Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elegant
kemiskt tvättad och pr&ssad blir Eder
kostym, klänning, kappa eller överrock,
om densamma insändes till
Brgrjte Kemiska Tvätt- S Färgen I. B.
GÖTEBORG
ligheter gjort sig gällande. Högern måste
till sist offra sin ståndpunkt, men man
borde kunna finna en utväg ur svårigheterna
redan nu. Är det nödvändigt att offra
ytterligare tre år? En utredning föreligger
ju redan, men har den så stor betydelse,
oeh skulle man inte göra landet en större
tjänst, om man redan under innevarande
år kunde finna en lösning? Röster från
hÖ-gerhåll hade yrkat på en högre åldersgräns
för kvinnan än för mannen, och om
vänstern offrar sina principer i detta
hänseende, skulle man kunna enas om en antaglig
lösning. Talaren hemställde därför att
kammaren måtte besluta återremiss för att från
utskottet erhålla ett förslag, innehållande
en höjning av åldern för kvinnans rösträtt
och valbarhet. „
Hr Dahl (h.) ansåg inte att
återremissyr-kandet skulle leda till något nöjaktigt
praktiskt resultat, och han hade det bestämda
intrycket att det övervägande antalet
kvinnor icke önskade rösträtt. Efter några
repliker av kr Clason, och sedan hr
Mann-heimer (1.) instämt i återremissyrkandet
avslogs detta med 66 röster mot 43.
Andra kammarens debatt
inleddes av hr Edén (1.). Talaren hade
väntat att Första kammaren äntligen skulle
vara redo att ta ett avgörande steg. I [-Eng-]-] {+Eng-
]+} and är motståndet mot kvinnorösträtten
brutet, och de argument, som där
överbevisat kvinnorösträttens fiender, skulle kunna
ha en annan motsvarighet här i landet,
nämligen på nödens område. Det utlåtande
konstitutionsutskottet avgivit, betraktade
talaren som ett av de mest besynnerliga som
någonsin sett dagen. Två riktningar
kunna emellertid spåras inom utskottets
majoritet, varav den ena förklarar att kvinnans
plats är i hemmet och att hon ingenting
har med politiken att skaffa, medan den
andra anser att kvinnorösträtten inte helt
kan undanskjutas. Den senare riktningen
anför att man behöver samla statistiskt
material beträffande kvinnornas yrke,
civilstånd och familjeförhållanden. Till vad
skall då denna utredning tjäna? Är det
meningen att endast ge kvinnor av ett visst
yrke eller civilstånd eller i särskilda
familjeförhållanden rösträtt? Man har också
påstått att det skulle \TåIIa en del
svårigheter med upprätthållandet av
fattigvårds-och utskyldsstrecken, men illa känner man
det svenska kynnet, om man tror att
hustrun skulle begära boskillnad för att
därigenom inte stranda på mannens
ut-skyldsstreck. Vidare säger sig utskottet
icke ha ansett sig kunna upptaga frågan,
då den endast framförts av enskilda
motionärer. Talaren ville häremot erinra om
att en kunglig proposition framlades år
3912 av ungefär samma innehåll som den
liberala motionen. Saken är emellertid att
man vill komma ifrån kvinnorösträtten,
utan att beröva kvinnorna tron på att man
vill göra något för densamma.
Hr Hallendorff (h.) vidhöll sin gamla
ståndpunkt att det skulle vara ett slöseri
att föra in kvinnans ädlare kraft i den
politiska trampkvarnen. Kvinnan bör få
ägna sig åt sitt hem. Att rösträttskravet fått
så liten anslutning tyder på att det inte
ligger någon verklig kvinnlig opinion
bakom, och rösträttsföreningar, adresser o. d.
äro ingenting att fästa avseende vid.
Många kvinnor skulle säkert känna det som en
verklig börda att belastas med det politiska
slapgörat. Man gör kvinnorna en tjänst
genom att rädda dem därifrån.
Hr Branting (s.) komplimenterade den
föregående talaren för hans ståndaktighet.
