornas studieresor
till sitt södra grannland Frankrike.
Omständigheterna ha även drivit de
svenska kvinnorna till arbetet, men nio
tiondelar av folket ta hellre plats i
fabrikerna än i lanthushållet, emedan
livet i staden för de jäktande
nutidsmänniskorna är mera tilltalande. Frågan
om kvinnorna verkligen skulle stå ut
med lantbruksarbetet, besvarade
talaren med att så antagligen skulle vara
fallet. Jorden är det ursprungliga och
naturliga verksamhetsfältet, och genom
sin kärlek till naturen och sin ömhet
om djuren borde kvinnan ha lika stora
förutsättningar som mannen att ägna
&ig åt modernäringen. Men jordbruket
är i mångt och mycket ett hasardspel
och måste skötas efter affärsprinciper
för att lämna ekonomisk vinst. Detta
insågo de forna tiders kvinnor, bland
vilka vi minnas flera framstående
jord-drottar, och de skötte sina gods med
manlig kraft. Kvinnan som
småbrukare är en sällsynt företeelse, och talaren
ville inte råda den ensamma kvinnan
att inlåta sig på detta utan en stark
ekonomisk ryggrad, emedan småbruket
är beroende av den insats varje
medlem av familjen kan göra i arbetet.
Men som godsägare och löntagare har
kvinnan en stor mission att fylla i
jordbruksarbetet, och modernäringen
måste stödjas med alla till buds
stående medel. Jordbrukets folk äro
tvingade med i konkurrensen, och de måste
bryta med traditionen och tillgodogöra
sig det modärna affärslivets principer
för att kunna göra sitt yrke bärande.
Nästa talare var d:r Lydia
Wahlström, som höll ett verkligt glansfullt,
av utomordentlig logik och sakkunskap
buret föredrag om
Andliga strömningar i 1800-talets
politik.
Talaren inledde sitt föredrag med att
påpeka sammanhanget mellan de
politiska riktningarna i våra dagar och
strömningarna i upplysningen och
romantiken, där såväl liberalism som
konservatism ha sina rötter.
Vänsterpartiet grundar sin , huvudsakliga
åskådning på upplysningstiden med
dess strävan efter individuell bildning,
grundad på upplysning. Den hyste
även en stark tro på människans
full-komning och bildningens förädlande
betydelse, och vad politiken beträffar,
äro vi ganska bestämda av
upplysningstidens filosofer, ty vårt
tvåkam-marsysfem är baserat på det franska
direktorialsystemet. Upplysningens
mest centrala förgrundsfigur är
Rousseau och hans skrift Le contrat social
ligger till grund för de teorier om
rösträtt, som frän liberalt håll
framkommit. Med romantiken kom känslan i
förnuftets ställe, längtan efter
irrationella värden i stället för förnuftiga och
sökandet efter auktoritet, i stället för
frihet. På det historiska området
er-sättes den gamla kosmopolitismen av
den nationella avgränsningen.
Dessa olika strömningar gå med all
tydlighet igen i våra dagars politik,
där såväl upplysningen som
romantiken, liberalismen och konservatismen
ha sina bekännare.
På frågan vad som föranledde
partitagandet, ansåg d:r Wahlström, att det
bottnar djupare i känslolivet än vad
människor tro. Det undermedvetna
spelar den största rollen, och det är
själslivets innersta läggning, som
bestämmer vilket parti vi tillhöra.
Liberalismen kan identifieras med
Glad-stones kända yttrande, att den är
tilltro till folket, parad med hopp. Den
vill skänka bildningens och
upplysningens frukter till de arbetande massorna
och den håller på individen, i stället
för på staten.
Jämförd med liberalismens ljusa
optimism är konservatismen av mörk
läggning och håller på en så stark
stat som möjligt. Talaren gjorde
skillnad på tvänne olika slag av
konservatism, den, som yttrar sig hos de
människor, vilka vuxit upp i vissa
traditioner och älska dess styrka och kraft
samt den skeptiska konservatismen,
som ställer sig tveksam mot alla
förändringar och inte har någon tro på
omdaningar. Där finns tron på alltings
fåfänglighet och människohjärtats
syndfullhet, varav följdenligt kommer
rädslan för masskultur och misstro till
folket. Den betraktar staten som det
eviga sammanhanget och rösträtten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