Eljest börja hans meningsfränder i Första
kammaren medge att motståndet är
hopplöst. Hr Branting ansåg inte att
kvinnornas rösträttsfråga bör skiljas från de andra
spörsmål, som framförts i den
socialdemokratiska reservationen. Talaren fqrklarade
att han i första hand skulle rösta för
denna reservation, men därest den avslogs,
skulle han ansluta sig till den liberala
reservationen.
[Kvinnorna skulle vara
änglar
skriver fru Ann Margret Holmgren i
Dagens Nyheter dagen efter rösträttsdebatten
i riksdagen, om de inte nu kände harm
och vrede över den oberättigade
ringaktning som visats dem. När man får ett slag
i ansiktet, känner man ingen sårabot i att
hartassen strykes över med löfte om att
nästa gång skall man nog bli klappad.
Eller när man får höra att de motståndare
som rösta nej egentligen äro vänner och
beundrare både av kvinnorna .och deras
rösträtt. — fast det inte kan leda till något
i dag, men väl en annan gång! Sedan man
förhalat tiden med ytterligare
utredningar —! Kvinnorna ha en dyrköpt
erfarenhet av hur mycket de kunna lita på herrar
politikers fagra förespeglingar och ljusa
löften. De svikas lika lätt som nejrösten
kastas på talmannens pappersark.
Bland de skäl som anfördes mot
rösträttens utsträckande till kvinnorna var hela
rörelsens avmattning, bevisad genom en
de-cimering av medlemsantalet i F. K. P. R.
på de tre senaste åren, men man förteg att
antalet rösträttsföreningar under samma tid
Ökats med mer än ett femtiotal, varav
hälften i år. Öch man låtsas inte förstå att i
dessa nödens tider är en kronas årsavgift
av avgörande betydelse för en massa
kvinnor.
Till den bitterhet kvinnorna erfara
kommer även skammen inför utlandet över de
svenska män som vägra dem den rätt som
grannländerna och många andra länder
beviljat sina kvinnor. De svenska kvinnorna
skulle önska att med stolthet kunna visa
på Sveriges män som föregångsmän i
rättvisa och framsynthet. I stället måste de
utsända den jobsposten att första
kammar-högern fortfarande är både döv och blind
£Ör deras krav.
En skranka som faller.
! I engelska parlaihentet har mr
Dickin-son framställt yrkande på att gallret, som
i underhuset håller kvinnorna på läktaren
instängda som i en gyllene bur, måtte
avlägsnas. Mr Rendall understödde detta
yrkande och framhöll att det skulle te sig
behagligare om det nuvarande underhuset
företog reformen, än om den komme till
stånd när underhuset består av både män
och kvinnor. Förslaget har från alla håll
mottagits med entusiasm, och i en adress
till underhusets medlemmar, undertecknad
av 250 kvinnor, bland vilka märkas mrs
Asquith, mrs Austen Chamberlain, mrs
Lloyd George och mrs Snowden, uttrycka
kvinnorna sin tillfredsställelse med att i
framtiden slippa det galler, som hindrar
dem både från att liöra och se.
Hr Lindhagen (s.-v.) sade sig ha väntat
att Ragnarök skulle komma efter det
fruktansvärda världen nu genomlever. Han
vände sig med harm mot den likgiltighet
kvinnoröst rätten mött i kamrarna, ty i Första
kammaren hade frågan fallit och de
tomma bänkarna i Andra kammaren tydde icke
heller på något större intresse. Talaren
manade kammarens liberala ledamöter att
sluta upp kring den socialdemokratiska
reservationen, som ingalunda var präglad av
någon överdriven radikalism.
Hr Räf (h.) kom med det besynnerliga
påståendet att han skulle finna det
onaturligt om kvinnan finge den med rösträtten
förknippade valbarheten, ty vad skulle
följden därav bli? Jo, mannen skulle få
stanna hemma och passa barnen, mjölka korna
och sköta disken. Talaren var inte ens
säker på att den svenska kvinnan verkligen
ville ha rösträtt, oeh resultatet, om hon
erhöll den, skulle bli att hela
Stockholmsbänken komme att sopas ren från män. Hr
Räfs anförande kulminerade i följande
vältalighetsprov: Om man ser på*en kvinna
skall man snart finna, att det finns mycket
på en karl som man inte återfinner hos en
kvinna.
Efter repliker av hr Larsson i Västerås
och hr Månsson (s.-v.) och sedan hr
Zetter-strand (v.) i korthet yrkat bifall till
utskottets förslag, gick kammaren till votering
vid halv två-tiden på morgonen.
Fabriksarbeterskor —
lant-arbeterskor.
En intervju med fröken Kerstin
Hesselgren.
I dessa aUvarstunga tidei*, då
arbetslösheten ocb hungern hota vårt land
inom troligen en ej så värst avlägsen
framtid, ställer sig den frågan
omutligt inför en, vad kunna vi göra för att
i någon mån hjälpa och lätta vår
nästas börda?
Därför måste vi var och en känna
tacksamhet och beundran, när någon
initiativrik person ej endast ger ett
uppslag, utan även målmedvetet
organiserar en plan att hjälpa dem, som
hårdast känna de svåra tiderna.
Allmänt erkänt är att
arbetslösheten är stor och att man fruktar för
än större i sommar. I synnerhet är
förhållandet så inom textilområdet,
men även å andra arbetsfält tvingas
man att minska sin personal på grund
av brist på råmaterial samt kol.
Därför var det med stort intresse vi
hörde att yrkesinspektrisen, fröken
Kerstin Hesselgren, satt i gång en
organisation för att förhjälpa arbetslösa
fabriksarbeterskor till arbete på landet.
Fröken Hesselgren var nog vänlig
att skänka oss en liten stund av sin
dyrbara tid för närmare redogörande
av sina planer.
”Först och främst har denna
organisation intet att skaffa med frågan om
civil värnplikt, utan dess syfte är att
förhjälpa frivillig arbetskraft till
lantarbete, vilket nu mer an någonsin bör
tillvaratagas inom alla dess grenar.
Stora svårigheter erbjuda sig dels
genom att finna arbetsgivare som
behöva den erbjudna hjälpen och ej ha
inrotad fördom mot det arbete
stadsfolk kunna prestera på landet, dels
genom att arbeterskorna själva äro
rädda för lantarbete och ej tilltro sig
förmågan att därav förtjäna sitt
uppehälle. Naturligt är att de ej äro lämpade
för den tyngre delen därav, utan det
arbete man mest torde sätta i fråga
är rotfruktsrensning, trädgårdsarbete,
bär- och svampplockning. — För att
arbeterskorna ej genast, ovana vid luft
och förhållanden, skola tappa modet
och vända tillbaka till staden, hade vi
tänkt”, fortsätter fröken Hesselgren,
”att ordna dem i kolonier på 20 å 30 st.
under en kompetent ledarinna, vilken
skulle ordna för dem mat- och
bostadsfrågan, vara mellanhand åt dem och
arbetsgivaren och för övrigt hjälpa
dem med råd och dåd. Vi äro mycket
tacksamma Över att de kvinnliga
gymnasternas förbund lovat att intressera
sina medlemmar för saken, vilket ju
vore utmärkt, hurtiga och rådiga som
de ju äro. Även ha vi tänkt vända oss
till de kvinnliga studenterna samt K.
F. U. K.
För att hjälpa kolonierna den första
tiden, hoppas vi på något litet
understöd av stat och kommun, så att
arbeterskorna första dagarna få
välbehövlig vila för att sedan med stärkta
krafter kunna ta upp det nya arbetet.
Ett par egendomar ha redan anmält
sig att ta denna arbetshjälp. En, som
tillhör fröken Tamm på Fogelsta i
Södermanland oeh en annan här i
närheten, som behöver hjälp för insamling
av skogsavfall.
Direktör Lind är även mycket
intresserad av frågan, då arbeterskorna
kunde av staten anställas för
bärplockning, vilken måste väl tillvaratagas i
år, då vi så helt stå hänvisade till
egna resurser. För detta ändamål ha en
hel del torkerier upprättats utmed
Indalsälven.”
Fröken Hesselgrens företag har ej
endast den förtjänsten att ge de
arbetslösa utsikten till att förtjäna sitt
uppehäUe, vilket om det även ej är så,
rikligt som deras löner i fabrikerna,
dock är betydligt större än vad
staten kan ge dem som bidrag under
arbetslösheten, utan ger det dem även
e/a Vid allmän s\)agh?t,
n*r\?csifc*t,
överansträngning och sömnlösbct.es©*
SÄVJFS ÉfyöAST / APOTEK
A. B. PHARMACIA, Stockholm
Kontrollen*; PROFESSOR A.VESTERBERG.
1
Skydd för ensamboende
lärarinnor.
Ett inlägg av en av dem.
Som en tröst i bedrövelsen ha väl många,
och åtminstone vi lärarinnor, känt det att
genom det gräsliga Nöbbeledådet frågan om
ökat skydd för ensamboende lärarinnor
blivit aktuell och väl inte längre skall kunna
lämnas utan verkligt beaktande. Kravet på
att lärarinnorna befrias från den rent av
livsfarliga ensamhet, som med nuvarande
förhållanden påtvingas dem, framstår —
eller åtminstone borde framstå — såsom det
allra viktigaste. Och man har ju heller
inte glömt, att det är en dubbel fara som
hotar: dels de grova överfallen och sist
men icke minst den olidliga nervspänning
som just denna avskildhet framkallar.
Detta senare var också på det mest
förstående sätt framhållet i den skrivelse, som
av kvinnoföreningarna tillställdes
regeringen. Men om också själva motiveringen i
nämnda skrivelse framstod klar och
vid-hjärtad, så var det ändå en sak i förslaget,
som vi önskat än mer framhållen:
nödvändigheten av att lärarinnan får bo under
samma tak som en annan människa.
Frånsett det att de föreslagna
åtgärderna nog inte äro så lätt utförbara, så
tränger sig den frågan fram: skall verkligen
den åsyftade tryggheten uppnås, när väl
alla våra ensamma skolhus ligga dar, jag
ville nästan säga, fängelseaktigt
tillbommade?
Undertecknad har talat vid många
lärarinnor härom, men har ännu inte påträffat
någon som glatt sig åt dessa skyddsmedel.
FÖr en illdådare finnas alltid utvägar,
fastän härvid kan ju med rätta invändas, att
man väl aldrig skall lyckas anbringa
försvar i proportion till möjligen inträffande
fara. — Men nu till den andra sidan av
saken!
Hur beklämmande måste det inte kännas
att varje dag och stund påminnas om sin
värnlöshet och tvingas att ständigt leva i
denna konstlade trygghet? Och kommer
inte isoleringen att bliva än fullständigare
innanför dessa järnbalkar och luckor?
Hur ofta behöver inte en lärarinna efter
slutat skolarbete resa till någon stad eller
annars begiva sig bort! Då kommer
stängningen, som ändå inte kan bli fullständig,
när det gäller järnbalken vid ytterdörren.
Att man annars kan befara objudna gäster
vid hemkomsten, har ju ett nyligen
inträffat fall visat. Eller man blir liggande
sjuk! Jag vill ej spilla ord på
svårigheten att vid ett dylikt tillfälle taga sig
antingen ut eller in i ett så väl skyddat hus.
Och skulle dessa förslag vinna laga kraft,
så bleve nog kommunernas utgifter härför
på många håll rätt så betydande. T. ex. för
telefoner och inhägnader. Och här såväl
som i alla andra fall kommer penningfrå-
möjligheten att få föra ett friskt och
sunt liv på landet och återställa deras
av fabrik sluften kan ske vacklande
hälsa.
Som avslutning skulle vi vilja rikta
en uppmaning till alla
rösträttsor-ganisationer över hela landet att
intressera sig för och med råd och dåd
understödja de kolonier som möjligen
komma inom deras område, ty i dessa
tider gäller det ju mer än någonsin
att hålla samman och hjälpa varandra
var och en i sin stad.
M. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
